Vårens stora dag!

Älskade Marie, idag skulle du fyllt 43 år. Vi skulle väckt dig med sång och en bricka prydd med pioner och en skål naturell yoghurt med färska bär och mkt nötter. I paketet skulle det vara kläder till dig trots att jag aldrig lyckades träffa rätt. Men du är ärlig och frågar om jag har kvittot kvar. Barnen skulle också ha ritat teckningar och velat sitta tätt intill dig i sängen.
Du är fortfarande så levande Marie och det går inte en dag utan att du påverkar oss. Din handstil finns överallt i huset och dina värderingar lever kvar. Jag kan blunda och se dina rörelser framför mig, höra vad du säger och förstå hur du skulle planerat din dag. Nu förtiden tar jag ofta tre minuter extra på mig innan jag tar ett beslut och låter frågan gå över till dig. Ofta blir det ett svar jag vet du skulle ge och det är inte svart eller vitt. Ni som känner oss och lever nära min familj idag ser att vi har det bra. Vi klarar av våra dagliga rutiner och det står faktiskt mat på bordet varje dag. Stödet från er alla har fortsatt med samma kraft även efter Maries bortgång och det som andra upplever när man blir ensam, att många i ens umgänge försvinner  har jag inte känt av alls, tvärtom. Ni är fantastiska, så snälla och kärleksfulla!
Dagen till ära har vi tagit ledigt och skall spendera den på bästa möjliga sätt tillsammans. Marie du är med oss och den här dagen är din och kommer alltid så förbli.
Nu drar vi till din viloplats med en bukett av vackra pioner och tänder ett ljus i vårsolen. Barnen har ritat teckningar till dig men du slipper åka och byta dina presenter du skulle fått av mig.


Vi saknar dig så mycket Marie

Marie Jönsson, alltid älskad aldrig glömd!

Om ni bara visste hur många sena kvällar jag skrivit på Maries blogg sedan hennes bortgång men efter tusen ord valt att inte publicera. Det är så svårt att sammanfatta de känslor och upplevelser jag och barnen bär på. Jag gör nu ett nytt försök och kanske publicerar jag detta ikväll:

-Vad fan tänkte han på när han valde att ta Marie ifrån mig och barnen...och er också för den delen!?
Hon hade tre små barn som behövde henne och en man som avgudade henne och tyckte han hade den coolaste frun i världen! Marie var aldrig ond, aldrig avundsjuk, hon var ärlig och lojal. Hon åt rätt, rökte inte och drack rusdrycker som de flesta andra. Hon hade däremot en förkärlek till livet. Livet för henne var enkelt, inget överflöd av någonting och hon hade båda fötterna i myllan. Hennes hjärna överfylld av smarta celler gjorde att hon kunde dra snabba slutsatser, komma med kloka lösningar och alltid vara effektiv. Ibland lite för effektiv kanske, men hellre det. Hon var så trygg och säker i sig själv. En riktig bra, sjukt söt och cool tjej helt enkelt som borde fått leva länge!
Jag orkar inte gå in på de upplevelser vi hade de sista dagarna då det bitit sig kvar obehagliga och envisa bilder på näthinnan som äntligen börjar falla bort. Jag vill inte minnas Marie så och jag tycker inte att det finns något vackert med döden hos en ung människa. Däremot var hon jättefin när de tagit bort alla slangar och hon låg ren och lugn för evig vila i vår säng. Vår mellankille kröp upp till henne så naturligt som han gjorde innan hon blev sjuk, kramade henne och viskade: -"Hej då mamma, älskar dig så mycket mamma".

Till er alla som stöttat och följt Marie vill jag skicka massor med kärlek från vår familj. Det kan vara så att det har förlängt hennes liv och gett henne den energi som behövdes för att orka ta sig vidare genom tuffa behandlingar och motgångar. Tack för all hjälp och för att ni funnits där hela tiden och för att ni gav Marie den kontakt med omvärlden som man så lätt tappar i sådan här situation. Tack också till er alla inom sjukvården som jag vet gjort ert yttersta för att rädda Marie. Det är ingen människas fel att hon hon idag inte finns det är den förbannade sjukdomen. Hon kämpade så oerhört tappert och behöll konstant lugnet inför barnen trots den oerhörda press hon levde under. Jag kan inte nog beundra henne!!!

Nu är du död Marie, för evigt borta men du kommer aldrig att glömmas och alltid vara älskad!  Livet går trots detta vidare och det tänker jag och barnen leva fullt ut, vi skall fånga stunderna men inte maxa.

Vi älskar dig!

Calle, Arvid, Malte och Vilmer

Fokus - att må bra!!!

Kort status från mig.

Röntgen visar ingen spridning till andra organ men tumörmarkören ökar vilket de tyder att tumörerna på bukhinnan växer.

Jag ligger inlagd sedan en vecka eftersom det varit totalstopp i min tarm. En stomioperation var nära men nu finns det enligt röntgen passage. Skönt för en operation blir tufft att klara. Dock strejkar tarmen fortfarande. Viktigt, viktigt att den vaknar!

Har fortfarande kvar lunginflammationen som ställer till det. Får antibiotika intravenöst nu!!!

Jag har nu helt ställt om till att jag inte ska ha ont och att må bra är det viktigaste. Mår trots allt ganska bra nu för jag tar morfin när jag behöver, har slutat "vara duktig" och ha lite ont. Jag blir lugnare och kan njuta av fina stunder som att lösa ett korsord m arvid - himmelriket!

Nu måste bara tarmen vakna så jag kan sitta i trädgården och njuta av sol och gröna knoppar.

Det var en kort uppdatering i alla fall...

Kram och fånga stunderna, maxa inte!!
Marie

Livet just nu.

Lunginflammationen verkar äntligen ge med sig. Senaste röntgen visar att både den sk inkapslade abschessen och omkringliggande infektion har dragit ihop sig och infektionsläkaren tyckte tom att jag kunde avsluta antibiotikan. Jag vill dock avvakta tills min ordinarie läkare på ASIH är tillbaka på måndag. Då vill jag även minska kortisonet och kanske morfinet. Morfinet har jag redan halverat den senaste månaden. Skönt att ha gjort men det var ett h-e med abstinens, ångest och oro. Allt berodde säkerligen inte på morfinet. Så sant som alla varnat - när jag fysiskt mår bättre kommer det mentala att komma upp till ytan. Har aldrig haft panikångest förut men nu vet jag med säkerhet vad det är. Tydligen fullt naturligt och väntat.....

Nu har jag istället fått hög feber på morgonen och riktigt ont i ryggen. Vill bara skrika "låt mig va, låt mig få må riktigt bra ett tag!!"

Eftersom jag hela tiden vill framåt och bara bli bättre och starkare så glömmer jag lätt de positiva sakerna! Jag orkar gå längre och längre promenader. Jag har varit på små utflykter, Ikea i 2,5 timme - det orkar man ju knappt när man är frisk ;-). Suttit i solen när vi hade vår v 13 och blivit riktigt brun. Jag äter litegrann i alla fall och för diskussion om jag ska dra ner på droppet lite. Har gått upp något kilo, inte mycket men dock... Framförallt har jag haft några stunder då jag fullt och totalt närvarande kunnat vara med mina barn och det har varit ljuvligt. Vi pysslar, ritar eller bara kollar TV. Och jag passar på att kela..;-).

Det är verkligen inte i de avancerade, tillgjorda situationerna livets finaste ögonblick finns. Har sagt det innan och säger det igen....maxa inte upplevelser, hitta ögonblicken här och nu!! Det är så svårt att förklara men blivit så tydligt för mig. För är det något vi alla kan vara säkra på så är det att vi ska dö och vet ni - varken jag jag eller ni vet när det är dags!

Röntgen nästa vecka och besked veckan därpå, då vet jag om livet fortsätter ett tag till så jag kan bygga upp mig och jobba emot elakingarna. Jag gör verkligen allt jag kan och tackar för allt stöd!!!

Tänk i så fall - 2 månader till - vilken lycka. Då SKA jag lyckas komma upp på vår fina båt och segla en sväng på Öresund. Jag ska sitta i solen och njuta, krama mina barn, ta hand om min älskade man, träna så smått, plantera lite i trädgården.... Någon som har pillvistar att ge bort förresten? Funderar på att kreera något om jag orkar!

Men nu ska jag sova, inte så lätt eftersom jag sovit heeela dagen.

Hej på er!
Marie
Har även uppdaterat sidan "OM MIG" lite så den stämmer med verkligheten!!

På bättringsvägen

Tyvärr har jag inte kunnat fullfölja mi vistelse på Vidarkliniken. Lunginflammationen var inte under kontroll som jag trodde utan jag mådde riktigt dåligt under de två första dagarna och kunde inte få de behandlingar jag skulle haft. Läkaren tyckte jag skulle åka hem till Helsingborgs Lasarett där de kunde ha bättre koll på infektionen i min kropp.

Jag flögs hem med ambulansflyg, eftersom min läkare insisterade på det, kändes konstigt men det gick ju smidigt och snabbt i alla fall. Väl hemma kunde de bara konstatera att infektionen såg lite bättre ut på senaste röntgen och att de inte behövde ändra på antibiotikan. En massa prover togs och jag fick åka hem förra måndagen . Skönt att vara hemma igen!!

Nu mår jag mycket bättre och fångar varje stund tillsammans med min familj som ju åker till Tännäs och åker skidor på fredag.

Jag kämpar för att få tillbaka krafterna i kroppen så att promenaderna och utflykterna kan bli längre och längre. Jag känner att mina celler blir starkare och starkare så att de kan slåss om de elaka kommer. Jag vill och ska bli frisk. Tankens kraft!!!

Kramar till er alla! Marie
p.s Jag vet inte hur det blir med bloggeriet framöver. Jag behöver landa i allt, och hoppas på er förståelse!!

Vidarkliniken

Nu är vi på väg till Vidarkliniken. Bilen fullpackad med mediciner och dropp och omläggningar, allt sånt måste man ta med själv. Inatt bor jag och Calle på ett litet hotell i närheten och sedan checkar jag in kl 10 imorgon. Sedan är det 2 veckor utan mobil, internet och tv. Inte ens telefon på rummet utan man får gå till ett speciellt rum och ringa. Spännande och nervöst. Det kommer att bli nyttigt för mig att även fokusera på det mentala. Bara jag nu får må lite bättre. Lunginflammationen känns av ganska mycket än men jag tycker det blir bättre. Har röntgats idag så då får jag i alla fall reda på om det går åt rätt håll och om jag har rätt antibiotika.

Om det passar och jag orkar kommer Calle och barnen upp o hälsar på till helgen. De åker på skidsemester först några dagar efter jag kommer hem från Vidar, så det blir mycket ifrån varandra tyvärr.

Ha det gott vänner, njut i vårsolen och skänk mig gärna en tanke till klostret ;-)
Marie

Ingen tillväxt

Nej, tack och lov syns ingen tillväxt av cancern på något organ. Egentligen syns ju inte någon cancer alls, men det har det ju aldrig gjort, fast vi vet att där är fullt upp. Nu tänker jag att det kan faktiskt t.o.m gått tillbaka, det kan finnas mycket mindre nu. Tankens kraft!!

Tumörindikatorn som de mäter och säger att den KAN ha betydelse men man vet inte säkert har sjunkit ganska rejält, så då bestämmer vi att den är rättvisande!

Det enda är att de kommenterar mina inflammationer på lungan att det "kan vara tumörer med inflammation inuti". Jag tror de måste kommenterar så men ny röntgen på måndag för att se att lunginflammationen gått tillbaka.

Nu är det fokus på återhämtning, jag mår fortfarande väldigt dåligt av lunginflammationen och är jättesvag så mina 2 Vidarveckor kommer lägligt även om 2 veckor utan familjen är lång tid.

Vi är såklart jätteglada att vi köpt ytterligare 2 månader, jag har verkligen kämpat för dem och hoppas att jag nu kan få lite styrka att njuta av det liv jag tidigare tog för givet.

Kram på er alla!