Om att vara stark....

Alla tycker att jag är så stark, att jag kämpar och är modig. Jag har verkligen inte tyckt det. Innan i livet har jag varit stark....har jag tyckt...kört på i 100 knyck. Hjälpt till överallt, ställt upp, orkat, vågat, tagit ut mig. Varit sååååå duktig. Hållt rent och snyggt, bakat bröd, varit ansvarig för diverse saker - både privat och på jobb, tränat, slitit, fixat och....ja, jag tycker att jag varit rätt stark. Jag har inte gnällt över minsta lilla, sett livet från den ljusa sidan och alltid alltid varit glad och kompis med alla.

Sedan fick jag beskedet - CANCER. Jag lade mig ner på rygg och visade strupen direkt. Inte så att jag ger upp för sjukdomen och inte vill leva mer, nej snarare en kaputilation för min egen litenhet, för livet. Jag har inte försökt att vara stark, må bättre än jag mår, göra fler saker än jag orkar eller låtsas som att allt är som vanligt. Jag har lyssnat på min kropp, varit precis så dålig som jag känt mig, tagit en sekund i taget, en tanke i taget och en tår i taget. Jag kan känna mig ledsen för att jag inser att jag kommer aldrig mera bli samma bekymmerslösa person igen, men samtidigt nyfiken på att lära känna den nya Marie. Marie som ska lära sig leva mellan röntgenbesked, Marie som inte vet om jag blir 60, 50 eller ens 43 år gammal (vilket inte ni vet heller egentligen, eller hur), Marie som nu upplever dofter, smaker, känslor på ett mycket intensivare plan, ser djupare in i människors ögon och som haaaaatar energislöseri och ytlighet!

Vad vill jag säga....eller är det bara ytterligare en djupdykning i mitt grubblande ;-) Jag vill bara säga att jag fått en annan bild av hur man kan attackera saker, att vara stark och modig är inte alltid att vara "stereotypen-stark", utan man kan vara stark genom att bara följa med. Acceptera! Just som jag funderade på detta fick jag ett fint brev från en bekant till mina föräldrar. Tack Marianne! Hon skickade även med en dikt som jag gillar mycket - vassegoda!

Att vara STARK

Att vara stark, är inte att aldrig falla, 

att alltid veta, att alltid kunna. 

Att vara stark, är inte att alltid orka skratta, 

att hoppa högst, eller att vilja mest. 

Att vara stark, är inte att lyfta tyngst

att komma längst, eller att alltid lyckas. 

Att vara stark är, att se livet som det är, 

att acceptera dess kraft, och ta del av den. 

Att falla till botten, slå sig hårt, 

och alltid komma igen. 

Att vara stark är, att våga hoppas

när ens tro är som svagast. 

Att vara stark är, att se ett ljus i mörkret, 

och att alltid kämpa för att nå dit.

Stark eller inte. Idag mår jag riktigt bra. Har lämnat Vilmer på dagis för första gången på 2 månader, röjt hela övervåningen och ätit lite i alla fall!! Var och fick akupunktur igår och tror att det har hjälpt mig. Ska nog försöka trappa ner på kortisonet ytterligare, så att jag får vara "ren" ett tag innan det är dags igen. 

Dessutom har en väldigt klok man tittat mig djupt i ögonen och sagt att han känner på sig att det här kommer att gå bra! Jag litar på honom och jag litar på att min kropp kan klara detta....även om det kommer att ta tid!

Storkramen från mig!!