Finfina röntgenbilder!! Yeeeeeees!

Så har jag då varit och träffat en av mina onkologläkare idag och fått röntgenresultatt från CT förra fredag (mag/tarm och lungor). Det såg fint ut, dvs inga metastaser eller som jag brukar säga - "elakheter". Man såg att jag hade en infektion på ena lungan och det stämmer - jag var ganska kraftigt förkyld och hostig när jag röntgades. Värdena var också OK - förutom blodvärdet som är nere på 92 men det är inte så konstigt under behandlingen. Det togs även ett sk tumör-markör-värde som jag inte visste fanns för just ventrikelcancer. Det ligger lågt men det har tydligen legat lågt hela tiden, även när jag hade en tumör i magen, så det kan man inte lita helt på.

Jag har varit ganska nervös de senaste dagarna, har försökt att inte tänka på det men såklart finns det där hela tiden. När jag väl fick beskedet kändes det liksom "PUH" och "det visste jag ju" samtidigt. Det är så jag känner det hela tiden - är säker på att det ska gå bra, tror på att jag ska bli frisk men samtidigt kommer tankarna "men tänk om......". Det är nog bara att vänja sig....
Efter sjukhusbesöket var jag helt slut - antagligen av att anspänningen släppte.

Vi pratade även om fortsatt behandling. Nästa cykel, cykel 7 ska jag få 80% igen men denna gången beräknad på rätt vikt. Förra dosen har baserats på en gammal lååååg vikt - 44 kg och nu väger jag 48 så det blir ökad dos ändå. Om det går bra så ökar vi ytterligare nästa cykel.

Denna omgång har jag mått riktigt bra så länge jag har gått på kortison, dvs hela första veckan. Jag har nästan inte mått illa alls och har varit riktigt pigg. Idag och igår har jag varit utan kortison och då kommer illamåendet och tröttheten direkt. Men jag är envis - vill vara utan kortison i några dagar så att binjurarna får jobba lite innan det är dags igen.  Jag har gått längre och raskare promenader, cyklat en sväng orkat fixa lite här hemma och orkat mig ut bland folk en hel del. Härligt!

På måndag och tisdag är det dags igen. Sedan är det bara 3 omgångar kvar!!

Jag ska nu också testa att bara få dropp varannan natt för att se om jag får någon aptit. Jag tänkte vänta till nästa vecka då jag är "hög" på kortison och får lite automatisk hjälp med aptiten. Målet är givetvis att slippa dropp så fort som möjligt, men absolut till 19/5 då vi åker till Kroatien. Tills dess vill jag också vara av med slangen i magen så nu ska vi boka en tid med min kirurg då vi även ska diskutera ev. ballongvidgning eftersom jag har svårt att få ner mer än några teskedar i taget. Som avslutning på behandlingen ska jag göra en special-röntgen, den hette PET-någonting. Ska lära mig mer om vad det innebär och sedan berättar jag för er. Sedan blir det kontroller med jämna mellanrum i många år framöver....

Idag är jag lycklig - älskar livet mer än någonsin! Här ska inte försummas en sekund!!
Ciao!