Jaha, idag hade jag ett förhöjt CRP, dvs tecken på infektion. Eftersom jag hade 39,4 inatt stämmer det väl ganska bra. Min onkolog vill inte att jag ska ha mer feber.....nej, inte jag heller tack. Har alltså fått antibiotika. Jag har hostat våldsamt i snart 2 veckor nu och jag har jättesvårt att få upp något slem så jag har börjat bli orolig för lunginflammation. Jag tycker alltså det känns bra att jag får antibiotika. Fortfarande märker jag febern bara genom frossa, vilken jag aldrig haft tidigare i mitt liv så nu i efterhand tror jag att jag hade feber även efter förra gift-omgången. Då hade jag mycket frossa men tog aldrig tempen. Alltid lär man sig något. Ytterligare något jag lärt mig är vad ASIH betyder, men det vet kanske alla ni ;-). "Avancerad sjukvård i hemmet", betyder det och det ska jag få i nästa vecka. De ska komma hit och ge mig blod för nu har blodvärdet sjunkit så pass mycket att de tycker det är tvunget. Olikt mig så glömde jag fråga vad det låg på men förra gången låg det på 94 och då fick jag inte blod, så det var säkert ännu lägre. Det är oerhört lyxigt med all denna vård jag får i hemmet, förstår att alla parter tjänar på det mot att jag skulle ligga inlagd, men ändå. Måste säga att betala skatt kommer att kännas bra framöver. Ska inte säga vad min hemsjukvård kostar men jag kan säga att jag blir iiiinte fattig, även om jag lever på fk-pengar. Något som är lite trist är att mitt högkostnadskort på apoteket är slut så nu ska jag betala upp till 1800kr igen. Men när jag ser vad all läkemedel kostar kopplat till mitt dropp så är det småpengar.
Idag har min familj åkt iväg och pappa flyttat in. Det gick bra att säga hej då - jag var positiv och glad och följde med ut på parkeringen. Tog på mig stora mamma-låtsas-att-hon-inte-är-ledsen-leendet och stod och vinkade ända tills de inte syntes mer....då var det som att sätta på en kran. Tårarna sprutade och jag vände mig snabbt och skrek över hela parkeringen "Satans jävla skitsjukdom!!!!" Sen muttrade jag hela vägen in...."Vad är meningen med detta - kan någon berätta det för mig......Det är felfelfel att jag inte är tillsammans med min familj i vårt skidparadis...." Jag lugnade mig rätt snabbt när jag kom in och kände att febern hade tilltagit. Nu känns det i alla fall bra och deras första etapp - till Mora - har gått jättebra så nu äter de tacos tillsammans med syrrans familj och mamma. Mysigt.
Läkaren vill absolut att jag ska läggas in om jag inte blir bättre under helgen så håll nu alla era tummar och tår samt skicka lite frisk energi via cyber. För jag vill verkligen inte läggas in....VILL INTE!!
Febriga hälsningar Marie
Ska göra mitt bästa med att telepatera över all energi jag kan avvara till dig. Hoppas du mår bättre på måndag.
SvaraRaderaKram Jaane
Goaste finaste Marie,
SvaraRaderaDin kämpe! Jag lovar att hålla alla tummar och tår hela helgen och mentalt skicka över massor av energi och ännu mer styrka så att du slipper eländet på sjukhus igen.
Det måste gå nu att vända "skeppet" till positivare breddgrader - du har gjort din negativa resa tillräckligt nu och förtjänar massor av sol, sol och ännu mera sol i ditt liv!
Vad skönt att du har din underbara papps vid din sida - tillsammans är ni som hela Barsebäck vad gäller positiv energi så det kan ju bara bli bra detta :-))
All min energi och lite till skickar jag över - fortsätt kämpa, Marie!
Varma kramar Ullis
Allt detta du genomlider ar ju ett resultat av behandlingen, inte av sjukdom. Arma kroppen din, men knoppen ar det verkligen inget fel pa! Mattias och Sandy skickar massor med kramar. De beundrar dig storligen for att du orkar skriva bloggen. Sjalva har det fullt upp med att ta hand om sin baby som just nu tjuter for fullt och ingen fattar varfor.
SvaraRaderaMarie, manga manga fler an du vet tanker pa dig och skickar dig massor med styrka och tillgivna kramar!
Alla som kan ska lämna blod, det är allas skyldighet, för en annan gång är det en självs tur att behöva..
SvaraRaderakänn underbart att ha lämnat blod 25 gånger och verkligen känna någon som behöver, fastänn du inte kanske har min blodgrupp så känns det bra.
och föresten var du skitsnygg sist jag såg dig och din underbara man stråla det om när han var på jobb sist.
underbart att se!!!!!
kramizzz
jeanette
Marie - här kommer ett stort fång med styrkekramar från oss! Hoppas innerligt att du blir starkare snart och slipper åka in. Kraaaaaaaaaaaam
SvaraRaderaVi sitter och håller alla tummar vi har i familjen för att du ska bli bättre och slippa läggas in. Sänder massor av energi via cyberspace till dig!
SvaraRaderaKramar från familjen Moreau
Här kommer 4x2 tumhållningar och all frisk energi familjen Ek kan uppbringa! kram
SvaraRaderaVar inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är.
SvaraRaderaI ljusa irisringen du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset, med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där, var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär. (Erik Blomberg)
En dikt jag fick i en hälsning av en kompis en gång för längesen, och som jag ofta tänker på när det känns nattsvart. Vill gärna peppa dig så mycket jag kan! Min gammelfarmor var en fantastisk människa precis som du och hon överlevde magcancern hon behandlades för när hon var 90 år gammal. Kan inte tro annat än att du också kommer ta dig igenom det här!
Stor kram från mig
Massor av styrke kramar till dig modiga Marie!!! Från Jenny Rafstedt
SvaraRadera