torsdag 13 januari 2011

Helsingborg!!!

Nu är jag inskriven på Helsingborgs Lasarett. Avdelning 33, där jag låg efter operationen. Delar rum med en äldre smått förvirrad dam. Ingen TV. Det tog på krafterna att transportera mig hit men nu känns det jättebra att vara här. Jag är grymt svag fortfarande. Har verkligen iiinga muskler eller energi. Nu är fokus på att få igång magen. Det har gått 3 veckor sedan jag åt någonting alls. Eftersom jag har så ont i strupen/bröstet där strålningen har tagit väldig hårt är det svårt för mig att ens dricka. Det blir heller inte bättre av att jag kräks fortfarande rätt brutalt vilket sliter ännu mer på halsen. Därför ska nu slangen på magen - jujunocut (eller nåt...) - användas igen. Idag har jag sprutat in lite saft och vatten det hållet och det har gått bra så imorgon testar vi nog med någon näringsdryck eller så.

Jag mår trots allt lite bättre, det är detta bloggandet ett bevis på, orkar vara vaken längre stunder och kräks inte hela tiden. Jag tror dock aldrig jag har varit så nerkörd som jag varit de senaste veckorna. Jag hör läkarens ord eka i öronen "Nej, strålningen kommer du knappt märka av". Fast jag ska i ärlighetens namn säga att samma läkare ändrade sig efter att han såg hur jag reagerade efter cytostatikan "Marie - du kommer nog att få det riktigt tufft under strålningen..." Då hade han insett vilken klenis/känslig person han hade att göra med. Jag väljer att se det som att jag är vanligtvis ganska ren från gifter och vet att jag och ilamående är en dålig kombination.

Senaste dagarna har jag varit väldigt ledsen också..... tycker det räcker med elände nu - för alla - för mig och för min familj. Jag har fattat grejen - jag ska vara ödmjuk inför livet, värdera varje sekund, ta hand om alla, fokusera på det viktiga, inte stressa - ska göra det, ska återgälda, ska vara tacksam..... Låt mig bara börja, eländet måste ta slut - nu.  Jag vill ur helvetessnurran och bara vara FRISK!!! Vet att det inte har någon som helst relevans eller vett.....men nu tycker jag faktiskt att detta är ORÄTTVIST!! Jag har fått mitt!!

Jag är så rörd över alla kommentarer och tankar ni ger mig på denna sida. Jag saknar er alla, saknar mitt liv och saknar vanligheten. Även när jag mår som sämst går jag in några gånger per dag och läser och blir alltid lika rörd.

Nu är det bara återhämtning som gäller och därefter ska fortsatt cytostatika diskuteras. Vad jag förstår är det då hur mycket jag pallar mer som är den stora frågan. Jag orkar inte ens tänka på att få gift i kroppen igen.

Ha det bra alla, heja på våra pågar i handbollen ikväll, det ska jag göra....om jag orkar.

Kram från Liten Liten Marie

23 kommentarer:

  1. Hej Liten Liten (=Stor Stor) Marie, det är underbart att få höra av dig direkt igen, även om Calle är ett bra substitut, och även om det du berättar vittnar om ett riktigt tufft liv. Det måste ändå vara skönt och ett stort steg framåt att du fått flytta till Helsinborg, nära till alla kära.
    Jättekramar!

    SvaraRadera
  2. Hej hej goa lilla Marie.

    Du är efterlängtad här i sta´n., du e´så VÄLKOMMEN hit. Nu är du närmre alla dina goa pågar med kramar och pussar.
    Jag är så glad Marie att du känner dig lite piggare. Ha nu bara inte för brått med att sätta full fart igen. Lova mig att skynda långsamt.

    Längtar jättemycket efter dig Marie.
    Igår hade jag många underbara timmar med dina tre pågar. Dom är ljuvliga.
    Pannkakor och nykokt jordgubbssylt, ja det tyckte dom var kanooooon. Många kramar fick jag av dom innan det var tid för sängen.
    Kramar till dig nu i din nya sal och du får hälsa så gott till tanten bredvid dig. Ha´de´nu bara bäst...., ta hand om dig Marie med hjälp av din nya personal.
    Gerd och Elias som just nu är hos mig. Hej hej.

    SvaraRadera
  3. Hej! Du har fått tillräckligt mycket av elände nu och är på väg upp. Du får stå ut lite till. Vi hejar på både dig och killarna ikväll/kram från oss

    SvaraRadera
  4. "Lille Marie" är en stor människa och det är det som räknas. Inte kilo, muskelmassa eller centimeter ;-)

    Vi saknade dig igår på vår Afterwork med gamla jobbgänget!!! Men på nåt sätt var du med oss i alla fall.

    Kram,
    Carina

    SvaraRadera
  5. Skönt att du kommit lite närmre vår gata! Snart kommer vi kunna vinka till dig genom fönstret igen. Håller med dig att det är orättvist att ni är så drabbade! Skickar lite styrkekramar till er alla! Kram Johanna och Henrik

    SvaraRadera
  6. Goaste finaste Marie,

    Jag blir så rörd att läsa ditt inlägg - vilken stor, stor tjej du är! Du har verkligen kämpat hårt och jag tror stenhårt på att du vinner denna match stort :-)) Med din inställning och kämparglöd kommer man lätt till månen utan rymdraket!
    Du får säga till om du orkar med besök någon gång. Vill så gärna krama om dig och försöka ge dig lite mer energi :-)
    Det är inte bara du som blivit ödmjuk inför livet genom denna sjukdom. Jag tror att alla vi som läser din blogg och skriver då och då känner precis likadant. Genom dig är vi nog några som har ändrat syn på livet... och då till det positiva såklart :-))

    Bamsekramar till dig och alla dina pågar!
    Ullis

    SvaraRadera
  7. Hej goa Marie!
    Hjärtligt välkommen tillbaka till sundets pärla.
    Underbart att höra ifrån dig igen. Som sagt nu har du haft nog med lidande, nu vänder det ska du se. Önskar jag kunde sno lite av din smärta så du hade mått ännu bättre vännen.
    Många jättekramar till en riktig kämpe
    Hälsar Familjen Åsberg

    SvaraRadera
  8. Hej Marie..Det känns fantastiskt att läsa dina ord. Även om du har det så svårt, är det som att friska Marie bubblar upp genom helvetessörjan igen.
    Kom igen, Marie!!! Du orkar mer.
    Vi saknar dig och längtar efter dig jääääääääättemycket.
    Tusen Pussar & kramar från Elin och Petter med kärlek från alla i vår femanna-familj.

    SvaraRadera
  9. Jippie och välkommen tillbaka till sundets pärla, du har fattats oss här. Lundatiden är förbi :-)
    Forca forca. Om du vill ha något/behöver något vet du att vi finns. Kramar i massor

    SvaraRadera
  10. Hej Marie! Oooh va skönt att höra från dej igen. Vill inte stressa dej men fattar du hur många ggr jag har kollat din sida! Du får inte vänta så länge att skriva. Tänker på dej jämt o ständigt! Som om du har flyttat in i mitt huvud o där genom ger jag dej styrka.... och du mej! Som du säger....man ska njuta av varje sekund och alla sorters humör. Uppskatta och vara tacksam för det man har. Ofta lätt att glömma.....! Kram kusin Malin

    SvaraRadera
  11. Skönt o se att du skriver igen!!
    Classe

    SvaraRadera
  12. Välkommen "hem" BÄSTA Marie!! Klart du är trött på skiten!! Det ÄR orättvist, du HAR fått din beskärda del och nu är det fanta mig din tur att börja få tillbaka energi och ork!! Det kommer förstås, men jag förstår att det är nog - NU!!! KRAM/Erika

    SvaraRadera
  13. Din starka energi nar anda ner till Kairo och gor mig gladare, lyckligare over livet som det ar.
    Tack for att du orkar dela med dig!

    SvaraRadera
  14. Kära vännen, oj oj vad jag tänker på dig och bara önskar att du snart är på G igen. Du är en fantastiskt stark människa och nu har du verkligen din tur och få ny energi och kraft tillbaka.
    Massor med kramar Heidi

    SvaraRadera
  15. Vilka härliga nyheter att du är tillbaka i Hbg och orkar skriva på bloggen! Nu skickar vi massor av energi via cyberspace och håller alla tummar att du återhämtar dig rekordfort.
    Kramar från fam Moreau

    SvaraRadera
  16. Underbart att höra från dig igen :)!
    Stor kram
    Jessica (Julius mamma)

    SvaraRadera
  17. Härligt Marie! Vi hade en liten sammankomst med gamla gymansiekompisar igår - Åsa, Madeleine, Lollo och jag. Vi pratade mycket om dig och vi hoppas alla på tankens kraft. Då skulle du ha råstyrka idag! Nästa gång vi ses blir i HBG och då är du med! Kramar

    SvaraRadera
  18. Heja, heja Marie härligt att höra att du är tillbaks i Sundets pärla och vi alla tänker på dig och verkligen beundrar dig som alla har redan kommenterat du är en STOR människa i allas våra ögon - glöm aldrig det! Kram Lollo Bjurenvall

    SvaraRadera
  19. Vi tänker på er ofta och som vanligt när jag läser och tänker att jag vill skriva något känns alla ord få "futtiga". Ni skriver båda så bra och beskriver hela er berg- och dalbana fantastikt så att t o m vi utanför kan förstå lite av er obegripligt svåra situation. Håll ut Marie och tänk på att det är som mörkas straxt före gryningen.

    Kram Anna B & killarna

    SvaraRadera
  20. Härligt Marie att du orkar vara vaken och skriva lite! Vi är alla sååå imponerade av dig och din fina familj.Din fantastiska positiva inställning kommer att fixa så att allt blir bra!!! Ta det lugnt bara! Stora styrkekramar från Fam Wahrenberg

    SvaraRadera
  21. Kära Marie, det är inte alls rättvist, jag förstår att du tröttnat på allt elände! Jag håller alla tummar på att det går fort med återhämtningen så att du snart får åka hem till dina killar och börja leva det liv du är så värd att leva. Det är underbart att läsa din blogg, Calle har gjort ett kanon jobb under tiden du inte orkat! Hoppas du får en jättefin helg, stora kramar
    Agneta

    SvaraRadera
  22. Lille Marie som du skriver är för mig den STÖRSTA Marie jag vet, vilken kämpaglöd du har. Jag kan bara tro jag förstår din känsla av när du säger att nu får det vara nog med allt detta elände, för det har jag känt bara jag hörde att du blivit drabbad av just detta elände. O ja det är fan ORÄTTVIST!! Men tillbaka i Helsingborg hos alla dina nära o kära ska du se att energin kommer tillbaka till dig som ett brev på posten... Heja,Heja Marie du tar hem det här!! Lisbeth Willys svärdotter.

    SvaraRadera
  23. Hej Marie! För mig är Du fortfarande Stora Marie, men Du får lov att känna Dig liten. Det låter bra att Du är tillbaka i Helsingborg. Vi fortsätter och håller tummarna. Kram från Laila.

    SvaraRadera