Inget kortison = mår dåligt iiiiigen

Då har jag slutat med kortisonet. Och effekten lät inte vänta på sig.... mår jätteilla och är trött hela tiden. Igår var första dagen utan kortison och det känns som att jag sovit sedan dess. Illamåendet gör dessutom att jag inte vill röra på mig när jag vilar för då känns det som allt ska komma upp igen. Slipper dock kräkningar än så länge. På onsdag är det 4 veckor sedan sista strålningen och tydligen kan biverkningar hålla på så länge som 6 veckor efter, vilket säkerligen i mitt fall innebär 8 veckor. PUH! Det är ju illamåendet som är värst nu, halsen är bättre rent sår-mässigt men jag känner att det är trångt i strupe/tarm så jag får inte i mig mer än ett litet litet kex sedan är det stopp.  Tycker att tarmarna har vaknat någorlunda.....konstigt nog eftersom det enda de får just nu är salta kex med brie, godis, popcorn med extra salt samt saft. Härlig diet, eller hur. Har absolut ingen hunger eller matlust och det är tråkigt.

Barnen har vant sig vid mig liggande i sängen, de kommer in då och då - ger mig en kram och frågar hur jag mår. Vilmer envisas med att kalla mig MARIE....med ett klingande skåne-R i mitten. Han säger även CALLE så det är väl bara en fix idé. Ofta hör jag "Nu ska jag gå och sela med MARIE...." Så kommer han in, klappar mig på kinden, lägger sin kind till och säger "Jag tycker du är så go MARIE". Det kan få det mest illamående att må bättre, eller hur. Han fyller 4 år nu i februari och är i en härligt utmanande ålder. Calle säger att han blivit lugnare sedan jag kom hem från sjukhuset. man vet ju inte vad som rör sig i huvudet på en så liten kille i dessa konstiga situationer. Vi har ju väldigt mycket hjälp av syskon och våra föräldrar just nu så de saknar absolut inte uppmärksamhet och roliga händelser. Nej, just nu känner jag mig inte orolig för våra killar. De lär och utvecklas med detta också. Bara vi får ett slut på eländet snart.....

Jag hade min bästa dag på länge i lördags - jag såg, doftade, upplevde allt på ett annat sätt. Kunde för långa stunder tänka på annat än hur dåligt jag mådde. Det var sååå härligt, jag var ute och gick och kände själv att jag kunde le för första gången på länge. Hoppas jag får fler sådana dagar.....snart!!!!

Tack fina Eva-Lotta, Zacke och Pim för brev och present. Ni e ju för goa!!!! Vi kommer jättegärna till midsommar om jag mår som jag ska. Det ska bli jättehärligt!

Tack också Lilja-families för det fina halsbandet. Jo, "Cancer sucks" - det är helt klart!!

Tack Lotta, Johanna, Pelle, Jessica för uuuuunderbara blommor. Tulpaner gör mig lycklig!!

Jag är lyckligt lottad med så många gamla och nya fina vänner, er omtänksamhet och tankar får mig ofta att gråta glädjetårar. Men sedan är jag ju också världens "gråtigaste"....... Jag vill skicka stooooora kramar till er alla!!

Tjing!!!