Goda besked!!!

Jodå.... Så bra det nu kan vara. Man ser inga metastaser, skuggan på lungan har minskat och är säkert en rest från min lunginflammation. Levervärdena är fortfarande lite dåliga men har ändå blivit bättre sedan sist. Han vill dock inte riktigt än skriva över mig till kirurgen. Provtagningar när jag kommer hem sedan ytterligare en PET-Scanning i augusti. Han påpekade att såklart inte faran är över och det förstår jag ju men jag måste få vara glad och andas ut nu i alla fall. Han sa att det bästa jag kan göra är att börja motionera - inte bara promenader utan utmana pulsen och kroppen. Härligt - som jag har längtat!!!!

Men det har varit ett hemskt dygn. Huvudet sa att allt är bra men kroppen reagerade annorlunda. Svårt att andas och hjärtklappningar. Verkligen inget jag önskar någon.... När jag kom in i rummet frågade läkaren ( som för övrigt var en helt ny onkolog som jag aldrig träffat förr... men han var bra) hur jag mådde. Egentligen bra svarade jag men just nu mår jag inte bra, detta är hemskt. "Jasså, men jag har inga dåliga besked att ge dig....!! Då ska jag berätta om röntgen direkt så du kan slappna av." Trodde jag skulle trilla ihop av lättnad... Han berättade sedan att de (röntgenläkarna) hade skrivit att det finns "aktivitet" runt operationsärret på tarmen men att det är normalt. Aktivitet menades tydligen att det radioaktiva ämnet hade fastnat där. Inget som oroade honom alls. Jag fick ta lite nya prover sedan drog min sköterska ut min Picc- line. Tack för lång och trogen tjänst men nu var det verkligen tid för oss att gå skilda vägar......

Här en bild på min trotjänare innan han drogs ut! Sedan i november har jag haft den där på högerarmen.      

Helst hade jag ju klart velat ha beskedet "nu är du helt frisk och kommer aldrig mer att få cancer".... Men det är ju såklart inte realistiskt! Alla ska vi en gång dö... Men jag är inte redo på länge än. Mitt i allt känner jag att det är mina undebara barn som har vunnit högsta vinsten - en sommar utan en sjuk mamma!

Tack alla som stöttar!! Stoooora kramar till er, det hjälper mig jättemycket att veta att ni finns där!!

Marie
Återkommer såklart....