Längtar till måndag

Jo, det kan höras lite konstigt men nu vill jag inte ha såhär ont längre. Magen är alldeles uppsvullen och jag rör mig som om jag vore gravid i nionde månaden. Natten till i fredags och fredag eftermiddag var hemska. Vet inte varför man inte kräver hjälp utan ligger och lider istället. Tror att jag hela tiden tänker att "nu går det nog snart över...." I fredags pratade jag med en läkare som sa att hela fokus nu är att få dig att klara detta till på måndag så vi slipper operera akut. Alltså ingen mer mat, endast dropp. På eftermiddagen kunde jag inte heller dricka utan att det kom i retur. En sjuksköterska övertalade mig att testa morfin. Jag har ju inga bra erfarenheter av det så jag var envis men tillät henne ge mig en liten dos. Tur var väl det! Äntligen kunde jag slappna av och gå in i dimman. Jag har kunnat fortsätta med morfin vid behov och inte mått dåligt om jag inte tar det. Kanon!

Nu på morgonen har jag tagit dagens första dusch, sedan ska jag duscha och tvätta mig med specialtvål ikväll och tidigt imorgon bitti. Tror att jag rullas ner till op vid 7 tiden för förberedelser och narkos. Operationen börjar vid 8.30 om inget oförutsett händer.

Igår hade jag flera mysiga besök så tiden går fort tycker jag.

Idag hoppas jag på besök av 3, kanske tom 4 (om Calle är frisk) goa killar. Vi får träffas nere i cafeterian för de vill slippa se alla sjuka och gamla människor. Arvid säger ofta att lukten är värst på ett sjukhus, kan bara hålla med. Min store goe, förnuftige 10-åring - jag tror det virvlar många tankar i huvudet på honom nu. Som tur är har barn en ljuvlig förmåga att släppa jobbiga tankar och ha roligt också. Bra det!

Kram på er! Jag hoppas Calle rapporterar lite under morgondagen!
Marie