Illamående och trötthet.

All ni som följer mig börjar väl ana ett mönster....när jag inte har skrivit på några dagar har jag mått sämre och känner då inte för att uppdatera bloggen. Stämmer bra denna gången också även om jag mått mycket mycket bättre än tidigare cytostatika omgångar. Jag har inga hemska diaréer och magont men mår istället såååå illa. Illamåendet gör det helt omöjligt att få i mig något alls. Inte ens godis har funkat sista dagarna. Idag tycker jag ändå att det är liiite bättre. Har ätit ett kexchoklad och lite lite lax med potatis i alla fall (tack Åsbergs ;-)) . Jordgubbskräm funkar också OK. Det som är så bra är att det gör inget, det är OK om jag inte äter på några dagar - jag får ändå i mig mina 1700 kalorier intravenöst rätt in i blodet. Kanon och tar bort paniken för att gå ner ytterligare i vikt.

Sedan har jag nu fått erfara den stora tröttheten jag blivit varnad för. Inte trött som i att man sovit för lite på natten eller för att man haft mycket att göra eller stressat med barnen, nej denna tröttheten kan jag bara beskriva som förlamande och bottenlös. Den kommer närhelst man minst anar det. I duschen idag helt plötsligt så bara blev jag så trött att ögonen slöts och jag verkligen höll på att somna stående. Det var bara att sätta sig ner i duschen och vila. Det hjälper inte så mycket att sova det är bara att vila lite hela tiden som hjälper. Jag gör några ryck - tar en promenad eller diskar eller viker tvätt, sedan är det bara att slå sig ner i fåtölj eller säng. Tur att det varit sport på TV:n hela dagen. All skidåkning får mig att drömma om att åka Vasaloppet. 9 mil på skidor - coolt!

Jag har myst med mina goa barn hela helgen. Måste berätta om min arga, bestämda, intelligenta yngsta son....Vilmer. Han var så arg på mig för att jag inte ville läsa ALLA 4 böcker han hade lånat på bilblioteket. Jag tyckte det räckte efter 2 och föreslog att vi skulle läsa de andra 2 ikväll istället. Dessutom ville jag se spurten i skidskyttet....
Han blev sådär härligt arg han blir rätt ofta nu och då kommer alltid HOTEN (undrar var han lärt sig det ifrån ;-)). "Då får du inte komma på mitt kalas mamma!", "Då får du inte bo här, mamma" och "Det ska BARA bo pojkar i detta huset". Eftersom han ju är tredje barnet sitter jag mest och tittar på hans arga ansiktstuttryck och ler - så söt han är när han är arg. Efter ett tag tröttnade jag dock och lyfte telefonluren och sa "Hej Tomten, jasså du undrar om Vilmer har varit snäll....han ska inte vara så arg - nej det ska jag säga till honom.....inga julklappar - okej.....jo, jag ska prata med honom".  Jo, lite elakt är det allt, men det har funkar utmärkt med mina andra barn - synd bara att det bara funkar i december.  Jag lade ner luren och Vilmer tittade argt på mig! Sedan lyfte han luren själv och sa "Hej Polisen. Kom och hämta min mamma!!" Han la på igen och fortsatte att titta argt på mig. Jag bröt ju givetvis ihop att skratt. Är det inte ljuvligt - han gav klockrent tillbaka med samma mynt. Otroligt smart gjort tycker jag! Sedan skrattade vi ihop och han erkände att han bara låtsades - han hade inte ringt polisen. Vilken tur för mig!!!!

Imorgon är det halvdag i Lund som gäller. Ska vara där kl 9 för cytostatika och sedan strålas jag kl 14. Sedan jag skrev senast har jag fått göra en ny form att ligga i. Har gått ner för mycket sedan den gamla gjordes så det har varit världens sjå att få mig att ligga rätt. Det har tagit dryga timmen vissa gånger, rätt jobbigt att ligga stilla så länge. Förhoppningsvis ska jag ligga i nya formen imorgon och få strålbehandling nr 10 - det går fort framåt trots allt!!

Tack snälla Lenita för det fina julhjärtat, ska pryda vår vägg och sprida mys.

Gonatt alla!!