Stackars mage

Idag har jag varit där igen, på sjukhuset. Känner mig väldigt obehagligt hemma i den byggnaden. Idag skulle jag till Endoskopi-avdelningen för att undersöka tarmen. Har ju gjort gastroskopi ett antal gånger men denna gången skulle det alltså undersökas andra vägen. Inte så trevligt men jag kände mig inte orolig för själva undersökningen däremot väldigt orolig för vad läkaren skulle se därinne. Jag har nämligen haft riktigt ont i magen de senaste veckorna Det har blivit värre och värre och idag tänker jag att om jag inte hade haft denna tiden inbokad hade jag åkt upp akut. Känner starkt att något är fel. Är öm i magen, i närheten av där slangen gick in. Det spänner och stramar och ömmar. Dessutom svider det i hela magen, nästan som magkatarr. Vad som är ännu värre är att jag får riktigt hemsk magknip minuterna innan jag behöver gå på toa! Förlossningsont, i några sekunder, sedan släpper det. Några knip har varit så att det svartnar för ögonen. Jag tycker inte att jag är speciellt gnällig eller klen men detta gör verkligen ont!

Det har varit bättre idag innan undersökningen då jag fastat och alltså tarmen varit helt tom, vilket jag tycker borde tyda på att något är i vägen eller har tarmen vridit sig. Hua...

Alla kläder skulle av och sjukhusskjortan på. Dofterna - så välkända - så motbjudande. Arm fram, hitta kärl, sticka, spola, tejpa....

Efter att jag berättat om mina "åkommor" för läkaren fick jag återigen ge mig in i dimman. En lagom dos bedövning och jag trodde att detta skulle bli en lätt match. Tjoho. Någonstans på vägen tar det stopp och det gör fruktansvärt ont, i mitt töcken känner jag ändå smärtan i hela magen. Hon försöker och försöker och jag mest bara skriker tycker jag. Ligga på vänster sida, de hjälper mig över på rygg - lika förbannat ont. Det känns som att tarmarna är på väg att spricka. Ny dos med bedövning, ändra till vänster sida igen. Du måste slappna av Marie. Jovisst - hur då? Efter vad som känns som en evighet ger hon upp. Säger att tarmen antagligen ligger vriden på något vis. Hon lovar att ringar "min" kirurg - han opererar en galla precis och hör av sig när han är klar... När jag vilat i en dryg timme kommer hon igen och  ger mig i alla fall någorlunda lugnande besked - ingenting såg konstigt ut! Slemhinnan såg fin ut i tarmen och hon såg inga tillväxter av något slag men kunde helt enkelt inte komma förbi det där vecket. "Hade jag försökt hårdare hade jag tagit hål på tarmen..." Jo, tack - jag kände det!

Där låg jag igen, gråtande på en brits - alldeles snurrig och yr i huvudet! Hur hände detta, jag har ju precis fått ordning på allt. Allt ska vara bra nu!!!

Min kirurg kommer i alla fall kontakta mig så fort som möjligt för att jag ska undersökas vidare. Får jag mer ont är det akuten som gäller. Konstigt nog var det lättnad jag kände när jag gick därifrån. Jag har i alla fall inte inbillat mig och nu kommer jag att få hjälp. Försöker att inte måla f-n på väggen. Trots allt var ju hela tarmpaketet ute och vände för bara ett år sedan - det är vanligt att man får någon form av tarmproblem efteråt. Bara det inte hinner bli mer akut innan jag får hjälp....och vad gör de OM det är tarmvred? Nej, nu ska jag sova och inte tänka för mycket.

Gonatt!!