lördag 3 september 2011

Procent

3 timmar. Ungefär så lång tid efter beskedet att jag hade magsäckscancer knappade jag med darrande fingrar för första gången in "överlevnad magsäckscancer" i Google-rutan. Jag letade efter siffran som skulle berätta för mig hur stor chans jag hade att överleva det här. Jag hoppades att den skulle vara större än 50%. Ganska snabbt hittade jag den. Jag gissar att många av er som läser också har googlat efter detta. Hur illa ställt är det egentligen? Siffran måste ju bara visa svaret!

5 år efter diagnosen lever bara 30% av de drabbade. Det var för lågt, så jag letade vidare. Som om jag var på jakt efter botemedlet på min cancer. Någonstans är det väl ändå någon klok människa som säger att chansen att jag ska få vara hos mina barn länge än 5 år är större än 30%?! Hittade inte det! När jag började tänka klart kunde jag såklart ifrågasätta denna siffra. På vilket urval? Hur gamla var de? Hade de opererats, var operationen radikal? Fick de tilläggsbehandling? Så detaljerade beskrivningar hittade jag aldrig. Bara att 30% överlever 5 år efter diagnos. En sådan information kan knäcka den bästa. Som någon sorts plåster på såren försökte chefen på narkosen säga några lugnande ord veckan innan operationen. Han sa: " ja, du har säkert hört en massa statistik på hur stor överlevnads chans du har men det är ju faktiskt så att antingen blir du 100% död eller så blir du 100% levande. Något där emellan finns inte...". Jag fortsatte inte den diskussionen....men speciellt tröstad kände jag mig inte!!

När jag träffade onkologen nämnde han en annan procentsats. Han förklarade vilken behandling som var planerad för mig och avslutade med att "men det är ju bara 15-20% som har nytta av denna behandling". Jaha, tack, vad jag kände mig peppad att gå igenom månader av lidande när chansen är så liten att den hjälper. På frågan varför jag inte får någon bättre behandling fick jag svaret att detta är det bästa de har idag.... Efter samtalet insåg jag att jag kan ju aldrig ingå i en sådan procentsats eftersom jag opererades radikalt (man tror man fått bort all cancer) och om jag förblir frisk får jag aldrig veta om jag varit frisk ända sedan de tog bort eländet eller om jag blivit frisk av behandlingen.....

Summa sumarium....många av dessa livsfarliga sjukdomar trycks ner i statistisk. Många lutar sig mot dem för att förstå hur allvarligt det är. Jag tycker det är bra att det finns statistik men den måste användas ytterst försiktigt när det gäller människor. Vi är alla olika och har olika förutsättningar.

Idag tänker jag att det är möjligt att bara 30% överlever men då får jag väl vara en av dem då! Så jag är från och med nu en av tre av tio....eller nåt!!

10 kommentarer:

  1. Då är det bevisat, Marie. Det är INTE procenten som räknas!!! Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Marie lilla...,
    precis som vanligt kommer här från mig massor
    av bamsekramar mitt i natten..., KRAM KRAM!!
    Men Marie, gå nu o lägg dig o sov gott o skippa allt "tänk"..! Det är en order!!!
    Idag, är det söndag och kanske vi ses, men Marie
    kom inte för nära mig för då baxnar du p.g.a.
    Surströmmingslukten..., men gott gott va´det.
    Nu går jag oxå o lägger mig så kram igen och hälsa alla dina killar när dom vaknar. Gerd.

    SvaraRadera
  3. Helt säker på att Du ÄR en av tre av tio! Kram

    SvaraRadera
  4. Hej Marie,

    I den där statistiken har de inte kalkylerat med vad positivt tänkande och envishet kan göra med oddsen. Du är "dopad" med massor av jävlar anamma :-)

    Må så gott!
    Kram, fam Moreau

    SvaraRadera
  5. God afton Marie!
    Skit i statistiken, du är en sann kämpe det har du bevisat i över ett år nu
    Sov så gott och dröm om roliga saker istället
    Snart kommer ju Tomten
    Många kramar hälsar Åsbergs

    SvaraRadera
  6. OK. Marie! När skall Din KLOKBOK publiceras? De borde använda den på läkarutbildningen.
    Så otroligt att Du kan tänka och formulera Dig som Du gör. Läkarna är säkert bra och empatiska, men de vet inte hur det är att vara "patient".
    Tag kontakt med ett bokförlag! Kram från Laila i Fullersta.

    SvaraRadera
  7. Med tanke på din kämpaglöd det senaste året är jag säker på att inget stoppar dig!! Många kramar från Lottta i 111an

    SvaraRadera
  8. Diagnosen jag fick 1995 for benmargscancer var att INGEN lever mer an tio ar. Som sagt...
    Ta en dag i taget och fortsatt att njuta av livet, du kan konsten!

    SvaraRadera
  9. 3 av 10?
    Trams!
    We all think you are 1 in a million!
    Take care!
    \Simon

    SvaraRadera
  10. Hej Marie, hittade din blogg av en slump, har letat efter yngre personer som fått magsäckscancer och överlevt... känns skönt att veta att jag inte e ensam i världen om att ha fått denna sjukdom i sån ung ålder och att det kan gå vägen...skulle gärna ha kontakt med dig om du skulle vilja kring allt cancer för med sig. du får gärna maila mig på catrin.gropendahl@tele2.se
    hoppas du får en underbar höst... Catrin

    SvaraRadera