Livet tuffar på i vår lilla bubbla. Jag har bra dagar och jag har mindre bra dagar. I fredags var en dålig dag. Vaknade och hade ännu mer ont i lungorna när jag andades, mådde illa och hade jättesvårt att få i mig något. Då blir jag allt annat än den positiva Marie jag tror att ni alla ser mig som. Vill bara stanna i sängen och tänker mest mörka tankar. Som tur e finns det så många som ringer, peppar och kommer hit så jag har inte en chans att deppa ihop. Calle tvingade mig att ringa till "min avdelning" och fråga om det här med att jag hade ont när jag andades djupt. Snabbt och lätt fick jag prata med en läkare och han var supertydlig - "du får INTE ha ont i lungorna - du måste röntgas!" Eftersom jag är utskriven så jag var tvungen att åka upp till akuten och snällt sätta mig i kö. Min allrabästa pappa följde med. I min enfald tyckte jag nog att jag borde ha tillgång till "gräddfilen" - jag är ju ändå nyopererad..... Hela besöket tog 7,5 timme!!! För varje minut som gick kände jag mig såklart friskare och friskare. Det onda gick nästan bort och jag satt och åt mest hela tiden. Framåt 21.30 fick jag till slut prata med en läkare som sa att det inte finns något konstigt med mina lungor - inget vatten, inga proppar, inga tumörer!! Med "Hypokondriker" inskrivet i pannan tackade jag för en trevlig eftermiddag och åkte hem..... på vägen hem hämtade vi Thai-mat i stan. Det satt som en keps!
Jag tycker det är jobbigt att få i mig tillräckligt med mat. Mår illa ofta, vilket kanske beror på järntabletterna jag måste peta i mig. Den attans vågen vägrar att öka trots mitt slit. Idag tog jag på mig lite extra kläder när jag skulle väga mig för att jag skulle få se ökade siffor - snacka om att lura sig själv. Alla andra säger att jag är "duktig" och att jag inte ska ha så bråttom. Jag vill bli starkare NU, vill jaga mina barn, åka till stan och gå runt, gå på bio eller påta i trädgården men efter några timmar med barnlämning och en kort promenad är jag slut. Ska ringa min dietist i morgon!
Måste berätta vad jag börjat göra - STICKA! Ha, hur många av er kunde tro det?!?! Faster Gerd satte stickorna i mina händer och jag måste erkänna att det är rätt kul och avslappnande. Bara räta maskor än så länge - det får bli ett gäng halsdukar ;-) innan jag vågar mig på mer avancerade saker.
Kan inte nog tacka er alla för era fina inlägg!! Skulle vilja svara var och en av er men just nu får det räcka med stora tack och kramar till er på detta sätt.
Sticka låter som bra terapi och med räta maskor kommer man långt tex. en halsduk. Jag beundrar ditt tålamod med 7,5 timmar på akuten. Det skulle gått ha funnits en gräddfil till nyopereradesom du skrev håller. Vi tänker på dig och kramar dig stort i tankarna och tänker mycket på dig! Kramar Agneta och Camilla
SvaraRaderaAven om "vi alla" ser dig som positiva Marie, så vet man ju att du ändå "bara" är människa - att inte ha mörka dagar där du befinner dig just nu, DET hade varit att luras...Nu har du dessutom fått min 13-åriga dotter att cykla till och från skolan i stan - tack vare att du hejar på mig i backarna på vägen hem varje gång. Nu har jag ju bara cyklat två gånger i veckan de senaste veckorna, men skam den som ger sig :). Ser fram emot att ses längre fram när orken finns. Tills dess är jag glad att få följa dig på bloggen. Det där med stickningen - det låter jag helt enkelt bli att kommentera :))) 1000 kramar/Erika
SvaraRaderaShit! Du imponerar! And I don't normally like swearing!
SvaraRaderaGo Marie!!!!!!!!!
huge hugs from Fam.Fisher
Marie..., du lille kämpe.
SvaraRaderaKanooon att du e´på G. med ditt nya handarbete. När du tröttnar på sticket, så tar jag fram lite virknålar o nytt garn.! E´de´ o.k.?
Kramar i massor mitt i natten till dig så ses vi i morron förmiddag.
Längtar efter en liten stickfika..., eller något annat kul. Kram o hej.
Gerd.
Har alltid velat lära mig att sticka ordentligt..
SvaraRaderaKanske en liten stickträff framöver där du kan lära mig.. I min enfald tror jag ju att jag skall ha lite mer tid framöver.. Stora Kramen från Jessica
Ser fram emot försäljning, safta på ordentligt, kan man beställa färg? Låt inte faster lura in dig i virkträsket bara, då kommer jag och räddar dig :-) Kram o ha en bra dag o sätt di gamle i arbete.
SvaraRaderaStickning är beroendeframkallande, you're stuck! (fråga mig inte hur jag vet detta :)) Bra dock att hålla fingrarna och tanken igång. Glöm bara inte att titta ut ibland och se den fina hösten.
SvaraRaderaKram på dig Marie
Christian R
Jag kommer ihåg en ung snygg tjej som någon gång under sommaren var med sina vänner på en liten tripp i Linköping ;O).
SvaraRaderaDenna tjej fattade inte hur en av hennes vänner kunde sticka!! Det var bara gamla tanter som gjorde sån´t. Och det fanns ju inget fint man kunde göra, vem vill ha något hemma stickat?? Nu sitter du där!! Gamla söta lilla tant Marie.
Kramar från en stickande vän!!
Jag säger som Simon, Du Imponerar och Inspirerar!!
SvaraRaderaSkönt att höra att du vill bli stark NU den viljan kommer att flytta varenda liten kulle och berg som får för sig att ställa sig framför dig, men jag får nog hålla med om att du kanske har lite bråtton, men bara lite ;o) Kör så det ryker, så kanske jag får springa med dig på GBG varvet nästa år. Jag vill ju bli bjuden på fika vid målgången ju :o)
Kram på dig!
Kajsa
Duktiga du - stickning är ju perfekt!! Det är ju även inne med stickade mössor. Kanske ta upp beställningar? Victor berättade att de hade börjat sticka på syslöjden och han ville få mig att börja... Du kanske kan lära ut sen?
SvaraRaderaHåll ut nu Marie - allt kommer bli bra. Vikten kommer öka! Du kommer att bli frisk!
Varm kram Camilla
Hej Kusse!
SvaraRaderaDet är så härligt att läsa att du mår bättre nu.
Tänk inte så mycket på kilona för dom kommer så småningom.
Det där med att sticka låter ju som en spännande utmaning men snälla lilla du, är det inte roligare att binda lite flugor istället.Jag kommer gärna ut med mina flugbindningsgrejor till dig=)Skämt åsido.Krya på dig så hörs vi lite senare.
Många kramar Attebom
Stickning - helt fantastiskt! Min mamma är en expert på området så behöver du tips, ideer och råd så hör bara av dig, Marie :-)
SvaraRaderaTänker på dig och din fina familj hela tiden.
Även om du har många jobbiga stunder, Marie, så fortsätt kämpa. Du skall fixa detta tillsammans med alla i familj, släkt och vänner - vi stöttar dig alla :-)
Kram Ullis
Stickning!!
SvaraRaderaJag tänker mig dig växtfärga nere vid bäcken och Rååån
och tjocka, härliga Marie....vänta, snälla vänta..
..läs färdigt hela meningen innan du blir arg på mig..
jag försöker igen..
TJOCKA, HÄRLIGA MARIE-STICKADE POLOTRÖJOR TILL HELA FAMILJEN...vrålmysigt ju ; )
Kram // Petter
Kommer med spänning invänta att länken till din alldeles egna hemsida där du säljer färgglada, mysiga halsdukar dyker upp här på din blogg!!
SvaraRaderaEn stor värmande och stärkande kram!!
Malin
Du är go du Marie. Jag har ett gåuppivikttips (ett ord va?). För första gången läste jag idag Må bra-tidningen på arbeit. Stora reportage t ex om respektive (män) som inte vill ha sex (såklart med goda råd därtill) samt små notiser och det just en av dem jag ska tipsa dig om nu. Du tar fruset smör och rullar det i någon slags kaksmet och efter det blir det fritering för den lilla smörkakskulan. Sånt skriver dem i Må bra-tidningen! När du väl fått ner den lilla kulan och vänner till den så kommer säkert vågen att röra på sig. Tror du inte det? Stor kram från A Ågårdh de andra hälsar
SvaraRaderaTjenare!
SvaraRaderaLängesedan vi sågs nu, var väl -06 tror jag, och mycket har hänt sedan jag hälsade på dig och Calle. Min syster har varit där du är nu och tagit sig igenom allt och mår idag fint. Efter detta omvärderade hon mycket i livet och tog tag i en dröm hon tidigare inte gjort nåt av: hon utbildade sig till trädgårdsdesigner! Ge inte sjukdomen en chans, visa vem som bestämmer! Kommer och hälsar på en vacker dag igen!
keep on fighting....känslor och energi smittar och det är det vi alla försöker bidra med...det här kommer att lösa sig.
SvaraRaderaVi skickar en stor kram till dig Marie..kramish,
och här kommer en lika stor till Calle...kramish
och till ungarna pözz pözz.
mvh bettan,mats o pågarna
Allra underbaraste Marie,
SvaraRaderaJag har nyligen kommit tillbaka efter föräldraledigheten och tagit del av vad som hänt dig. Kära, fantastiska Marie. Jag blev så innerligt berörd av din och din underbare Calles starka, rättframma och kärleksfulla skildring av vad som händer i ert liv just nu. Jag beundrar er, särskilt dig Marie och din inställning. Den kommer att göra skillnad. Den är enastående! Jag kommer gärna förbi en stund närhelst du har ork och lust. Säg bara till när det passar dig. Til dess får du en gigantisk cyberkram. Vi hörs snart/ Pia J
Sprang i går, 5km i blåst o tänkte Gbg-varvet i varje steg jag tog. Är trots tidigare liv i Skåne förundrad över hur mkt det kan blåsa - jag kan nu äntligen förstå varför löpband finns. 5 km i blåst måste ju vara minst 1 mil i verkligheten...? Hur långt är det där varvet...?
SvaraRaderaMasser av Östgötska energikramar från Wierner L8
För 20-30 år sen hade du bott minst två veckor på konvalecenthem efter en så stor operation. Inte tal om att ta barn till dagis mm. Men vem vet, kanske vardagslivet är den bästa medicinen för att komma i normalläge igen. Kroppen lär ha en inbyggd blåkopia som visar hur allt ska fungera, dit strävar alla organ. Själv finns jag i er geografiska utkant och tänker på er varje dag.
SvaraRaderaKära söta Marie!!! Så fantastiskt härligt o underhållande du skriver. Att ha kraft o ditt positiva tänk o energi kommer att räcka mycket långt.Sänder mängder med Krya på dig hälsningar och Kramar till dig o hela familjen!! Lycka till i stickträsket!!Önskar Chatarina Johansson m familj PS.Gräddfil är självklart DS
SvaraRaderaHej Marie!
SvaraRaderaVill bara skicka en hälsning till dig, härligt att höra att det går frammåt... jag är inte så förvånad att du är otålig.... ! Du är stark ( även om man inte måste vara det)
kram Jöjje!
Marie man får ha dagar när man inte är på topp, det är en styrka att kunna visa sig svag, glöm aldrig det...många kramar från Lisbeth Willys svärdotter...
SvaraRadera