Att flytta gränser

En helg full av gränsförflyttande har passerat. I fredags var jag och hälsade på på jobb. Inte ett dugg läskigt men jag blev rätt trött. I Lördags var vi ute och gick i det numera avskogade området vid havet i Ålabodarna. Där är en höjd som är ganska brant dit alla killarna klättrade. Jag blev trött och fick ont i såret bara av att tänka på att gå uppför men då kommer givetvis min envishet fram . Jag letade upp snällaste stället och började klättra - några vilopauser senare stod jag stolt på toppen tillsammans med övriga familjen. Ljuvlig känsla! Sedan tog vi en lugn promenad ner och åt en välbehövlig fika vid havet!

Igår, söndag var vi och hälsade på goda vännerna Åsbergs. Efter bara 20 minuter kände jag att det var dags att vila.....förlåt för att jag är en rätt tråkig gäst...och tusen tack för alla godsaker och presenter. Ni äger.....som Arvid hade sagt ;-) 

Sedan var det då dags för överraskningsutflykten som Calle hade pratat om.... Vi åkte till Råå Hamn där våra vänner Anders, Ulrika och Albin stog och väntade på oss i sin jättestora motorbåt, ja för mig som bara är van vid små båtar, är den jäääättestor. Häftig känsla att glida högt över vattnet på ett stilla öresund. Vi var på Ven på nolltid. Efter fika i Norreborg tog vi oss till kyrkbacken för grillning. Jättemysigt! Tusen tack!!

Alla dessa steg är viktiga för mig att ta - våga göra annat än mysa omkring i huset och närma mig ett vanligt liv tillsammans med familj och vänner!!

Idag ringde de från klinisk fysiologi i Lund, jag ska dit på torsdag för att testa min njurkapacitet inför kommande behandling. Hon sa "du ska strålas va?" Njaaaeee, det vet jag inte än... "Okej, sa hon..." Jag har hela tiden varit inställd på cellgifter bara - kan inte förstå vad de ska stråla när det inte finns några synliga tumörer som måltavla. Jag har sökt lite idag och tydligen är det inte helt ovanligt att de gör båda och. Ja, ja - jag har sagt det förut - "Gör vad ni vill - bara cellerna fetdör".

Ett annat gott tecken är att projektledaren i mig tydligen vaknat. Jag vill göra något själv för att bli frisk. Har hittat info om vad som kan lindra symptom vid cellgiftsbehandling, börjat titta på alternativ behandling för att få hjälp att hitta banlansen i mitt ombyggda "innandöme". Aptiten är det lite sådär med och jag letar efter olika tips och tricks för att få i mig vad jag ska.

Jag har nu även berättat för barnen, i små portioner, att det var cancer som fanns i min magsäck och att jag kommer att behöva fler behandlingar för att den inte ska växa vidare i mig. De reagerar väldigt olika och jag känner att vi behöver prata lite mer innan deras egna frågor kommer naturligt. Den ene fick mig i alla fall att lova att absolut inte visa mig utan hår på skolgården....hihi...Jo, det kan jag lova....

Kram på er alla!