Världens minsta blåsa....tror jag!

Har idag varit i Lund, otroligt vilket stort sjukhus det är. Det känndes rätt bra, och konstigt, att se ganska många unga människor som uppenbarligen är under cancerbehandling - på något vis känner jag mig mindre ensam.

Jag var inte på onkologen idag utan på Klinisk fysiologi för att testa mina njurar. De sa att det är en enkel undersökning utan några obehag alls. Nej, att bli stucken i armen är inget obehag eller att dricka massa vatten på kort tid....eller att få radioaktivt ämne insprutat i hög fart i armen och ligga stilla i 10 minuter är också enkelt.....MEN när de sedan sprutar in vätskedrivande medel och jag ska ligga ytterligare 10 minuter blir det tufft för tjejen med en av världens minsta blåsor. Efter 1 minut tänkte jag ge upp och springa ut på toaletten. På något vis lyckades jag få sekunderna att gå men jag lät dem med allvar i rösten veta att nu är det kris  och då var det 3 minuter kvar!!! De verkade förstå allvaret och förberedde allt - tog ut nålen under tiden och en sköterska sprang ut och "pangsade" toaletten. Han ryckte upp mig ur britsen så fort tiden var ute och jag sa med allvarlig och hög röst till de stackarna som stod i vägen "DET ÄR BRÅTTOM!!". Det är verkligen likadant varje gång jag ska röntgas och dricka eller få vätska injicerat. Är förvisso en bagatell i sammanhanget.....men ett i-lands problem för mig ;-)

Fick inget svar idag men mina njurar arbetar uppenbarligen snabbt!!

Jag har fått förhandsinfo om att jag kommer att få en "kombo-behandling" vilket betyder cellgift, strålning och cellgift. De kommer att stråla de punkter där cellerna vanligtvis tar sig vidare ut i övriga organ. Jag vet inget om hur länge och ofta jag ska få behandling men jag ska upp till onkologen på onsdag nästa vecka då jag säkerligen får reda på allt. Jag vet bara att de ska operera in en port under huden där de kan spruta in cellgiften så att de slipper sticka mig hela tiden.

Börjar fokusera på detta nästa steg nu - ser inte fram emot det men vill samtidigt komma igång. Ska igenom skiten!!! Tänker mycket på det fokus jag hade inför operationen - hur stark och målmedveten jag kände mig.

Något kul måste jag ju också berätta - idag har jag gått den första promenaden i lite snabbare tempo - i 30 minuter. Avslutade med lite tåhävningar och några gummibandsövningar för lår, armar och axlar. Väldigt lätt träning men jag känner redan lite träningsvärk. Härligt!!

Ciao och tack!!