Här och Nu

Ledsen för att jag inte skrivit på ett tag, har varit lite "off" och inte haft lust att skriva men nu är det bättre!

Jag börjar se ett mönster hos mig själv. Inför varje läkarbesök är jag lite nervös men tycker det ska bli skönt att få svar på alla mina frågor. Under själva besöket frågar jag mycket, diskuterar och tycker att jag förstår det mesta MEN när jag sedan kommer hem väntar några dagar med detaljerad dissikering av allt den stackars läkaren har sagt. Jag vänder och vrider på allt, tycker att han lagt ut dolda innebörder..... typ "han måste ha sagt det för att han egentligen förbereder mig på att det värsta kommer att hända". Som tur väl är så hjälper alla mig att komma till sans och inte försöka tolka så mycket. När allt kommer omkring kan vi inte ändra på något. Jag kan bara tänka positivt, leva sunt, njuta av varje sekund, motionera och pussa på mina barn. Trots allt mår jag just nu rent fysiskt väldigt bra, till och med ätandet har blivit mycket bättre och  vikten har i alla fall slutat att gå neråt - även om den inte ökar.  Det finns stunder då jag faktiskt inte tänker på skitsjukdomen utan allt känns precis som vanligt. Det får man väl ta som positivt!?!

Jag var alltså hos onkologen i onsdags och träffade en läkare. Jag fick dra hela historien och han berättade om min kommande behandling. Jag kommer att få en ganska mild cellgiftsbehandling med start nu på torsdag och fredag. Den kommer att pågå fram tom v 8 men 2 behandlingar per 14:e dag och jag ska få den i Helsingborg. Tydligen ska jag ändå inte få någon port inopererad utan de ska testa att sticka mig varje gång.....vi får väl se - mina kärl är inte de lättaste att hitta.... Den 23/11 ska jag på första strålbehandlingen som sedan ska pågå 22 vardagar i rad - i Lund. En cellgiftsbehandling pågår i ca 1 timme medan strålningen tar ca 15-20 min inklusive allt.

Jag gillade inte när han sa att det blir en mild behandling. Jag har en gammal nedärvd tro på att "ju mer ont det gör ju mer nytta gör det" (det var därför jag när jag var yngre fick för mig att badda mina sår med aceton - DET gjorde väldigt ont!!). Han säger att starkare cellgifter inte har visat sig ha bättre effekt.... Han säger att jag inte kommer att må alls dåligt, inte tappa håret och att jag kan leva som vanligt. Det känns som att då måste jag försöka göra allt för att boosta min egen kropp till att läka och slåss mot eventuella elaka celler.

Han sa flera gånger att operationen klassas som en "radikal operation" - vilket innebär att man tror att man fått bort allt. Tumören som satt i magsäcken VET man att man fått bort i sin helhet sedan är det ju det där med att enstaka celler kan ha "skjutits iväg", som han uttryckte det. Såja - sluta tänk Marie - bara tro på att detta går bra!!

Det finns inga garantier i detta enda liv vi har fått, som tur är vet vi inte vad som ska hända i våra liv - då hade vi aldrig kunnat njuta och ha roligt. Men en sak känner jag starkt - planera inte för mycket - LEV NU!!

Jag laddar för att lägga upp första bilden på min blogg.....kommer kanske senare idag :-)

Ha en härlig dag i regnet!!