Farväl Poseidon - hoppas vi ses!!!

WOW vilken respons! Det känns som ultimata ego-trippen och jag blev så glad över alla hälsningar. Tusen Tack - looovar att aldrig be om det igen ;-) Stora kramar till alla och envar!!

Idag har jag fått ta avsked av vår fina fina (NOT) släkttavla - POSEIDON - se bilden. Alla i min stora släkt som fyller 0:a eller 5:a får den upphängd, på noggrant utvald plats i sitt hem. Sedan är den obrytbara regeln att den ska hänga kvar till nästa person fyller år. På baksidan står alla tillfällena dokumenterade.

När vi kom hem efter 2 veckors ö-luff i Grekland i somras sprang killarna upp på ovanvåningen. "Åh, vi har fått en ny tavla mamma", skrek Arvid. Jag visste direkt.... det hade gått 1 månad sedan min 40-års dag , så jag trodde att jag hade sluppit undan...men nej!
"Är den fin eller ful?" frågade jag.
"Den är rätt fin sa Arvid....med viss tvekan i rösten"
"Nej, den är iiiiinte fin" sa jag och gick ut i trappan och fann denna hemska skapelse väl synlig ovanför trappan.
Sedan dess har jag känt mig tvungen att förklara för alla som kommer hem att "Nej, detta är egentligen inte vår smak men...."

Idag är den i alla fall hämtad och helt plötsligt tänkte jag helt annorlunda. Jag önskar att jag får se kära POSEIDON många gånger till.... vilken lycka att få fylla 45, 50, 55, 60, 65....!!

Det blir en bra målbild att lägga i min "målbildshög": POSEIDON på vår vägg, på allra bästa platsen - som en hyllning till LIVET!!

Idag känns det som att jag är någorlunda tillbaka - har kunnat vara uppe i stort sett hela dagen, fast jag aldrig kom ur pyjamasen....men vad gör väl det!?!

Pratade med min dietist idag och hon och jag tror båda att jag blev magsjuk (tarmsjuk) av smutsen som trycktes in i mig.... Tack för den - snacka om att sätta fälleben på mig. Jag är inte ett dugg arg. Ingen har gjort det för att med flit skada mig, och jag sa till henne att jag hoppas hon tar det vidare till sina kollegor och att de lär sig av det....snacka om bessewisser ;-).

Jag är bara så glad av att jag är "tillbaka" - det var verkligen inte långt bort att jag ringde 112 när jag var som sämst, men sedan är jag också hemskt klen när det gäller magsjuka.

Nu får jag lite andrum i alla fall innan det är dags för cytostatika igen på torsdag. Jag ska får mer medicin mot illamåendet så då hoppas jag att jag mår bättre denna gång. Jag är ju väldigt infektionskänslig och går inte många meter utan spritflaskan (handsprit alltså). Barnen är jätteduktiga och tvättar och tvättar.

Har ätit lite idag men det är inte tillräckligt mycket för att bli starkare så ikväll tänker jag "koppla upp mig" och få lite mat under natten. Hoppas tarmarna pallar det...

Sköt om er och krama varandra i trafiken ;-)