Nu måste det vända

Fredag kväll och jag skulle varit uppklädd och suttit på Trivas på Råå för att se och höra min älskade Calle sjunga. Nu blir det inte så men jag tycker inte ni ska tycka synd om mig.

Synd om mig var det innan idag. Jag har åkt på någon form av magförgiftning (kan man säga så???). Det är åtminstone min egen analys av läget. Möjligtvis är jag beredd att kalla det tjurig-och-lat-tarm-åkomma!

Jag har sedan i söndags mått ganska kass av cytostatikan. Mycket illamående, darrig, svag är väl de jobbigaste sakerna men ska jag vara ärlig känns det verkligen att HELA kroppen påverkas: torra ögon, ont i munnen, dia.... ja, ni vet vad jag menar.... Värst är det dock med illamåendet och jag är såååå dålig på att äta något när jag mår illa vilket gör mig svag vilket gör mig mer illamående osv. Jag har haft heta linjen med onkolog och dietist som ger mig alla möjliga råd och mediciner.

Igår var jag uppe och träffade min underbare kirurg och han vill inte att jag ska bli svagare. Tillsammans kom vi fram till att det är bäst att börja ge mig näring via slangen i magen igen. Så att vi bryter den onda cirkeln och för att jag ska slippa vara så matfokuserad. De hjälpte mig att göra slangen redo för användning igen, dvs skölja den. Jag och Calle protesterade eftersom vi inte gillade tanken att 1,5 månad gamla sond- rester blandat med blod blandat med var och lite ren smuts skulle spolas rakt in i min kropp. "Det är ingen fara - det finns så mycket otäckheter i tunntarmen ändå" blev svaret. Sagt och gjort - de spolade in det i mig och jag fick påsar, slangar, maskiner och sprutor med mig hem. Jag var glad och lättad - äntligen skulle jag få näring i mig.

Kl 22 kopplade jag upp mig och sa Bon Apetit! Jag sov bra fram till 04.00 men sedan dess har denna dagen varit hemsk. Toalettbesök typ var 15:e minut, helt matt såklart, yr och ja.... Jag kan bäst beskriva eländet som maginfluensa eller en riktig baksmälla. Nu har det släppt och det är därför ni inte ska tycka synd om mig. Helt OK att inte gå på restaurang så länge jag slipper mardrömmen. Jag har svårt att tro att det är cellgifterna som efter en vecka ÖKAR i styrka. Min dietist höll med och informerade om att våra tarmar är mycket lata. Om de slipper arbeta på flera dagar, som min har gjort, och de helt plötsligt får jobba heeela tiden i 10 timmar blir den sur och bångstyrig. Hennes råd var att bara fortsätta med slangmatning - du kan ju inte äta bara buljong....nejvisst det funkar ju inte. Just nu äter jag lite rivet äpple och det smakar faktiskt bra. Hoppas hoppas hoppas att jag får vila nu till nästa gift- omgång. Min sköterska på onkologen har lovat att vi ska titta över medicinering och styrka för att jag ska må bättre.

De flesta har inga biverkningar alls av denna typen... I hate to say it but.... Jag visste det!! Jag är helt ren från gifter - käkar sällan några tabletter alls, röker inte och väljer oftast ekologiskt.... Min kropp är inte van vid gifter helt enkelt. Jag har testat den teorin på onkologen - de köpte inte den helt ut ;-)

Nu måste jag berätta en annan sak. Tog mig in till stan igår för att se min Malte spela avslutningskonsert efter höstlovs rockskola på Mega musik. Han har älskat det - det absolut bästa han gjort säger han och vad jag förstår har han charmat alla där..... Han spelade i alla fall bas - stående med basen snett för att kunna nå. han var superduktig och man såg hur han äääälskade att stå i centrum..... Jag undrar vem han fått det ifrån!?!?

Jag var helt klart den stoltaste mamman - och som jag grät!!! Jag har alltid haft lätt för att gråta - för allting och närsomhelst. Mest olämpliga tillfället var nog på en löneförhandling.... Igår lyckades jag i alla fall gråta när Drill och Drull kom in på scenen.... Hhhhmmm är liiite känslig just nu :-).

Det blev visst ett långt inlägg.....

Goa ungar på restaurang...mina 2 yngsta till höger.