tisdag 30 november 2010

Riktigt j-a arg.

Detta är TORTYR och inget annat. Proverna visar inte på någon bakterie i tarmen. Men jag får fortfarande inte behålla något jag dricker eller äter - inte ens vatten. Har fått dricka buljong och äta ett salt kex och det fick jag väl behålla i sådär 30 minuter....

GGGRRR så här kan det inte fortsätta. Jag tycker att vi måste byta taktik - uppenbarligen går det inte att bara låta tarmen vila. Jag tror på rostat bröd, rivet äpple och blåbärssoppa. Se till att börja jobba, lata tarm!!!

Vita blodkropparna fortsätter att stiga, så läkaren hoppas på att jag nu kan självläka inflammationen i tarmen. Vi får väl se....

Idag har jag tagit ytterligare en shoppingtur på stan, ca 2 timmar denna gången. Detta kan bli hur dyrt som helst ;-) Var rätt trött när jag kom tillbaka. Köpte lite julpyssel på Panduro så nu ska här göras tomtar.

Ikväll har mina fina killar varit här. Jag har kramat och pussat dem hela tiden. De har fått glass av sköterskorna och gjort sina läxor i min säng. Helt underbart men det var hemskt att säga Hej Då. Alla tre var jätteledsna och grät. Det är inte lätt att vara stark då. Mina underbara fina killar, de har det inte lätt nu. Jag tror det går bra så länge de hittar på något men så fort det blir lugnt och stilla på kvällen är de ofta ledsna. Malte frågade idag om jag kommer att vara hemma på julafton och jag sa att om jag så ska rymma tänker jag vara hemma då. Jag vill åka hem redan till helgen och jag tror att jag kommer att få det, om inte annat så över dagen i alla fall.

Jag fördriver tiden med att se alla avsnitt från säsong 1 av MAD MEN. Tiden går lite fortare och jag tycker det är en bra serie.

Imorgon.... jag funderar på om inte Vilmer skulle kunna komma hit och sova över. Det hade varit sååå mysigt! Tål att tänka på!

Sov gott!

11 kommentarer:

  1. Marie lilla.
    Förstår att du är frustrerad. Kan inte läkaren din låta dig få bestämma lite? Du är ju den som känner din kropp allra bäst!
    Att vara ifrån dina goa små pågar är ju inte lätt, men Marie det blir bättre för er alla även om det tar tid. Efter regn..., kommer ju alltid solsken, är ju ett bra ordspråk.
    Vill så gärna köra ner till dig...men så länge väglaget är som det är så vågar jag inte.., fegt va?
    Men Marie jag lovar att jag istället är med dig i tankarna hela dagarna.
    Hoppas nu på att du själv får bestämma lite om vad du får äta.
    Tomtar från Panduro är ju alltid kul,
    jag har själv ett helt gäng.
    Kramar i massor till dig i din lilla Tomteverkstad. Gerd

    ´

    SvaraRadera
  2. Lilla Marie, jag lider med dig. Det är hemskt att du inte kan vara med dina små fina barn (och din fina man). Och att svara på frågan om du kommer att vara hemma på julafton är tuff. Vi får verkligen hålla tummarna för att du ska få vara hemma den dagen och resten av jullovet också för den delen! Jag minns hur det kändes julafton 2005 när det bara var jag och Emil som dukade till frukost. Gustav var nyopererad och Mattias var med honom i Lund. De kom hem på förmiddagskvisten och jag och Emil blev så glada.

    Kära Marie, jag går in på din blogg varje dag. Hoppas att du snart får ordning på tarmarna så att du kan äta så att den viktiga strålningen kan komma igång.

    Skickar ett fång styrkekramar till dig!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  3. Marie.
    Gud vilka dagar du har.. Hoppas att du får ordning på tarmarna snart så du kan få i dig lite riktig mat.
    Det kan inte vara lätt att se killarna gråta o fråga såna frågor..jag längtar verkligen till att du ska bli bättre, hujeda mig så de kan va ibland.
    Skönt att du är ute ur isoleringen i alla fall.
    ..svårt att utrycka hur jag tänker så här på bloggen till dig Marie.. Vi längtar efter dig och det här kommer att bli så jävla bra.
    Vi saknar dig lille Marie, Hälsar Petter med Elin, Moa, Julian och den glade Frans.

    SvaraRadera
  4. Åhhh, man tänker på dig hela tiden!

    Känner i hjärtat hur tungt det måste vara att se barnen så ledsna, men det måste vara en medicin i sig att ha så många som älskar dig!

    Många kramar!
    Jenny Lilja

    SvaraRadera
  5. Vill skicka dig en stor styrkekram...
    Det är tungt och gör ont i hjärtat när ens barn är ledsna.
    Hoppas du får lite "permis" till helgen så du kan få komma hem och vara med din familj.
    Många kramar :)
    Jenny

    SvaraRadera
  6. Kära lilla Marie !!!

    Vi tänker så på dig hela tiden. Skit vad det gör ont i hjärtat när du berättar om barnen hur ledsna de är. Förstår att det är skönt att slippa isoleringen nu, men mat måste ju tarmen ha. Shoppa loss låter som bra medicin för dig just nu. Hoppas Vilmer ligger hos dig just nu och gosar till det riktigt ordentligt Vi hoppas innerligt att du får komma hem till familjen i helgen.
    Många Stora kramar från Familjen Åsberg

    SvaraRadera
  7. Hej lilla Marie
    Vi läser din blogg varje dag. Och har dig och din famlij i tankarna. Vi skickar styrka till er. Kämpa på och sätt de elaka på plats, det kan du. Go Girl, Massor Massor Massor Massor av kramizar från Anders och Ulli P.S kul att du fått skype ,D.S

    SvaraRadera
  8. Har gett din bloggadress till min läkare på onkologen, Helsingborgs lasarett. Hoppas du inte misstycker..! Personal inom sjukvården borde ta del av dina tankar. Du når många fler än du tror. Nu ska jag på julkaffe i Nyhamnsläge, nästa vecka försvinner jag till London och sen Kairo. Men kommer att följa dig var jag än är. Stor kram!

    SvaraRadera
  9. Marie, jag är långt bort men du är i mina (våra) tankar hela tiden. kram, kram och massa kramar.



    Lotta Christer Fanny och Fia

    SvaraRadera
  10. Käre lilla Marie! Fortsätter att följa din och familjens kamp. Tänker på dig och Kalle mycket och ofta. Hoppas att tarmen snart blir gladare och fattar att den mår bra av att jobba lite. Kramar till dig och dina. Lotten

    SvaraRadera
  11. Skönt att du är på bättringsvägen och vi ser fram emot att träffa er. Stor kram från Ågårdhs

    SvaraRadera