Sommaren 2010

Hittade den här bilden i telefonen. Det är jag sista helgen i juli. Vi skulle se min favorit Timo Räisänen på stora scenen under festivalen i Helsingborg.
Tycker ni jag ser sjuk ut?

Vi hade en helt fantastisk sommar. Vi sa det flera gånger. Verkligen helt perfekt. Vi åkte på minisemester till Göteborg i samband med min 40-årsdag och Göteborgsvarvet i Maj. Jag mådde bra, det var ju bara det här med maten.... Kunde inte äta som förut och hade tappat några kilo. Jag kände inte igen mig när jag tränade - hade ingen extra växel som jag alltid har haft. Hade fått stanna under några rundor. Slut. Inte så att jag kippade efter andan så att det kändes som att jag var för dåligt tränad. Nej, mer som att energin i kroppen bara var helt slut.

Jag åkte till Göteborg säker på att jag inte skulle springa men när alla löpare gick runt i stan och jag började känna av tävlingspulsen tänkte jag att jag kunde ju byta om i alla fall..... Jag tog det lugnt, det var ju värsta sommarvärmen under loppet. Jag hade strategin att springa 2 km, alltså mellan vattenstationerna, och sedan stanna och dricka i lugn och ro. Jag vägrade gå annars - inte förrän sista kilometern blev det mer gång, men då skrek ju benen av kramp. Det var häftigt!!  Sluttiden var jag inte nöjd med men med tanke på att det allra längsta jag sprungit innan den 22/5 var 12 km så får man väl säga att det var bra att ta sig runt 21 km. Jag har verkligen aldrig gillat att springa men blev frälst och såg redan fram emot Broloppet 3 veckor senare. Det blev samma visa - för lite träning, tänkte inte springa, kunde inte låta bli, tog mig runt på något vis. Lycklig!! Inte visste jag att det fanns ett monster i sig som börjat växa snabbare och snabbare....

Resten av sommaren tankade vi massor av minne; Greklandsluff, segling, High Chaparall, grillkvällar mys och lek. Varje dag var helt ljuvlig. Vädret hjälpte ju såklart till. Det var ju bara det här med maten... Hade även börjat kräka efter maten men det kan man kanske göra av magkatarr. Jag tyckte det var konstigt att jag hade magkatarr - men alla sa att jag nog var för stressad. Jag kände mig inte stressad. Jag kände mig alldeles lugn, trots mycket både privat och på jobb. Åt medicin mot min magkatarr men det blev inte bättre och jag kände mig bara mer och mer yr. Min husläkare sa att jag borde börja äta kött - efter 19 år som vegetarian - "Du kan väl i alla fall äta lite leverpastej eller lite blodkorv" Tjoho...säkert.....!!

Ja, resten vet ni nog...

Tycker bara att det är knäppt att tjejen på bilden 1,5 månad senare låg på operationsbordet och fick magsäcken och ca 50 lymfkörtlar borttagna.....samtidigt är jag tacksam. Tacksam för att den duktiga gastroskopi läkaren i Eslöv faktisk lyckades ta två av fem prov i min magsäck på precis rätt ställe och på precis rätt djup. Tacksam för att jag fick operation så snabbt och ett sådant underbart bemötande på avdelningen.

Det kunde varit värre - om Eslövsläkaren inte träffat rätt - kunde jag faktiskt fortfarande medicinerat mot min magkatarr och kanske utretts för glutenallregi. Samtidigt hade monstret ätit sig vidare i min kropp. Usch!

Nu har jag gått igenom en riktigt stor operation utan större komplikationer, återhämtat mig bra samt påbörjat en säkerhetsbehandling. Jag känner mig faktiskt lyckligt lottad just nu. Tiden vi har är begränsad, för alla. Vad som sker imorgon eller nästa år vet vi inte, inte någon. Så det enda vi kan göra är att njuta av idag, varje ögonblick.

Idag mår jag riktigt bra, äter bra och hela tiden. Jag mår inte alls illa och det ger mig mod att imorgon åka till sjukhuset för att låta henne spruta in nytt rävgift i mig. Jag vet att det går över.

Det blev lite djupare det här än det var tänkt. Jag är ju bara glad!
Tjohej!!