Redan i våras började jag känna mig tröttare än vanligt och tyckte också att min yrsel tilltog. Yrsel är något jag lärt mig leva med eftersom jag har så många låga värde: blodvärdet har alltid varit lågt, blodtrycket är riktigt lågt och jag har en låg ämnesomsättning vilket också ibland gör att jag känner mig yr. Sedan är jag ganska yr i min personlighet också men jag antar att det inte hör hit.
Gick till min husläkare som absolut tyckte att jag skulle börja äta lite kött, som jag inte ätit på nästan 20 år. "Du kan väl i alla fall äta lite blodkorv"...hhhhmmm en omöjlighet för mig.
Några veckor senare var jag urless på alla förkylningar som hela tiden stoppade mig från att träna till de lopp jag hade för avsikt att springa - Göteborgsvarvet och Broloppet - och gick till doktorn igen....
Denna gången nämnde jag också att jag hade börjat få lite svårt att få i mig mat, blev mätt snabbt och mådde ofta illa. Hon tryckte på magen och var stensäker "Du har magkatarr" Du ska få medicin men du måste ta det lugnare och stryka en del ur din kalender!!! Lättare sagt än gjort med 3 barn mellan 3 och 9 år, heltidsjobbande och dessutom stor aptit på livet - jag gillar att hålla högt tempo i allt jag gör.
Jag började äta Omeprazol, magsårsmedicin, och blev ganska snabbt bättre. Den 22:e Maj, 2 dagar efter min 40-års dag, genomförde jag Göteborgsvarvet, om än i mycket lugnt tempo.
Dagen efter skolavslutningen, den 16/6, åkte hela familjen på vår första Greklands Ö-luff tillsammans med en familj till. Vi hade 2 underbara veckor. Jag mådde OK hela tiden men kände att magen började bli sämre igen. Framförallt fick jag avstå rött vin, ojojoj stackars mig ;-)
Väl hemma igen blev jag sämre och då kräktes jag också efter måltid ibland. Jag gick ner i vikt, inte mycket - men dock, och beställde ny tid hos doktorn. Denna gången hade mitt HB-värde sjunkit till 106 och han ville skicka mig på gastroskopi-undersökning för att kolla hur det såg ut i magen. Han rekommenderade Eslöv, Caremas specialistmottagning, där de tydligen är väldigt duktiga.
Fredagen den 20:e Augusti gick jag då igenom min allra första gastroskopi undersökning, ingen trevlig erfarenhet kan jag upplysa om men i efterhand tackar jag min lyckliga stjärna för att jag fick göra det. Läkaren som genomförde undersökningen sa i samtalet efter: "På 26 år som läkare har jag aldrig sett en ung människa med så mycket magkatarr...." Klart man blir rädd. Hon skickade proverna med "brådskande" etikett på!
En dryg vecka senare var jag mycket sämra i magen och kände mig sååå trött så jag gick ner till vårdcentralen för att försöka få reda på när de förväntade sig provsvaren. Min läkare ville absolut prata med mig direkt och hennes ord kommer jag för alltid att minnas. "Vi har hittat elakartade cellförändringar i din mage och du måste operera bort magsäcken". Rakt och utan omsvep. Jag har alltid undrat hur man skulle reagera på ett sådant besked. Nu vet jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar