Första besöket !

  Marie har fått ett eget rum med stora fönster som vetter ut mot Öresund. Från sängen kan man se båtarna tura fram och tillbaks och även höra stadens rörelser. När jag kliver in i rummet vänder hon sig mot mig med ett trött leende. En slang löper in genom näsan. På ovansidan händerna sitter två ventiler för påfyllning av medicin och koksaltlösning etc. Bredvid sängen ser jag en ställning med fyra påsar fyllda med olika näringsvätskor/proteiner som via slangar går ner och under täcket. Mer än 2000 kalorier skall pumpas in i henne dagligen då näring inte får gå via munnen ännu.

  Sommarbrännan sitter fortfarande kvar i  Maries ansikte och det är så svårt förstå att hon är så sjuk och har varit med om en så stor operation dagen innan. Vi pratar lite och sen återgår allt till det normala för en stund då jag får ta tag i massagen av hennes fötter. Klart är hon trött och slumrar till emellanåt under de 7 timmar jag är hos henne. Vi pratar mycket och tittar lite på tv tillsammans.

   Jag vaknar till när jag ser en man med ett stort hål i pannan kliva in genom dörren. Ena ögat pekar innåt och armarna är fulla av blåmärken. Vem f..n är detta ? Marie hade förvarnat mig om att sjukgymnasten var lite speciell men detta hade jag inte förberett mig på.

Jag analyserar var enda rörelse han gör och ord han säger. Jag kommer ur mina tankar då jag hör honom skrika av att jag pressar ihop hans fingrar med full kraft ! 

Han går bort till Marie och försöker viska men väser istället frågan om hon känner mig ?

"Min sambo" är allt hon säger och han blänger på mig med ett öga.

Efter 12 anekdoter och andningsövningar tillsammans med Marie går han ur rummet. Läkaren kommer in och talar om för mig att sjukgymnasten är den bästa dom har inom detta område.

Jag vet ju att man aldrig skall döma efter utseendet !!!

2 timmar senare kommer den duktiga sjukgymnasten in igen och vill att Marie ska ställa sig upp !!!

Vi hjälps åt och efter att ha trasslat ut härvan av slangar står hon upp för egen maskin. I mina ögon en otroligt stor bedrift och vi applåderar allihop ! 

Sjukgymnasten gör nu ett jätte fint arbete med Marie och jag känner nu fullt förtroende för honom.

FÖRLÅT  MIG A....s !

  Magen har ju fått mycket stryk och utan ryggbedövning första dagarna hade antagligen smärtan varit olidlig. Om några dagar går dom över till lättare form av bedövning och Marie skall även få börja äta lite genom munnen. Läkaren förvarnar oss dock om det kan uppstå vissa komplikationer. Marie är ju såklart orolig för detta och ligger och känner efter. Sömnen blir då lidande och rädsla och oro finns också kvar någonstans hela tiden. Ninna, en av Maries bästa vänner som arbetar på sjukhuset kom också upp i sin vita rock och hälsade på. Det känns jätte skönt att hon är i huset då jag inte kan vara med hela tiden. Marie pallar ju inte ha mig hos sig hela tiden heller för den delen då jag är lite väl blödig :-)

  Våra två äldsta pojkar har nu förstått läget och handskas med det på olika vis. Vår underbara mellan kille på 7 år har en björn som han klär i Maries kläder. "Björnen mamma" är med på frukost, i skolan och vid middagsbordet. Hon får bestick och mat och byts om till mammas riktiga sovkläder när det är dags.

  Vår äldste kille på 9 år har tagit det relativt bra. Han är en realist som sin mor och inser att det måste göras för att bli frisk. Trots detta finns det ju saknad och längtan efter att ha sin mamma hemma som det brukar vara. Vi somnade i varandras famnar sent igår kväll och jag vaknade kl 1 genomsvettig.
Jag har lovat att dom skall få komma upp och hälsa på mamma idag om hon orkar.

Lilleman på 3 år har inte koll alls och pratar mest om bästa kompisen Maximo som är ssuuuk och hur
tråkigt det är på dagis utan honom :-)

Underbara, älskade barn !!!

//Calle