På något konstigt vis tuffar allt på. Vardagen med skola, läxor, tvätt, mat och handling måste göras. Det känns skönt att hänga upp tillvaron på något samtidigt som det är så konstigt. Några få veckor har gått - jag har gått igenom rätt mycket och alla i min närhet går igenom mycket fast på ett annat sätt - ändå är allt som vanligt..... Det får mig att känna mig ganska liten i universum. Just nu är det någon annan som får hemska besked, som ligger på operationsbordet eller som mår riktigt, riktigt dåligt. På andra ställe föds ett barn, någon skrattar och någon blir kär.... helt tokigt och såklart precis så som det ska vara.
Förstår om ni tror jag blivit galen och att det nästan låter som om jag blivit frälst..... men alla som träffat mig kan försäkra att jag är precis samma som innan, om än med ett lite långsammare tempo.
Jag kämpar för tillfället mest med att få i mig tilllräckligt med mat. Är oftast mätt och inte jättesugen på mat. Men lite får jag i mig i alla fall och tänker att "det var ju faktiskt bara 2 veckor sedan operationen" så vad kan man begära. Jag kanske ska lära mig att skynda långsamt för en gång skull.... ;-)
Hemma kramas vi mest. Barnen behöver verkligen vara nära hela tiden, jag också. Dessutom är jag överkänslig mot stress och oväsentligheter. Blir arg om någon lägger för stor vikt vid onödiga saker. Att se reality-serier där de gråter floder för att de inte kommer vidare till finalen gör mig gråhårig, jag lovar.
Annars tycker jag att jag mår rätt bra, tar smärtstillande allt mer sällan och kan sträcka på mig allt mer. Har idag varit nere vid stranden och gått en runda. Såååå ljuvligt med den friska höstvinden i ansiktet.
Cyberkramar till er alla där ute.
Marie, du goá lilla brordotter.
SvaraRaderaHärligt att du e´på G´. Stranden är ju helt ljuvlig nu när det blåser och börjar bli höst.
Men Marie..., vänta lite med att ta ett dopp, även om det spritter i dina tår..., glad som du e´för att bada.
Bamsekramar tills vi se´s och hörs. Hälsa din lille Calle och alla killarna. Gerd
Så gott att läsa Marie:-)Tänker på er/dej hela tiden!
SvaraRaderaPrecis som du skriver har jag kännt och känner efter nio år..hur livet bara går vidare och såklart måste gå vidare men så liten man känner sig.Vet att våra händelser skiljer sig men tankar och känslor är väldigt lika varandra.. Fortsätt kämpa Lille Marie, klarade jag att komma tillbaka så klarar du det:-) Havet har en otrolig makt..Jag lärde mig att ta ett djuptandetag med frisk havsluft och andas ut med munnen och bort med allt gammalt...Hjälper faktiskt!!Kramisar till er alla
Kram till dig Marie! Tack förallt du delar med dig av. Visst är det som du skriver och det kan vara bra för alla och stanna upp i bland och ställa oss frågan, vad är viktigt! Fortsätt kramas:)Tänker på dig!
SvaraRaderaKram Jenny Rafstedt
Kraaaaaammmmmmm från mig idag :-)
SvaraRaderaGud vad underbart att höra att du är hemma igen Marie. Var inte ett dugg förvånad när jag hörde om sovrummet, Carl "tusenkonstnären" Ljungberg borde den pågen nog heta. Stora bamse kramar samt välkommen hem till Rydebäck igen Marie hälsar Familjem Åsberg
SvaraRaderaLovely, jag blir alldeles varm i hjärtat. Skynda långsamt är verkligen inte din grej, men i detta fallet får du nog göra det!! Kramar till er i massor! Heidi
SvaraRadera"Lika förvirrad, men på en högre nivå", sa någon (jag minns inte vem). Och det är ju inte så dåligt, förutsatt att man, som du är i full färd med att göra, tar sig igenom skiten.
SvaraRaderaEller som zen-mästaren sa, när han blev tillfrågad om hur han upplevde världen: "Likadant, men mina fötter är en decimeter högre upp."
Kramar till er alla!
Du är ju helt fantastisk Marie! Härligt att du börjar komma in i det vanliga livet igen. Kramar i massor!
SvaraRaderaOrkar du läsa? Rekommenderar Bengt Sterns Att må dåligt är en bra början. Visst är det obegripligt att bussen utanför mitt hus går som vanligt fast jag kanske ligger i smärtor. Att utanför fönstret fortsätter livet som vanligt... Men välj bort dumma teveprogram/tidningar/människor/informationer osv.
SvaraRaderaMassor med människor läser er blogg utan att höra av sig. Den är mycket uppskattad!
Hej Marie, vad skönt att du är så positiv! Att du orkar vara ute och gå och få frisk luft. Det är bra.
SvaraRaderaJag minns när vi var inlagda på BUS i Lund med Gustav och det var jul 2002. Jag ville bara skrika ut genom fönstret att de skulle stanna världen för Gustav var ju faktiskt sjuk!. Jag var så arg och avundsjuk på att livet tuffade på som vanligt för alla andra och att vi tvingades leva i någon slags sjukbubbla. Man är rätt liten i universum. Men just nu är det du som är viktig (och Gustav med..) Glöm inte det! Stor kram från Anna
Hej Marie,
SvaraRaderadet gjorde ont att få höra om din kamp igår, och jag fick tips om din blogg, som är fantastiskt välskriven och får en att sitta med tårar och ett leende och känna värme från dig och för dig och din familj. Här får du en Bamsekram för att du är en sån fantastisk och klok människa - Katarina Ek
Hej Marie! Det är underbart att du delar med dig dina tankar och känslor. Man blir så glad och upprymd men samtidigt tänker man sänk tempot. Det du inte får gjort i dag kan du göra i morgon.
SvaraRaderaMånga bamse kramar från Lotta Jensen
Så skönt att du är hemma igen och att det går framåt för dig, Marie. Fortsätter att tänka på er många gånger om dagen. Kram till dig och Calle. Lotten
SvaraRaderaÅh så härligt att läsa att att du är hemma i den alldeles trista och urtråkiga och underbara vardagen! (Vad är väl en bal på slottet?;-)) Det är helt fantastiskt att du tillfrisknat så bra som du gjort... var rädd om dig och låt livet vara långsamt ett tag. Kram, Carina
SvaraRaderaHoppas att du aldrig slutat känna alla positiva tankar jag skickar till dig, varje dag - och i de mest oväntade ögonblick! Längar efter att ses, men har också (om än motvillig) lärt mig att tålamod är en dygd i vissa lägen. Kramar i massor! Erika
SvaraRaderaHej Marie! Så skönt att höra att du är hemma, tänker positivt och kan njuta av de härlig höstvindarna vid havet. Vi tänker väldigt mycket på dig och din fina familj. Du är helt fantastisk Marie! Vi saknar dig på fotbollen!!
SvaraRaderaMånga varma styrkekramar till hela familjen /
Anna Torbjörn
ÅHHHH - vad glad vi blir att du är i din hemmamiljö igen - BRA JOBBAT!
SvaraRaderaSen ett dygn är vi hela familjen (utökad m 2 kattungar) tillsammans i ett flyttkartongkaos - TRIVS. Utan bredband skickar jag över masser av energikramar från Trönellarna