Ödet

Tror ni på ödet? Finns det någon som vakar över oss och har ett finger med i våra liv? Jag tror det.....men bara när det passar mig ;-) Kalla det Marie-styrt öde eller nåt. Vad jag menar är att jag älskar att se konstigheter som händer runt omkring oss. Lustiga sammanträffande som är svårförklarliga. Det som man om man inte tittar med helt vetenskapliga och rationella ögon kan kalla lite övernaturligt eller styrt av ödet. Jo, jag är ganska frågasättande och kritisk ofta men ibland är det liksom härligt att bara skylla på slumpen.

Det händer mig ofta att jag tror att något ska hända och så händer det verkligen. Visst - någon gång...kanske lika ofta eller oftare händer INTE det jag trodde.....men det behöver vi inte ta upp nu.... Jag älskar verkligen att förundras över de där slump-ögonblicken då jag verkligen tittar mig omkring för att se om det inte finns någon i närheten som har fixat så att just mina gissningar slog in!!

I fredags hände mig en konstig sak. Jag skulle tanka vår bensintörstiga Chrysler. När jag svängde in på Din-X här i Rydebäck tänkte jag på förra gången jag tankade, för ca 2 veckor sedan. Jag tyckte det var bra konstigt att notan den gången slutade på exakt 800 kr. På pricken 800 kronor, varken mer eller mindre. I fredags gjorde jag som jag alltid gör - satte igång pumpen och hoppade snabbt in i den varma bilen. När mätaren närmade sig 750 kr gick jag ut och ställde mig och tittade intensivt på kronor-räknaren. Varför vet jag inte, det liksom bara blev så. Jag tänkte "stannar du nu på 800 kronor så vet jag med säkerhet att det finns någon som vakar över mig och då kommer jag att förbli frisk!!" Ja, jag vet - hur knäppt som helst men så tänkte jag i alla fall... Såklart gissar ni nu rätt - mätaren stannade på 800 kronor - exakt. Coolt. Jag skrek rakt ut, tittade mig omkring och hoppade leende in i bilen igen. Kanske inte helt vetenskapligt men såklart ett tydligt tecken på att jag nu är frisk, eller hur?!?!

Visst, det kan ju finnas en gräns för hur mycket man får tanka för men jag låter hellre mig själv leva i tron om att det var "ödet".....eller i alla fall Marie-styrda-ödet. Jag gillar ju trots allt inte att någon annan skulle bestämma över mitt liv!

Nu för ett år sedan låg jag inskriven på sjukhuset i väntan på operation morgonen efter. Imorgon är det ett år sedan min mage fick ett långt är som för alltid påminner mig om monstret. Ett år sedan hela mitt innanmäte kontrollerades noggrant av duktiga kirurger och hela jag möblerades om. Ett år sedan jag på allvar kände riktig dödsångest för första gången. Ett år sedan jag lyssnade på Spindoctors i hörlurarna jag fick låna på uppvaket. Ett år sedan....och jag är så tacksam över att operationen gick så bra! Och det var inte ödet!

Kram på er!