Detta är TORTYR och inget annat. Proverna visar inte på någon bakterie i tarmen. Men jag får fortfarande inte behålla något jag dricker eller äter - inte ens vatten. Har fått dricka buljong och äta ett salt kex och det fick jag väl behålla i sådär 30 minuter....
GGGRRR så här kan det inte fortsätta. Jag tycker att vi måste byta taktik - uppenbarligen går det inte att bara låta tarmen vila. Jag tror på rostat bröd, rivet äpple och blåbärssoppa. Se till att börja jobba, lata tarm!!!
Vita blodkropparna fortsätter att stiga, så läkaren hoppas på att jag nu kan självläka inflammationen i tarmen. Vi får väl se....
Idag har jag tagit ytterligare en shoppingtur på stan, ca 2 timmar denna gången. Detta kan bli hur dyrt som helst ;-) Var rätt trött när jag kom tillbaka. Köpte lite julpyssel på Panduro så nu ska här göras tomtar.
Ikväll har mina fina killar varit här. Jag har kramat och pussat dem hela tiden. De har fått glass av sköterskorna och gjort sina läxor i min säng. Helt underbart men det var hemskt att säga Hej Då. Alla tre var jätteledsna och grät. Det är inte lätt att vara stark då. Mina underbara fina killar, de har det inte lätt nu. Jag tror det går bra så länge de hittar på något men så fort det blir lugnt och stilla på kvällen är de ofta ledsna. Malte frågade idag om jag kommer att vara hemma på julafton och jag sa att om jag så ska rymma tänker jag vara hemma då. Jag vill åka hem redan till helgen och jag tror att jag kommer att få det, om inte annat så över dagen i alla fall.
Jag fördriver tiden med att se alla avsnitt från säsong 1 av MAD MEN. Tiden går lite fortare och jag tycker det är en bra serie.
Imorgon.... jag funderar på om inte Vilmer skulle kunna komma hit och sova över. Det hade varit sååå mysigt! Tål att tänka på!
Sov gott!
tisdag 30 november 2010
måndag 29 november 2010
En dag i taget....
.....sa läkaren idag också. Tarmen ska fortsätta vila, alltså ingen dryck förrän imorgon. Vi väntar på tarm-svaret, dvs om jag har clostridium bakterien. OM det svaret är positivt kommer jag att få antibiotika och jag blir snabbt bättre. Så det kanske är det vi ska hoppas på...
Strålningen vill de boka om till nästa måndag, jag måste vara helt bra i tarmen och ha börjat äta fullt innan jag påbörjar behandlingen. Det är mycket viktigare att jag får fullfölja alla 25 dagar i rad (ja utom helgdagar då) än att den startar genast.
Jag har bokat in mig på en kurs imorgon som heter "Look Good.....Feel Better" där man får hud- och make-up rådgivning samt en massa produkter med sig hem. Läkaren vill inte att jag går innan vi får clostridium-svaret. Inte ens det roliga kan man få ha.....gggggrrrr. Får vänta till nästa år!
Calle har precis kommit in en sväng, på väg att jobba i Malmö idag. Kul med besök i alla fall!! Han hade med sig en jättefin kalender från min allra finaste släkt! En kalender med ett paket i varje lucka. Jag blir sååååå nyfiken! Tack alla ni, ni är ju bara föööör gulliga!!
Ja, något positivt då - jag SKYPE:ar hela tiden med mina barn, igår fick jag vara med på deras adventsfika, när de hängde upp sina adventsstjärnor samt när Vilmer satt på toa.... ;-). Det känns så mycket bättre att kunna se dem när vi pratar!!
Sedan mår jag ju oförskämt bra, är pigg och känner mig stark - och det är ju bra. Ska ut och gå en runda i eftermiddag, funderar på om jag ska vara lite busig och gå in några affärer. Har stor lust att spendera lite pengar!!
Sköt om er!
Strålningen vill de boka om till nästa måndag, jag måste vara helt bra i tarmen och ha börjat äta fullt innan jag påbörjar behandlingen. Det är mycket viktigare att jag får fullfölja alla 25 dagar i rad (ja utom helgdagar då) än att den startar genast.
Jag har bokat in mig på en kurs imorgon som heter "Look Good.....Feel Better" där man får hud- och make-up rådgivning samt en massa produkter med sig hem. Läkaren vill inte att jag går innan vi får clostridium-svaret. Inte ens det roliga kan man få ha.....gggggrrrr. Får vänta till nästa år!
Calle har precis kommit in en sväng, på väg att jobba i Malmö idag. Kul med besök i alla fall!! Han hade med sig en jättefin kalender från min allra finaste släkt! En kalender med ett paket i varje lucka. Jag blir sååååå nyfiken! Tack alla ni, ni är ju bara föööör gulliga!!
Ja, något positivt då - jag SKYPE:ar hela tiden med mina barn, igår fick jag vara med på deras adventsfika, när de hängde upp sina adventsstjärnor samt när Vilmer satt på toa.... ;-). Det känns så mycket bättre att kunna se dem när vi pratar!!
Sedan mår jag ju oförskämt bra, är pigg och känner mig stark - och det är ju bra. Ska ut och gå en runda i eftermiddag, funderar på om jag ska vara lite busig och gå in några affärer. Har stor lust att spendera lite pengar!!
Sköt om er!
söndag 28 november 2010
Jippikaieeiiiiiiiii!!
Dagens värde: 0,65 och blåisoleringen är bruten!!! Nu ska jag ta en dusch och gå och möta mamma och pappa som tagit tåget hit!! Sedan ska jag avnjuta 2dl buljong. Detta blir en bra dag!
Eftersom man ännu inte vet om jag har någon smittsam bakterie i tarmen så är jag fortfarande gulisolerad, men det är mer för att skydda andra och ledsen men just nu tänker jag baaaara på mig själv. Jag får inte gå ut och sätta mig i det gemensamma rummet, vilket jag inte har något behov av ändå. Besök tillåtna men ska vara noga med handhygien är instruktionerna!!
Höres....
Eftersom man ännu inte vet om jag har någon smittsam bakterie i tarmen så är jag fortfarande gulisolerad, men det är mer för att skydda andra och ledsen men just nu tänker jag baaaara på mig själv. Jag får inte gå ut och sätta mig i det gemensamma rummet, vilket jag inte har något behov av ändå. Besök tillåtna men ska vara noga med handhygien är instruktionerna!!
Höres....
lördag 27 november 2010
Dagens siffra: 0,35
Ny dag i isolering. Inga besök idag men har fått igång skype så nu har jag fått prata med mina kära via datorn i alla fall! Kul!
Dagens blodprov visade att neutrofilerna ökat högst marginellt, men ändå. De ligger nu på 0,35 mot gårdagens 0,33. Gränsen för at isoleringen ska brytas är 0,5. Jourläkaren trodde absolut att det kommer att vända nu. Tarmarna mår fortfarande inte bra och jag får fortfarande fasta. Idag är det lussebullar jag drömmer om mest....men även smörgåstårta, löjrom, grekisk sallad, fisksoppa, klyftpotatis, färska räkor.....
ÅÅÅÅh vad jag längtar efter mat. Ett mycket bra tecken eftersom jag mått illa vid tanken av mat de senaste veckorna.
Läkaren sa att det är viktigt att magen är i ordning innan strålningen kommer igång. Det gör inte något om vi skjuter på starten men när jag väl börjat vill man absolut fortsätta alla 25 dagar utan uppehåll för bästa resultat. Alltså i praktiken längtar jag efter att bli frisk så att de kan bryta ner mig igen :-(.
Allt för ett gott syft, jag vet!
Har varit ute och gått en ganska lång runda, känns konstigt att jag faktiskt bodde i Lund i 5 år, jag känner knappt igen mig när jag går runt. Det var ljuvligt härligt vinterväder och jag blev inte ett dugg trött. Provade som vanligt några små joggingsteg. Det kändes bra men jag tror inte att jag skulle klara springa en hel runda inte. Jag längtar tills jag kan!!
Mörkret lägger sig och jag ska spendera ännu en kväll framför TV:n. Kl 21 på Kanal5 är det "Pensionärsjävlar". Om ni inte redan sett det programmet så måste ni bara se det....helt underbart roligt!
Idag bjuder jag på en bild på mig och min kära lillasyster som jag fick skickat till mig idag. Det är på en restaurang i Gilleleje i somras då vi skulle se Kim Larsen. Lite lika är vi väl...
Tjing!!
Dagens blodprov visade att neutrofilerna ökat högst marginellt, men ändå. De ligger nu på 0,35 mot gårdagens 0,33. Gränsen för at isoleringen ska brytas är 0,5. Jourläkaren trodde absolut att det kommer att vända nu. Tarmarna mår fortfarande inte bra och jag får fortfarande fasta. Idag är det lussebullar jag drömmer om mest....men även smörgåstårta, löjrom, grekisk sallad, fisksoppa, klyftpotatis, färska räkor.....
ÅÅÅÅh vad jag längtar efter mat. Ett mycket bra tecken eftersom jag mått illa vid tanken av mat de senaste veckorna.
Läkaren sa att det är viktigt att magen är i ordning innan strålningen kommer igång. Det gör inte något om vi skjuter på starten men när jag väl börjat vill man absolut fortsätta alla 25 dagar utan uppehåll för bästa resultat. Alltså i praktiken längtar jag efter att bli frisk så att de kan bryta ner mig igen :-(.
Allt för ett gott syft, jag vet!
Har varit ute och gått en ganska lång runda, känns konstigt att jag faktiskt bodde i Lund i 5 år, jag känner knappt igen mig när jag går runt. Det var ljuvligt härligt vinterväder och jag blev inte ett dugg trött. Provade som vanligt några små joggingsteg. Det kändes bra men jag tror inte att jag skulle klara springa en hel runda inte. Jag längtar tills jag kan!!
Mörkret lägger sig och jag ska spendera ännu en kväll framför TV:n. Kl 21 på Kanal5 är det "Pensionärsjävlar". Om ni inte redan sett det programmet så måste ni bara se det....helt underbart roligt!
Idag bjuder jag på en bild på mig och min kära lillasyster som jag fick skickat till mig idag. Det är på en restaurang i Gilleleje i somras då vi skulle se Kim Larsen. Lite lika är vi väl...
fredag 26 november 2010
Lycka
Jag kom på den geniala idén att jag kanske kunde träffa barnen utomhus. Jag lade huvudet på sned och frågade syrrorna. Jag lovar att ha munskydd på mig när jag går genom korridoren. Fick bra svar tillbaka: "Jovisst kan du det - krama dem inte fööör mycket bara". Jag tog på mig full mundering med skidbyxor och tjocka dunjackan och gick ut och väntade. Det var helt underbart när bilen rullade in och jag fick se alla tre (okej 4 - Calle också) godingar. Jag kramade dem alla - det gick ju såklart inte att motstå. Sedan gick vi en liten runda, kikade in på strålbehandlingen, kastade lite snö och pratade, pratade, pratade. Sjuksystrarna hade plockat ihop 3 påsar med varsin nalle, sprutor (utan nålar såklart), handskar, plåster, pincett, munskydd mm som jag gav till dem. Sedan satt vi ett tag i entrén men då fick mitt munskydd åka på igen. Underbart att träffa dem.
Syster Helene kom efter ett tag och tog med sig Vilmer och Arvid hem till kusinerna Sigge och Abbe. Malte ville absolut inte vara ifrån oss så han stannade och vi frågade snällt om de fick följa med ett tag på mitt rum. Det gick bra. Jag har nu fått ett nytt rum på en annan avdelning över helgen och det är ett dubbelrum som jag ändå ska ha själv. Malte fick alltså inta säng nr 2, iförd den fina gula rocken. Gissade om det var spännande att hissa sängen upp och ner upp med fotändan och huvudet osv. Han fick också varm choklad och muffin att smaska på. Efter ett tag sa han att han inte pallade vara i rummet länge, nej vem gör det tänkte jag ;-), och han och Calle gick ut i dagrummet och ritade lite. Efter ytterligare ett tag var det dags att åka vidare och gud vad jobbigt att inte få krama och pussa på sitt älskade barn. Jag berättade för Malte om exakt huuuur mycket jag ska krama och pussa honom när jag får. Han log på sitt underbara vis. De skulle åka och äta kebab på Nova innan de åker hem och kollar IDOL.
Vilken mysig eftermiddag det blev, nu kan jag stå ut i detta isolerade rum ännu ett tag!!! Jag har massa bilder jag vill visa men Calles mobil hade dålig täckning här så det gick iiiinte.
Hej Hej
Syster Helene kom efter ett tag och tog med sig Vilmer och Arvid hem till kusinerna Sigge och Abbe. Malte ville absolut inte vara ifrån oss så han stannade och vi frågade snällt om de fick följa med ett tag på mitt rum. Det gick bra. Jag har nu fått ett nytt rum på en annan avdelning över helgen och det är ett dubbelrum som jag ändå ska ha själv. Malte fick alltså inta säng nr 2, iförd den fina gula rocken. Gissade om det var spännande att hissa sängen upp och ner upp med fotändan och huvudet osv. Han fick också varm choklad och muffin att smaska på. Efter ett tag sa han att han inte pallade vara i rummet länge, nej vem gör det tänkte jag ;-), och han och Calle gick ut i dagrummet och ritade lite. Efter ytterligare ett tag var det dags att åka vidare och gud vad jobbigt att inte få krama och pussa på sitt älskade barn. Jag berättade för Malte om exakt huuuur mycket jag ska krama och pussa honom när jag får. Han log på sitt underbara vis. De skulle åka och äta kebab på Nova innan de åker hem och kollar IDOL.
Vilken mysig eftermiddag det blev, nu kan jag stå ut i detta isolerade rum ännu ett tag!!! Jag har massa bilder jag vill visa men Calles mobil hade dålig täckning här så det gick iiiinte.
Hej Hej
Neutrofiler
Neutrofila granulocyter, eller bara neutrofiler, utgör 60 % av alla vita blodkroppar och är en viktig komponent i det icke-specifika immunförsvaret. De har som främsta uppgift (liksom monocyter och eosinofiler) som fagocyter och eliminerar patogener som bakterier och vissa svampar.
Dagens lärdom för mig och kanske er alla.... hhhhmmmm
I alla fall är det den delen av de vita blodkropparna som även idag har sjunkit lite hos mig. Inte bra tänker jag, men läkaren säger att det är absolut inget ovanligt under cytostatikabehandling. De patienter som är hemma och hade fått denna sänkning av dessa neutrofiler hade fått antibiotika i förebyggande syfte i tablettform men fått fortsätta att vara hemma. De vill dock inte ge antibiotika till mig för att inte riskera att tarmen slås ut igen. Tacksam för det...
Idag får jag i alla fall börja dricka, 5 dl under hela dagen och baaaara klara drycker, dvs drycker man kan se igenom. Jag lägger i mitt huvud upp dagens meny. Tror jag ska ta 2 dl äpplejuice, 2 dl buljong och kanske 1 dl av någon annan genomskinlig juice. MUMS, vilken fredag ;-). Tänker inte slösa några dl på vatten - det kan jag skölja munnen med och sedan spotta ut. Om allt går bra får jag imorgon äta fruktkräm och soppor. Jippie!!
Tack för alla fina kommentarer. Jag ska lägga upp en bild när jag kan på min peruk. Jag är på jakt efter en tunn bomullsmössa i någon fin modell. Någon som vet var det kan finnas så här mitt i vintern? Jag har fortfarande mycket hår kvar men det tåler inte att borstas eller fönas så jag tänker att en innemössa skulle vara bra.
Idag hoppas jag få igång SKYPE så jag kan prata med mina barn OCH se dem på samma gång. Jag längtar efter dem. Drömmer mig tillbaka till vår underbara båtluff i Grekland.....titta så fina vi är!
Dagens lärdom för mig och kanske er alla.... hhhhmmmm
I alla fall är det den delen av de vita blodkropparna som även idag har sjunkit lite hos mig. Inte bra tänker jag, men läkaren säger att det är absolut inget ovanligt under cytostatikabehandling. De patienter som är hemma och hade fått denna sänkning av dessa neutrofiler hade fått antibiotika i förebyggande syfte i tablettform men fått fortsätta att vara hemma. De vill dock inte ge antibiotika till mig för att inte riskera att tarmen slås ut igen. Tacksam för det...
Idag får jag i alla fall börja dricka, 5 dl under hela dagen och baaaara klara drycker, dvs drycker man kan se igenom. Jag lägger i mitt huvud upp dagens meny. Tror jag ska ta 2 dl äpplejuice, 2 dl buljong och kanske 1 dl av någon annan genomskinlig juice. MUMS, vilken fredag ;-). Tänker inte slösa några dl på vatten - det kan jag skölja munnen med och sedan spotta ut. Om allt går bra får jag imorgon äta fruktkräm och soppor. Jippie!!
Tack för alla fina kommentarer. Jag ska lägga upp en bild när jag kan på min peruk. Jag är på jakt efter en tunn bomullsmössa i någon fin modell. Någon som vet var det kan finnas så här mitt i vintern? Jag har fortfarande mycket hår kvar men det tåler inte att borstas eller fönas så jag tänker att en innemössa skulle vara bra.
Idag hoppas jag få igång SKYPE så jag kan prata med mina barn OCH se dem på samma gång. Jag längtar efter dem. Drömmer mig tillbaka till vår underbara båtluff i Grekland.....titta så fina vi är!
Ha en bra fredag alla!!
torsdag 25 november 2010
Elände och "braigheter"
Hej kära läsare. Ledsen att jag inte kunnat uppdatera på ett tag - har varit lite medtagen för att uttrycka det hela milt.... Ska försöka berätta utan att skriva en hel roman!
I torsdags, exakt en vecka efter att jag fick behandling nr 2, började jag må allt sämre och kunde inte få i mig mat alls i stort sett. Jag kopplade upp sonden och "åt" hela tiden genom den i stället, vilket mina tarmar inte gillade. Sprang mycket på toa och min kraft och vikt rann bokstavligen ur mig både torsdag och fredag.
På lördag förmiddag var jag inte bättre och jag tyckte det var bäst att vi, dvs Calle, skulle ringa och prata med onkologen i Lund som ju har öppet även på helgen. De ville absolut att vi skulle komma ner och sa att det finns en alldeles för stor risk att jag blir uttorkat på kuppen. Sagt och gjort, jag baxades ut i bilen i pyjamasen och kördes till Lund. Väl på plats kändes det såååå skönt att bli omhändetagen av experter. Fick träffa en jättegullig läkare som verkligen undersökte mig och tog tag i allt. Jag fick givetvis dropp direkt och jag insåg snabbt att de tänkte behålla mig över natten. De ville också ha en vikt och det var då jag bröt ihop....eller i alla fall blev jätteledsen och rädd. Den vikten trodde inte jag att jag kunde ha och fortfarande leva.... Calle stannade hos mig på natten och fick sova i lyxig tältsäng. Redan på söndagen förstod jag att jag skulle stanna kvar ett antal dagar och ville också det eftersom jag var så risig.
Söndag och måndag hände en massa saker - jag fick fortsatt dropp, byta avdelning till onkologisk avdelning för "mag och tarm" och jag fick genomgå en CT-röntgen. Jag försökte äta som vanligt men hade jättesvårt att få i mig något och fick inte behålla något. Ska säga också att röntgen var planerad sedan innan eftersom jag vill veta om man kan se några som helst spridningar.
Måndag kväll rasade jag igen....blev jätteledsen av att jag inte kunde äta och för att de enda jag kunde få här som var utan kött var frysta Findusrätter så jag ringde Calle som genast ville åka ner till mig. Fina kusin vitamin stack till MAXI och handlade ekologiskt och lättsmält som Calle kom ner med i ilfart. Jätteskönt att ha honom här. Redan tisdag morgon tog läkarna beslutet att mina tarmar måste få vila och jag fick bli fastande och få all näring rätt in i blodet. Så nu står alla godsaker här och hånskrattar åt mig. Jag fick åka iväg och sätt in en sk PICC-Line. Det är en port för att både kunna ge dropp, näring, cytostatika men också för att kunna ta blodprover i. Mina stackars ådror har blivit fööör tunna och känsliga och de började få svårt att sticka rätt. Det gick snabbt och lätt och det är så skönt att slippa sticken nu.
Igår fick jag svaret på röntgen - det finns inga som helst spår av några tumörer på några ställen i min kropp!! Äntligen ett härligt besked och jag släppte många tårar av lycka!!! På bilderna kunde man se att tarmen var lite förstorad och även några körtlar runtomkring så de misstänker någon form av inflammation i tarmen som följd av behandlingen. Ovanpå allt har även håret börjat trilla.
Min läkare sa att det är helt klart så att jag har reagerat väldigt starkt på cellgiftet och berättade att det finns ett fåtal personer som saknar ett enzym som gör det svårt för kroppen att bryta ner giftet och driva ut det ur kroppen. Det ska nu undersökas om jag saknar detta enzym så prover är skickade till Göteborg men vi kommer inte att få svar på ännu en vecka eller två. I vilket fall är jag inte i skick att få varken strålning eller cytostatika denna vecka. Tack för det! Preliminärt kommer jag att strålas på måndag men man vill då avvakta med cytostatikan några dagar till så de ser hur jag reagerar på strålningen. OM det inte är enzymet som saknas är jag bara allmänt klen, som jag själv uttrycker det, och då kan man misstänka att jag reagerar mycket även på strålningen.
Så.....idag kom Calle ner för att vara med mig och prova ut peruk. Det var jätteroligt och jag gick dit och hem själv och kände mig riktigt stark. Jag hittade en bra peruk och var så glad och nöjd när vi kom tillbaka till avdelningen. Emot oss kom två systrar som sa att de hade fått svar på morgonens blodprov och att mina vita blodkroppar nu har sjunkit ännu mer och jag måste isoleras. Jag reagerade knappt, det känns mer som en film jag ofrivilligt är huvudperson i.
Detta värde har sjunkit under flera veckor men nu var det alltså fööör lågt. Att det är lågt innebär att jag är extra infektionskänslig och vi måste vidta en rad försiktighetsåtgärder. Dörren till mitt rum är stängd, på utsidan av dörren hänger en stor skylt med "Isolering" på. Jag måste duscha varje dag, endast ha sjukhuskläder på, alla växter är tagna ut ur rummet, mitt rum ska sprit-tvättas varje dag och alla som kommer in i rummet måste ta på sig n gul rock ovanpå sina kläder. Calle klär extremt bra i denna gula kreation ;-) kan jag berätta. Ja man orkar ju inte reagera längre! Tydligen är detta ganska vanligt i en behandling men ändå.
Doktorn sa en bra sak idag - Marie, om det nu skulle finnas någon enda cancercell kvar i dig kan du vara säker på att de nu fått en rejäl käftsmäll!! Det uttalandet stärker mig. När läkarna pratade om isoleringen och vad det innebär och hur försiktig jag ska vara så kunde Calle såklart inte hålla sig från att fråga: "Så det är inte aktuellt med tungkyssar alltså??" hhhmmmm
Jag saknar mina barn otroligt mycket men vill absolut inte riskera något så jag får nog vänta att träffa dem till efter helgen....om allt går bra, dvs att värdena går uppåt igen.
Jag mår just nu bra, börjar bli sugen på mat och känner att giftet äntligen är ute ur kroppen och då borde ju värdena också bli bättre tycker jag.
Alltså en dag i taget...snacka om att det är sant för mig just nu.
Det som är mycket bra också är att jag nu har fått en dator, nej förlåt en MAC ;-), hit till mitt rum och kan nu ha kontakt med världen, shoppa julklappar och såklart uppdatera bloggen.
Kram till er alla från det isolerade rummet i Lund....
I torsdags, exakt en vecka efter att jag fick behandling nr 2, började jag må allt sämre och kunde inte få i mig mat alls i stort sett. Jag kopplade upp sonden och "åt" hela tiden genom den i stället, vilket mina tarmar inte gillade. Sprang mycket på toa och min kraft och vikt rann bokstavligen ur mig både torsdag och fredag.
På lördag förmiddag var jag inte bättre och jag tyckte det var bäst att vi, dvs Calle, skulle ringa och prata med onkologen i Lund som ju har öppet även på helgen. De ville absolut att vi skulle komma ner och sa att det finns en alldeles för stor risk att jag blir uttorkat på kuppen. Sagt och gjort, jag baxades ut i bilen i pyjamasen och kördes till Lund. Väl på plats kändes det såååå skönt att bli omhändetagen av experter. Fick träffa en jättegullig läkare som verkligen undersökte mig och tog tag i allt. Jag fick givetvis dropp direkt och jag insåg snabbt att de tänkte behålla mig över natten. De ville också ha en vikt och det var då jag bröt ihop....eller i alla fall blev jätteledsen och rädd. Den vikten trodde inte jag att jag kunde ha och fortfarande leva.... Calle stannade hos mig på natten och fick sova i lyxig tältsäng. Redan på söndagen förstod jag att jag skulle stanna kvar ett antal dagar och ville också det eftersom jag var så risig.
Söndag och måndag hände en massa saker - jag fick fortsatt dropp, byta avdelning till onkologisk avdelning för "mag och tarm" och jag fick genomgå en CT-röntgen. Jag försökte äta som vanligt men hade jättesvårt att få i mig något och fick inte behålla något. Ska säga också att röntgen var planerad sedan innan eftersom jag vill veta om man kan se några som helst spridningar.
Måndag kväll rasade jag igen....blev jätteledsen av att jag inte kunde äta och för att de enda jag kunde få här som var utan kött var frysta Findusrätter så jag ringde Calle som genast ville åka ner till mig. Fina kusin vitamin stack till MAXI och handlade ekologiskt och lättsmält som Calle kom ner med i ilfart. Jätteskönt att ha honom här. Redan tisdag morgon tog läkarna beslutet att mina tarmar måste få vila och jag fick bli fastande och få all näring rätt in i blodet. Så nu står alla godsaker här och hånskrattar åt mig. Jag fick åka iväg och sätt in en sk PICC-Line. Det är en port för att både kunna ge dropp, näring, cytostatika men också för att kunna ta blodprover i. Mina stackars ådror har blivit fööör tunna och känsliga och de började få svårt att sticka rätt. Det gick snabbt och lätt och det är så skönt att slippa sticken nu.
Igår fick jag svaret på röntgen - det finns inga som helst spår av några tumörer på några ställen i min kropp!! Äntligen ett härligt besked och jag släppte många tårar av lycka!!! På bilderna kunde man se att tarmen var lite förstorad och även några körtlar runtomkring så de misstänker någon form av inflammation i tarmen som följd av behandlingen. Ovanpå allt har även håret börjat trilla.
Min läkare sa att det är helt klart så att jag har reagerat väldigt starkt på cellgiftet och berättade att det finns ett fåtal personer som saknar ett enzym som gör det svårt för kroppen att bryta ner giftet och driva ut det ur kroppen. Det ska nu undersökas om jag saknar detta enzym så prover är skickade till Göteborg men vi kommer inte att få svar på ännu en vecka eller två. I vilket fall är jag inte i skick att få varken strålning eller cytostatika denna vecka. Tack för det! Preliminärt kommer jag att strålas på måndag men man vill då avvakta med cytostatikan några dagar till så de ser hur jag reagerar på strålningen. OM det inte är enzymet som saknas är jag bara allmänt klen, som jag själv uttrycker det, och då kan man misstänka att jag reagerar mycket även på strålningen.
Så.....idag kom Calle ner för att vara med mig och prova ut peruk. Det var jätteroligt och jag gick dit och hem själv och kände mig riktigt stark. Jag hittade en bra peruk och var så glad och nöjd när vi kom tillbaka till avdelningen. Emot oss kom två systrar som sa att de hade fått svar på morgonens blodprov och att mina vita blodkroppar nu har sjunkit ännu mer och jag måste isoleras. Jag reagerade knappt, det känns mer som en film jag ofrivilligt är huvudperson i.
Detta värde har sjunkit under flera veckor men nu var det alltså fööör lågt. Att det är lågt innebär att jag är extra infektionskänslig och vi måste vidta en rad försiktighetsåtgärder. Dörren till mitt rum är stängd, på utsidan av dörren hänger en stor skylt med "Isolering" på. Jag måste duscha varje dag, endast ha sjukhuskläder på, alla växter är tagna ut ur rummet, mitt rum ska sprit-tvättas varje dag och alla som kommer in i rummet måste ta på sig n gul rock ovanpå sina kläder. Calle klär extremt bra i denna gula kreation ;-) kan jag berätta. Ja man orkar ju inte reagera längre! Tydligen är detta ganska vanligt i en behandling men ändå.
Doktorn sa en bra sak idag - Marie, om det nu skulle finnas någon enda cancercell kvar i dig kan du vara säker på att de nu fått en rejäl käftsmäll!! Det uttalandet stärker mig. När läkarna pratade om isoleringen och vad det innebär och hur försiktig jag ska vara så kunde Calle såklart inte hålla sig från att fråga: "Så det är inte aktuellt med tungkyssar alltså??" hhhmmmm
Jag saknar mina barn otroligt mycket men vill absolut inte riskera något så jag får nog vänta att träffa dem till efter helgen....om allt går bra, dvs att värdena går uppåt igen.
Jag mår just nu bra, börjar bli sugen på mat och känner att giftet äntligen är ute ur kroppen och då borde ju värdena också bli bättre tycker jag.
Alltså en dag i taget...snacka om att det är sant för mig just nu.
Det som är mycket bra också är att jag nu har fått en dator, nej förlåt en MAC ;-), hit till mitt rum och kan nu ha kontakt med världen, shoppa julklappar och såklart uppdatera bloggen.
Kram till er alla från det isolerade rummet i Lund....
tisdag 16 november 2010
Formen klar
Tack alla snälla för era fina rader, läser och gråter och får styrka att resa mig igen.
Jag tog mig igenom söndagen och kom iväg till Lund igår för att förberedas inför strålning. Fick ett fantastiskt bemötande av alla och fick svar på alla mina frågor av en mycket närvarande och duktig läkare. De fick till en någorlunda bra form, jag är lite sne i ryggen så de hade lite att pyssla med innan jag låg så rakt som de ville. Armarna ska ligga uppsträckta och benen har jag lite böjda. De märkte upp både formen och mig så att de sedan kan vara säker på att jag ligger rätt. Calle var med mig hela tiden, de fick nästan bära ut honom när jag skulle röntgas ;-). Inget läskigt alls hände men jag tror minsann att jag var lite nervös innan. Kanske mest för hela grejen och för att jag är såååå trött på att bli stucken och att det ska drickas kontrast samt sprutas in kontrast i mina stackars klena blodådror. Allt gick bra och inga ådror gick sönder, tack och lov!!
Calle tog några bilder när jag låg i min form. Så här ska jag alltså ligga ca 20 minuter varje dag i 25 dagar. Så himla farligt är ju inte det. .....LYCKADES INTE LADDA UPP BILDERNA - FÖRSÖKER IMORGON IGEN...
Jag fick också veta vilka biverkningar jag kan komma och få. Illamående, trötthet och lös i magen är väl det vanligaste och de är ju samma som med cytostatikan så det är ju illa redan..... Det verkar som att när det gäller strålning blir det värre och värre så lagom till julafton är jag väl som tröttast. Oj, vad jag ska ha en ligga-på-soffan-och-mysa-med-mina-barn-och-titta-på-TV-jul!!!
På tisdag är första strålningen och sedan 25 (inte 22 som jag först fick reda på) vardagar i rad. Sista strålningen blir alltså i mellandagarna.
Illamåendet har kommit tillbaka lite men är helt klart hanterbart denna gång, får se imorgon hur jag mår eftersom jag inte då ska ta någon cortison längre!
Jag hoppas på flera dagars andrum denna gången, hade passat bra eftersom barnens fina fabror Petter och kusin Julian kommer och hälsar på. Ska bli roligt att träffa er!!
Jag tog mig igenom söndagen och kom iväg till Lund igår för att förberedas inför strålning. Fick ett fantastiskt bemötande av alla och fick svar på alla mina frågor av en mycket närvarande och duktig läkare. De fick till en någorlunda bra form, jag är lite sne i ryggen så de hade lite att pyssla med innan jag låg så rakt som de ville. Armarna ska ligga uppsträckta och benen har jag lite böjda. De märkte upp både formen och mig så att de sedan kan vara säker på att jag ligger rätt. Calle var med mig hela tiden, de fick nästan bära ut honom när jag skulle röntgas ;-). Inget läskigt alls hände men jag tror minsann att jag var lite nervös innan. Kanske mest för hela grejen och för att jag är såååå trött på att bli stucken och att det ska drickas kontrast samt sprutas in kontrast i mina stackars klena blodådror. Allt gick bra och inga ådror gick sönder, tack och lov!!
Calle tog några bilder när jag låg i min form. Så här ska jag alltså ligga ca 20 minuter varje dag i 25 dagar. Så himla farligt är ju inte det. .....LYCKADES INTE LADDA UPP BILDERNA - FÖRSÖKER IMORGON IGEN...
Jag fick också veta vilka biverkningar jag kan komma och få. Illamående, trötthet och lös i magen är väl det vanligaste och de är ju samma som med cytostatikan så det är ju illa redan..... Det verkar som att när det gäller strålning blir det värre och värre så lagom till julafton är jag väl som tröttast. Oj, vad jag ska ha en ligga-på-soffan-och-mysa-med-mina-barn-och-titta-på-TV-jul!!!
På tisdag är första strålningen och sedan 25 (inte 22 som jag först fick reda på) vardagar i rad. Sista strålningen blir alltså i mellandagarna.
Illamåendet har kommit tillbaka lite men är helt klart hanterbart denna gång, får se imorgon hur jag mår eftersom jag inte då ska ta någon cortison längre!
Jag hoppas på flera dagars andrum denna gången, hade passat bra eftersom barnens fina fabror Petter och kusin Julian kommer och hälsar på. Ska bli roligt att träffa er!!
söndag 14 november 2010
Idag är jag liten
Oftast är det faktiskt väldigt positiva tankar som finns i mitt huvud. Känner mig i grunden stark men ibland faller jag igenom, som idag. Tycker inte så synd om mig själv men tycker synd om alla runtomrkring mig, det är för jävligt att vi ska behöva gå igenom det här. För jävligt att mina barn ska vara ledsna och tro att jag är dödssjuk. För jävligt att ha berövats framtidsplanerna. Helt enkelt för jävligt!!
Jag mår egentligen fysiskt bättre än jag trodde efter denna giftomgång . Illamåendet har börjat komma krypande så smått men det är faktiskt OK. Jag tror att jag börjar ladda inför kommande strålbehandling. Att åka till Lund 22 vardagar i rad och låta dem stråla mig mitt på magen är inget jag längtar efter. Det blir så motsägelsefullt när vi försöker tänka bara positiva tankar att jag faktiskt redan är frisk - att de fått bort allt under operationen - men att jag ändå ska utsättas för detta.
Jag är i livrädd för att det redan nu ska finnas någon spridning så jag ska prata med läkaren och kräva en rejäl röntgenundersökning. Hade varit så skönt att få veta status just nu, lättare att plågas under behandlingen på något vis.
Jag vet att ni alla tycker att jag är modig och en kämpe men idag är jag bara Lille Marie..... som kanske gör bäst i att bryta ihop och komma igen.... Imorgon är en annan och förhoppningsvis bättre dag. Jag ska till Lund och genomgå sk fixering, dvs de ska göra formen jag ska ha på mig under strålningen och de ska ställa in hur de ska stråla. Det blir nog bra när jag väl kommer dit.
Hej Hej!
Jag mår egentligen fysiskt bättre än jag trodde efter denna giftomgång . Illamåendet har börjat komma krypande så smått men det är faktiskt OK. Jag tror att jag börjar ladda inför kommande strålbehandling. Att åka till Lund 22 vardagar i rad och låta dem stråla mig mitt på magen är inget jag längtar efter. Det blir så motsägelsefullt när vi försöker tänka bara positiva tankar att jag faktiskt redan är frisk - att de fått bort allt under operationen - men att jag ändå ska utsättas för detta.
Jag är i livrädd för att det redan nu ska finnas någon spridning så jag ska prata med läkaren och kräva en rejäl röntgenundersökning. Hade varit så skönt att få veta status just nu, lättare att plågas under behandlingen på något vis.
Jag vet att ni alla tycker att jag är modig och en kämpe men idag är jag bara Lille Marie..... som kanske gör bäst i att bryta ihop och komma igen.... Imorgon är en annan och förhoppningsvis bättre dag. Jag ska till Lund och genomgå sk fixering, dvs de ska göra formen jag ska ha på mig under strålningen och de ska ställa in hur de ska stråla. Det blir nog bra när jag väl kommer dit.
Hej Hej!
torsdag 11 november 2010
Rävgiftet nu i min kropp igen
Kort status bara. Allt gick bra idag. Den nya strategin för att jag inte ska må så illa är att sprida ut cortisonet jag får i samband med cytostatikan. Sist fick jag två doser cortison, en till var giftspruta, alltså dag 1 och dag 2.. Denna gången är cortisonet halverat efter som jag sov så dåligt sist. Istället ska jag ta cosrtisontabletter även dag 3 och 4, i nedtrampande dos. Lite illamående tabletter på det så hoppas vi på dräglig vecka.
Idag mår jag ganska bra och har haft en mysig eftermiddag med barnen. Jag har lovat vilmer att vi ska lägga ALLA våra pussel. Vi hann ungefär hälften och då har vi ändå de större kvar.... Men vi har ju hela helgen på oss ;-)
Sov gott alla!!
Idag mår jag ganska bra och har haft en mysig eftermiddag med barnen. Jag har lovat vilmer att vi ska lägga ALLA våra pussel. Vi hann ungefär hälften och då har vi ändå de större kvar.... Men vi har ju hela helgen på oss ;-)
Sov gott alla!!
onsdag 10 november 2010
Sommaren 2010
Hittade den här bilden i telefonen. Det är jag sista helgen i juli. Vi skulle se min favorit Timo Räisänen på stora scenen under festivalen i Helsingborg.
Tycker ni jag ser sjuk ut?
Vi hade en helt fantastisk sommar. Vi sa det flera gånger. Verkligen helt perfekt. Vi åkte på minisemester till Göteborg i samband med min 40-årsdag och Göteborgsvarvet i Maj. Jag mådde bra, det var ju bara det här med maten.... Kunde inte äta som förut och hade tappat några kilo. Jag kände inte igen mig när jag tränade - hade ingen extra växel som jag alltid har haft. Hade fått stanna under några rundor. Slut. Inte så att jag kippade efter andan så att det kändes som att jag var för dåligt tränad. Nej, mer som att energin i kroppen bara var helt slut.
Jag åkte till Göteborg säker på att jag inte skulle springa men när alla löpare gick runt i stan och jag började känna av tävlingspulsen tänkte jag att jag kunde ju byta om i alla fall..... Jag tog det lugnt, det var ju värsta sommarvärmen under loppet. Jag hade strategin att springa 2 km, alltså mellan vattenstationerna, och sedan stanna och dricka i lugn och ro. Jag vägrade gå annars - inte förrän sista kilometern blev det mer gång, men då skrek ju benen av kramp. Det var häftigt!! Sluttiden var jag inte nöjd med men med tanke på att det allra längsta jag sprungit innan den 22/5 var 12 km så får man väl säga att det var bra att ta sig runt 21 km. Jag har verkligen aldrig gillat att springa men blev frälst och såg redan fram emot Broloppet 3 veckor senare. Det blev samma visa - för lite träning, tänkte inte springa, kunde inte låta bli, tog mig runt på något vis. Lycklig!! Inte visste jag att det fanns ett monster i sig som börjat växa snabbare och snabbare....
Resten av sommaren tankade vi massor av minne; Greklandsluff, segling, High Chaparall, grillkvällar mys och lek. Varje dag var helt ljuvlig. Vädret hjälpte ju såklart till. Det var ju bara det här med maten... Hade även börjat kräka efter maten men det kan man kanske göra av magkatarr. Jag tyckte det var konstigt att jag hade magkatarr - men alla sa att jag nog var för stressad. Jag kände mig inte stressad. Jag kände mig alldeles lugn, trots mycket både privat och på jobb. Åt medicin mot min magkatarr men det blev inte bättre och jag kände mig bara mer och mer yr. Min husläkare sa att jag borde börja äta kött - efter 19 år som vegetarian - "Du kan väl i alla fall äta lite leverpastej eller lite blodkorv" Tjoho...säkert.....!!
Ja, resten vet ni nog...
Tycker bara att det är knäppt att tjejen på bilden 1,5 månad senare låg på operationsbordet och fick magsäcken och ca 50 lymfkörtlar borttagna.....samtidigt är jag tacksam. Tacksam för att den duktiga gastroskopi läkaren i Eslöv faktisk lyckades ta två av fem prov i min magsäck på precis rätt ställe och på precis rätt djup. Tacksam för att jag fick operation så snabbt och ett sådant underbart bemötande på avdelningen.
Det kunde varit värre - om Eslövsläkaren inte träffat rätt - kunde jag faktiskt fortfarande medicinerat mot min magkatarr och kanske utretts för glutenallregi. Samtidigt hade monstret ätit sig vidare i min kropp. Usch!
Nu har jag gått igenom en riktigt stor operation utan större komplikationer, återhämtat mig bra samt påbörjat en säkerhetsbehandling. Jag känner mig faktiskt lyckligt lottad just nu. Tiden vi har är begränsad, för alla. Vad som sker imorgon eller nästa år vet vi inte, inte någon. Så det enda vi kan göra är att njuta av idag, varje ögonblick.
Idag mår jag riktigt bra, äter bra och hela tiden. Jag mår inte alls illa och det ger mig mod att imorgon åka till sjukhuset för att låta henne spruta in nytt rävgift i mig. Jag vet att det går över.
Det blev lite djupare det här än det var tänkt. Jag är ju bara glad!
Tjohej!!
Tycker ni jag ser sjuk ut?
Jag åkte till Göteborg säker på att jag inte skulle springa men när alla löpare gick runt i stan och jag började känna av tävlingspulsen tänkte jag att jag kunde ju byta om i alla fall..... Jag tog det lugnt, det var ju värsta sommarvärmen under loppet. Jag hade strategin att springa 2 km, alltså mellan vattenstationerna, och sedan stanna och dricka i lugn och ro. Jag vägrade gå annars - inte förrän sista kilometern blev det mer gång, men då skrek ju benen av kramp. Det var häftigt!! Sluttiden var jag inte nöjd med men med tanke på att det allra längsta jag sprungit innan den 22/5 var 12 km så får man väl säga att det var bra att ta sig runt 21 km. Jag har verkligen aldrig gillat att springa men blev frälst och såg redan fram emot Broloppet 3 veckor senare. Det blev samma visa - för lite träning, tänkte inte springa, kunde inte låta bli, tog mig runt på något vis. Lycklig!! Inte visste jag att det fanns ett monster i sig som börjat växa snabbare och snabbare....
Resten av sommaren tankade vi massor av minne; Greklandsluff, segling, High Chaparall, grillkvällar mys och lek. Varje dag var helt ljuvlig. Vädret hjälpte ju såklart till. Det var ju bara det här med maten... Hade även börjat kräka efter maten men det kan man kanske göra av magkatarr. Jag tyckte det var konstigt att jag hade magkatarr - men alla sa att jag nog var för stressad. Jag kände mig inte stressad. Jag kände mig alldeles lugn, trots mycket både privat och på jobb. Åt medicin mot min magkatarr men det blev inte bättre och jag kände mig bara mer och mer yr. Min husläkare sa att jag borde börja äta kött - efter 19 år som vegetarian - "Du kan väl i alla fall äta lite leverpastej eller lite blodkorv" Tjoho...säkert.....!!
Ja, resten vet ni nog...
Tycker bara att det är knäppt att tjejen på bilden 1,5 månad senare låg på operationsbordet och fick magsäcken och ca 50 lymfkörtlar borttagna.....samtidigt är jag tacksam. Tacksam för att den duktiga gastroskopi läkaren i Eslöv faktisk lyckades ta två av fem prov i min magsäck på precis rätt ställe och på precis rätt djup. Tacksam för att jag fick operation så snabbt och ett sådant underbart bemötande på avdelningen.
Det kunde varit värre - om Eslövsläkaren inte träffat rätt - kunde jag faktiskt fortfarande medicinerat mot min magkatarr och kanske utretts för glutenallregi. Samtidigt hade monstret ätit sig vidare i min kropp. Usch!
Nu har jag gått igenom en riktigt stor operation utan större komplikationer, återhämtat mig bra samt påbörjat en säkerhetsbehandling. Jag känner mig faktiskt lyckligt lottad just nu. Tiden vi har är begränsad, för alla. Vad som sker imorgon eller nästa år vet vi inte, inte någon. Så det enda vi kan göra är att njuta av idag, varje ögonblick.
Idag mår jag riktigt bra, äter bra och hela tiden. Jag mår inte alls illa och det ger mig mod att imorgon åka till sjukhuset för att låta henne spruta in nytt rävgift i mig. Jag vet att det går över.
Det blev lite djupare det här än det var tänkt. Jag är ju bara glad!
Tjohej!!
måndag 8 november 2010
Farväl Poseidon - hoppas vi ses!!!
WOW vilken respons! Det känns som ultimata ego-trippen och jag blev så glad över alla hälsningar. Tusen Tack - looovar att aldrig be om det igen ;-) Stora kramar till alla och envar!!
Idag har jag fått ta avsked av vår fina fina (NOT) släkttavla - POSEIDON - se bilden. Alla i min stora släkt som fyller 0:a eller 5:a får den upphängd, på noggrant utvald plats i sitt hem. Sedan är den obrytbara regeln att den ska hänga kvar till nästa person fyller år. På baksidan står alla tillfällena dokumenterade.
När vi kom hem efter 2 veckors ö-luff i Grekland i somras sprang killarna upp på ovanvåningen. "Åh, vi har fått en ny tavla mamma", skrek Arvid. Jag visste direkt.... det hade gått 1 månad sedan min 40-års dag , så jag trodde att jag hade sluppit undan...men nej!
"Är den fin eller ful?" frågade jag.
"Den är rätt fin sa Arvid....med viss tvekan i rösten"
"Nej, den är iiiiinte fin" sa jag och gick ut i trappan och fann denna hemska skapelse väl synlig ovanför trappan.
Sedan dess har jag känt mig tvungen att förklara för alla som kommer hem att "Nej, detta är egentligen inte vår smak men...."
Idag är den i alla fall hämtad och helt plötsligt tänkte jag helt annorlunda. Jag önskar att jag får se kära POSEIDON många gånger till.... vilken lycka att få fylla 45, 50, 55, 60, 65....!!
Det blir en bra målbild att lägga i min "målbildshög": POSEIDON på vår vägg, på allra bästa platsen - som en hyllning till LIVET!!
Idag känns det som att jag är någorlunda tillbaka - har kunnat vara uppe i stort sett hela dagen, fast jag aldrig kom ur pyjamasen....men vad gör väl det!?!
Pratade med min dietist idag och hon och jag tror båda att jag blev magsjuk (tarmsjuk) av smutsen som trycktes in i mig.... Tack för den - snacka om att sätta fälleben på mig. Jag är inte ett dugg arg. Ingen har gjort det för att med flit skada mig, och jag sa till henne att jag hoppas hon tar det vidare till sina kollegor och att de lär sig av det....snacka om bessewisser ;-).
Jag är bara så glad av att jag är "tillbaka" - det var verkligen inte långt bort att jag ringde 112 när jag var som sämst, men sedan är jag också hemskt klen när det gäller magsjuka.
Nu får jag lite andrum i alla fall innan det är dags för cytostatika igen på torsdag. Jag ska får mer medicin mot illamåendet så då hoppas jag att jag mår bättre denna gång. Jag är ju väldigt infektionskänslig och går inte många meter utan spritflaskan (handsprit alltså). Barnen är jätteduktiga och tvättar och tvättar.
Har ätit lite idag men det är inte tillräckligt mycket för att bli starkare så ikväll tänker jag "koppla upp mig" och få lite mat under natten. Hoppas tarmarna pallar det...
Sköt om er och krama varandra i trafiken ;-)
Idag har jag fått ta avsked av vår fina fina (NOT) släkttavla - POSEIDON - se bilden. Alla i min stora släkt som fyller 0:a eller 5:a får den upphängd, på noggrant utvald plats i sitt hem. Sedan är den obrytbara regeln att den ska hänga kvar till nästa person fyller år. På baksidan står alla tillfällena dokumenterade.
"Är den fin eller ful?" frågade jag.
"Den är rätt fin sa Arvid....med viss tvekan i rösten"
"Nej, den är iiiiinte fin" sa jag och gick ut i trappan och fann denna hemska skapelse väl synlig ovanför trappan.
Sedan dess har jag känt mig tvungen att förklara för alla som kommer hem att "Nej, detta är egentligen inte vår smak men...."
Idag är den i alla fall hämtad och helt plötsligt tänkte jag helt annorlunda. Jag önskar att jag får se kära POSEIDON många gånger till.... vilken lycka att få fylla 45, 50, 55, 60, 65....!!
Det blir en bra målbild att lägga i min "målbildshög": POSEIDON på vår vägg, på allra bästa platsen - som en hyllning till LIVET!!
Idag känns det som att jag är någorlunda tillbaka - har kunnat vara uppe i stort sett hela dagen, fast jag aldrig kom ur pyjamasen....men vad gör väl det!?!
Pratade med min dietist idag och hon och jag tror båda att jag blev magsjuk (tarmsjuk) av smutsen som trycktes in i mig.... Tack för den - snacka om att sätta fälleben på mig. Jag är inte ett dugg arg. Ingen har gjort det för att med flit skada mig, och jag sa till henne att jag hoppas hon tar det vidare till sina kollegor och att de lär sig av det....snacka om bessewisser ;-).
Jag är bara så glad av att jag är "tillbaka" - det var verkligen inte långt bort att jag ringde 112 när jag var som sämst, men sedan är jag också hemskt klen när det gäller magsjuka.
Nu får jag lite andrum i alla fall innan det är dags för cytostatika igen på torsdag. Jag ska får mer medicin mot illamåendet så då hoppas jag att jag mår bättre denna gång. Jag är ju väldigt infektionskänslig och går inte många meter utan spritflaskan (handsprit alltså). Barnen är jätteduktiga och tvättar och tvättar.
Har ätit lite idag men det är inte tillräckligt mycket för att bli starkare så ikväll tänker jag "koppla upp mig" och få lite mat under natten. Hoppas tarmarna pallar det...
Sköt om er och krama varandra i trafiken ;-)
lördag 6 november 2010
Liten vädjan...
Jag vet att ni är många som följer mig på denna blogg. Många läser och några känner att ni vill kommentera, alla ska verkligen göra precis som ni känner för. Vill ni bara läsa så är det det ni ska göra. För mig betyder det otroligt mycket att ni är med mig - på olika sätt.
MEN.... Eftersom jag är minst sagt social - och nyfiken - person och denna veckan och kanske många veckor framöver mest sitter hemma framför TV:n så blir denna blogg ännu viktigare för mig.
Därför skulle jag så gärna vilja se vilka som som läser. Kalla det egotripp om ni vill....
Ni gör som ni vill... Men jag bli väldigt glad om alla som läser just detta inlägg kan skriva sitt namn i kommentarsfältet och skicka iväg.
Det hade varit så roligt..... Bara en gång!!
Förresten så mår jag mycket bättre idag men är såklart svag.
Kram på er och ha en mysig lördagskväll!!
MEN.... Eftersom jag är minst sagt social - och nyfiken - person och denna veckan och kanske många veckor framöver mest sitter hemma framför TV:n så blir denna blogg ännu viktigare för mig.
Därför skulle jag så gärna vilja se vilka som som läser. Kalla det egotripp om ni vill....
Ni gör som ni vill... Men jag bli väldigt glad om alla som läser just detta inlägg kan skriva sitt namn i kommentarsfältet och skicka iväg.
Det hade varit så roligt..... Bara en gång!!
Förresten så mår jag mycket bättre idag men är såklart svag.
Kram på er och ha en mysig lördagskväll!!
fredag 5 november 2010
Nu måste det vända
Fredag kväll och jag skulle varit uppklädd och suttit på Trivas på Råå för att se och höra min älskade Calle sjunga. Nu blir det inte så men jag tycker inte ni ska tycka synd om mig.
Synd om mig var det innan idag. Jag har åkt på någon form av magförgiftning (kan man säga så???). Det är åtminstone min egen analys av läget. Möjligtvis är jag beredd att kalla det tjurig-och-lat-tarm-åkomma!
Jag har sedan i söndags mått ganska kass av cytostatikan. Mycket illamående, darrig, svag är väl de jobbigaste sakerna men ska jag vara ärlig känns det verkligen att HELA kroppen påverkas: torra ögon, ont i munnen, dia.... ja, ni vet vad jag menar.... Värst är det dock med illamåendet och jag är såååå dålig på att äta något när jag mår illa vilket gör mig svag vilket gör mig mer illamående osv. Jag har haft heta linjen med onkolog och dietist som ger mig alla möjliga råd och mediciner.
Igår var jag uppe och träffade min underbare kirurg och han vill inte att jag ska bli svagare. Tillsammans kom vi fram till att det är bäst att börja ge mig näring via slangen i magen igen. Så att vi bryter den onda cirkeln och för att jag ska slippa vara så matfokuserad. De hjälpte mig att göra slangen redo för användning igen, dvs skölja den. Jag och Calle protesterade eftersom vi inte gillade tanken att 1,5 månad gamla sond- rester blandat med blod blandat med var och lite ren smuts skulle spolas rakt in i min kropp. "Det är ingen fara - det finns så mycket otäckheter i tunntarmen ändå" blev svaret. Sagt och gjort - de spolade in det i mig och jag fick påsar, slangar, maskiner och sprutor med mig hem. Jag var glad och lättad - äntligen skulle jag få näring i mig.
Kl 22 kopplade jag upp mig och sa Bon Apetit! Jag sov bra fram till 04.00 men sedan dess har denna dagen varit hemsk. Toalettbesök typ var 15:e minut, helt matt såklart, yr och ja.... Jag kan bäst beskriva eländet som maginfluensa eller en riktig baksmälla. Nu har det släppt och det är därför ni inte ska tycka synd om mig. Helt OK att inte gå på restaurang så länge jag slipper mardrömmen. Jag har svårt att tro att det är cellgifterna som efter en vecka ÖKAR i styrka. Min dietist höll med och informerade om att våra tarmar är mycket lata. Om de slipper arbeta på flera dagar, som min har gjort, och de helt plötsligt får jobba heeela tiden i 10 timmar blir den sur och bångstyrig. Hennes råd var att bara fortsätta med slangmatning - du kan ju inte äta bara buljong....nejvisst det funkar ju inte. Just nu äter jag lite rivet äpple och det smakar faktiskt bra. Hoppas hoppas hoppas att jag får vila nu till nästa gift- omgång. Min sköterska på onkologen har lovat att vi ska titta över medicinering och styrka för att jag ska må bättre.
De flesta har inga biverkningar alls av denna typen... I hate to say it but.... Jag visste det!! Jag är helt ren från gifter - käkar sällan några tabletter alls, röker inte och väljer oftast ekologiskt.... Min kropp är inte van vid gifter helt enkelt. Jag har testat den teorin på onkologen - de köpte inte den helt ut ;-)
Nu måste jag berätta en annan sak. Tog mig in till stan igår för att se min Malte spela avslutningskonsert efter höstlovs rockskola på Mega musik. Han har älskat det - det absolut bästa han gjort säger han och vad jag förstår har han charmat alla där..... Han spelade i alla fall bas - stående med basen snett för att kunna nå. han var superduktig och man såg hur han äääälskade att stå i centrum..... Jag undrar vem han fått det ifrån!?!?
Jag var helt klart den stoltaste mamman - och som jag grät!!! Jag har alltid haft lätt för att gråta - för allting och närsomhelst. Mest olämpliga tillfället var nog på en löneförhandling.... Igår lyckades jag i alla fall gråta när Drill och Drull kom in på scenen.... Hhhhmmm är liiite känslig just nu :-).
Det blev visst ett långt inlägg.....
Goa ungar på restaurang...mina 2 yngsta till höger.
Synd om mig var det innan idag. Jag har åkt på någon form av magförgiftning (kan man säga så???). Det är åtminstone min egen analys av läget. Möjligtvis är jag beredd att kalla det tjurig-och-lat-tarm-åkomma!
Jag har sedan i söndags mått ganska kass av cytostatikan. Mycket illamående, darrig, svag är väl de jobbigaste sakerna men ska jag vara ärlig känns det verkligen att HELA kroppen påverkas: torra ögon, ont i munnen, dia.... ja, ni vet vad jag menar.... Värst är det dock med illamåendet och jag är såååå dålig på att äta något när jag mår illa vilket gör mig svag vilket gör mig mer illamående osv. Jag har haft heta linjen med onkolog och dietist som ger mig alla möjliga råd och mediciner.
Igår var jag uppe och träffade min underbare kirurg och han vill inte att jag ska bli svagare. Tillsammans kom vi fram till att det är bäst att börja ge mig näring via slangen i magen igen. Så att vi bryter den onda cirkeln och för att jag ska slippa vara så matfokuserad. De hjälpte mig att göra slangen redo för användning igen, dvs skölja den. Jag och Calle protesterade eftersom vi inte gillade tanken att 1,5 månad gamla sond- rester blandat med blod blandat med var och lite ren smuts skulle spolas rakt in i min kropp. "Det är ingen fara - det finns så mycket otäckheter i tunntarmen ändå" blev svaret. Sagt och gjort - de spolade in det i mig och jag fick påsar, slangar, maskiner och sprutor med mig hem. Jag var glad och lättad - äntligen skulle jag få näring i mig.
Kl 22 kopplade jag upp mig och sa Bon Apetit! Jag sov bra fram till 04.00 men sedan dess har denna dagen varit hemsk. Toalettbesök typ var 15:e minut, helt matt såklart, yr och ja.... Jag kan bäst beskriva eländet som maginfluensa eller en riktig baksmälla. Nu har det släppt och det är därför ni inte ska tycka synd om mig. Helt OK att inte gå på restaurang så länge jag slipper mardrömmen. Jag har svårt att tro att det är cellgifterna som efter en vecka ÖKAR i styrka. Min dietist höll med och informerade om att våra tarmar är mycket lata. Om de slipper arbeta på flera dagar, som min har gjort, och de helt plötsligt får jobba heeela tiden i 10 timmar blir den sur och bångstyrig. Hennes råd var att bara fortsätta med slangmatning - du kan ju inte äta bara buljong....nejvisst det funkar ju inte. Just nu äter jag lite rivet äpple och det smakar faktiskt bra. Hoppas hoppas hoppas att jag får vila nu till nästa gift- omgång. Min sköterska på onkologen har lovat att vi ska titta över medicinering och styrka för att jag ska må bättre.
De flesta har inga biverkningar alls av denna typen... I hate to say it but.... Jag visste det!! Jag är helt ren från gifter - käkar sällan några tabletter alls, röker inte och väljer oftast ekologiskt.... Min kropp är inte van vid gifter helt enkelt. Jag har testat den teorin på onkologen - de köpte inte den helt ut ;-)
Nu måste jag berätta en annan sak. Tog mig in till stan igår för att se min Malte spela avslutningskonsert efter höstlovs rockskola på Mega musik. Han har älskat det - det absolut bästa han gjort säger han och vad jag förstår har han charmat alla där..... Han spelade i alla fall bas - stående med basen snett för att kunna nå. han var superduktig och man såg hur han äääälskade att stå i centrum..... Jag undrar vem han fått det ifrån!?!?
Jag var helt klart den stoltaste mamman - och som jag grät!!! Jag har alltid haft lätt för att gråta - för allting och närsomhelst. Mest olämpliga tillfället var nog på en löneförhandling.... Igår lyckades jag i alla fall gråta när Drill och Drull kom in på scenen.... Hhhhmmm är liiite känslig just nu :-).
Det blev visst ett långt inlägg.....
Goa ungar på restaurang...mina 2 yngsta till höger.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)