Högtravande nyårsmeny !

Överläkaren lämnade precis rummet efter att ha gått sin rond. Han kunde konstatera att Marie är rejält tagen av behandlingen och att den kanske bör justeras framöver. Strålningen kan jämföras med att bränna sig av solen om och om igen på samma ställe. Kroppen får ingen möjlighet att läka innan man bränner vidare. Cytostatikan som Marie får parallelt tom. v.8 bryter också ner slemhinnorna i hennes tarmar med inflammationer som följd. Dom fortplantar sig och det gör ont i bröstkorg och ut mot axlarna. Nu handlar det bara om att dämpa allt som gör ont med hjälp av mediciner och ta sig igenom behandlingen. Hon kämpar på och skrapar in avklarade dagar likt fångarna på film.

Läkaren frågade hur hon ville göra över nyår och Marie tvekade inte på svaret. Hon vill vara kvar i inlagd i Lund om hon mår så här. Självklart vill vi fira nyår tillsammans med våra vänner men det ska komma fler möjligheter !

Rummet är ljust vitt med mycket fönster. Ett eget badrum, platt tv och en röd service knapp hängande vid huvudändan av sängen. Nu går det inte mycket näring och dryck in genom munnen så sköterskorna springer inte ihjäl sig mellan kök och Maries rum. Dom har tryckt in en säng till vid sidan om Maries där jag tar plats. Jätte skönt att kunna ha möjligheten att bo tillsammans när det är som tuffast. Vi har det bra och jag njuter av att få vara tillsammans med Marie som får mig att skratta och känna mig trygg trots att hon ligger och sover mest hela tiden. Barnen har det också bra tillsammans med våra föräldrar som ställer upp i vått och torrt ! 

Så här kommer antagligen Maries nyårsmeny se ut om alla råvaror går att få tag i:

Som välkomstdrink serveras en fantastisk munlöslig "Temesta" 

och till det en 2 knapriga"Panodil" toppat med "Tramadol". 

Till förrätt serveras en magsyredämpande symfoni "Omeprazol Abcur" 

och "Levaxin"tillsammans med en stuvning av svampinfektions tabletten "Fluconazol". 

Självklart lyxar vi till det med en brusande "Acetycystein Sandoz" av äldre årgång !

Till varmrätt avnjuts en rejäl bit härlig "Primperan" inbäddad i "Zofran". 

Även här serveras 2 knapriga "Panodil" toppat med "Tramadol".

Självklart dricker vi till detta intravenöst en 1500 ml "Olimel N/E".

Som dessert tar vi oss  2 "Imodium" tillsammans med en krämig 
"Scheripoct" rektumsalva.

Kan man inte få nog så forstätter vi njuta av Panodilen, Tramadolen till långt 
in på småtimmarna samt "Xylacin" vid behov.

/Calle

Home sweet home...

Då var jag inlagd igen - samma avdelning och samma rum. Vi åkte ner igår och efter strålningen gick jag upp på avdelningen och berättade hur jag mådde. De fixade genast en sängplats och jag sov mig igenom dagen med ganska mycket smärtstillande. Strålning nr 15 har jag avklarat nu på morgonen och nu har jag fått testa något lyckopiller som man bli både avslappnad och mår mindre illa av. Jag känner mig mest hög!!! Har bett Calle skriva mer sen..... För nu ska jag vila.... Igen!
Kram

Upp som en sol och ner som...

Jag hoppas ni alla har haft en härlig julafton i detta icke-skånska jullandskap. Det konstiga är att det känns nästan som att man vant sig vid massor med snö. Det är ju inte helt ovanligt att tomten har fått komma med paraply i åtskilliga plusgrader, fast det har jag förträngt. Tänker att mina barn kommer precis som jag minnas att "det var minsann bättre förr - då var det aaaaalltid snö på julafton".

Vi hade en jättemysig lillejulafton - precis som vanligt. Åt världens godaste och största julbord - precis som vanligt - hemmagjort av mamma Lena - precis som vanligt. Tomten kom - barnen tindrade och det delades ut några klappar - från den ständige lillejulaftonsgästen Anders Wendel - som de kunde leka med under kvällen. De flesta vuxna åt och åt och åt - jag tittade avundsjukt på. Fick i mig en bit lax och en bit sill samt lite Jansson. Vill inte påstå att jag njöt men jag kunde förnimma att det hade smakat gott om jag inte mått så illa.... Choklad går bättre, men tyvärr kan man inte leva på choklad....

Sjuksyster var beställd till Råå istället så hon kom och kopplade upp mig framåt kvällen. Alla barn samt mamma med droppställning lastades in i Chryslern framåt midnatt. Nöjda och glada. Jag fick vila några gånger under kvällen men det gör inte mig något. Hade jättetrevligt. Tack fina mamma och pappa!!

Igår på julafton hade vi också toppen. Calles föräldrar kom hit med all julmat. Vi åt, sjöng och vääääntade. Barnen var helt spattiga hela dagen . Min mamma påminde mig om hur jag varit under alla år - kunde inte sova dagarna innan, pratade baaaara om julklappar samt bröt ihop antalet gånger på julafton för att tiden inte gick tillräckligt fort. Äpplet faller inte långt från päronträdet....

Jag var ritktigt pigg och kunde verkligen njuta av att vara med när mina barn lyckliga som få fick både elgitarr, bas och förstärkare. Lite mikrofoner, sladdar, kiss-plektrum på det så var det idel leende. Jag och Calle skakar på huvudet åt oss själva. Alldeles för dyra och för många klappar  blev det....men vaddå nu har vi förhoppningsvis investeras i ett begynnande musikintresse hos killarna. De har spelat hela dagen idag. De räknar in och håller takten. Malte på bas och Arvid på elgitarr. Vilmer står bredvid - dansar och rycker på axlarna...och hjälper till med räkningen - 1,2,3,4,1,2,3,4. Hur gulliga som helst. Calle är förstås också glad som en speleman. Han har ju själv velat ha en elgitarr länge. Barnen letade efter honom idag och hittade honom på toaletten spelandes på elgitarren..hihi. Sedan kanske det inte är så genomtänkt med tanke på hur lugnt och tyst jag oftast vill ha det nu.....

Vilmer fick en leksaksgitarr som han rockade loss på....

Jo, en riktigt fin julafton hade vi. Jag fick några klappar också som jag blev jätteglad för. Bla fick jag en Findus-docka. Det är ju Kersrtin, Calles faster som tycker jag liknar Findus. Hihi - mina barn håller med. Fick också ett jättefint mysställ från Calles föräldrar, en fin bricka med plattan-mönster på från Calles bror med familj samt en supermysig fleece från mina barn och från Calle.  Sedan har även Calles sida lagt ihop och vill bjuda oss på den hett efterlängtade spa-vistelsen jag hela tiden drömmer om på Asia Spa i Varberg. Blev så glad och rörd. Vi längtar så tills dess. Min största målbild för tillfället. Kan gissa att Maj blir lagom - då har jag nog återhämtat mig och fått bort alla slangar som just nu sticker ut ur min kropp.  Tack alla snälla!!

Jag har idag fått tillbaka för att jag mått så bra i 2 dagar. Har mått riktigt kass. Får inte i mig någon mat eftersom jag har ont i bröstet, får kraftiga illamåendeattacker som gör att jag bara vill stanna på toaletten. Sedan har det dessutom börjat blöda från mig, från underlivet alltså. Tror att det är normalt eftersom de strålar stora delen av magen men man blir ju givetvis rädd. Ska ringa och prata med onkologen imorgon. Läste på nätet att biverkningar oftast börjar 2-3 veckor efter påbörjad behandling och fortsätter så länge som 4-6 veckor efter avslutad behandling. Bara vetskapen om det får ju en att må kass....

Jag känner själv att jag ibland är lite väl öppen med vilka biverkningar och åkommor jag har. Tänker att ni inte vill veta några detaljer, men har efter diskussion med mig själv bestämt mig för att beskriva precis som det är - varken mer eller mindre. Jag inser hur viktigt detta kommer vara i efterhand - hur det än slutar för mig. Det känns viktigt att kunna följa allt som händer och inte minst alla  beverkningar av denna hemska men behövliga behandling. Så om ni tycker det är jobbigt att läsa om blod, illamående, tarmproblem etc. får ni helt enkelt blunda när jag skriver om det ;-)

Det är liksom så jag är - sanningen och verklighet framför allt!
Gonatt!

GOD JUL såhär i elfte timmen!!!

Kram till er alla. Tack för att ni finns, att ni stöttar och ger positiv energi. Ta hand om er!!!
Storkramen från mig!!

Imorgon är jag halvvägs...

...genom strålningen!! Härligt men nu börjar det göra ont i området där jag strålas. Revben och muskler ömmar rejält och tarmarna börjar göra sig påminda. Dessutom har jag fått ont i bröstet - tror att det är slemhinnorna i svalg och tarm som gör ont. Det gör att det är svårt att få i mig något. Det känns som att mat och dryck "fastnar". Slutklagat - jag är glad över att jag är relativt pigg trots allt. Det verkar bli en jul för mig trots allt!

Längtar efter att se barnens ögon på julafton. Har som vanligt förberett lite klurigheter för att hitta julaftons morgons paket. I år blev det en bokstavsjakt där de ska klura ut bokstäver till ett ord - där stora paketen göms. Lika spännande för oss vuxna ska det bli... Det blev visst "lite" dyrare klappar i år än andra år....snacka om att vi lever NU och har skippat konsekvenstänkandet för ett tag. Pengar är vekligen världsliga problem....som inte ska läggas på hög ;-)

Idag har jag fått en härlig låda frukt - det blir till att slita på juicepressen i jul!! Gott! Tack fina N&L.
Dags att sova, eftersom läkaren skrivit ut fel receptdos på mitt dropp kommer sjuksyster vid 2 inatt och sätter in ny påse - allt för att jag ska få i mig så mycket kalorier som möjligt!

Kram

Illamående och trötthet.

All ni som följer mig börjar väl ana ett mönster....när jag inte har skrivit på några dagar har jag mått sämre och känner då inte för att uppdatera bloggen. Stämmer bra denna gången också även om jag mått mycket mycket bättre än tidigare cytostatika omgångar. Jag har inga hemska diaréer och magont men mår istället såååå illa. Illamåendet gör det helt omöjligt att få i mig något alls. Inte ens godis har funkat sista dagarna. Idag tycker jag ändå att det är liiite bättre. Har ätit ett kexchoklad och lite lite lax med potatis i alla fall (tack Åsbergs ;-)) . Jordgubbskräm funkar också OK. Det som är så bra är att det gör inget, det är OK om jag inte äter på några dagar - jag får ändå i mig mina 1700 kalorier intravenöst rätt in i blodet. Kanon och tar bort paniken för att gå ner ytterligare i vikt.

Sedan har jag nu fått erfara den stora tröttheten jag blivit varnad för. Inte trött som i att man sovit för lite på natten eller för att man haft mycket att göra eller stressat med barnen, nej denna tröttheten kan jag bara beskriva som förlamande och bottenlös. Den kommer närhelst man minst anar det. I duschen idag helt plötsligt så bara blev jag så trött att ögonen slöts och jag verkligen höll på att somna stående. Det var bara att sätta sig ner i duschen och vila. Det hjälper inte så mycket att sova det är bara att vila lite hela tiden som hjälper. Jag gör några ryck - tar en promenad eller diskar eller viker tvätt, sedan är det bara att slå sig ner i fåtölj eller säng. Tur att det varit sport på TV:n hela dagen. All skidåkning får mig att drömma om att åka Vasaloppet. 9 mil på skidor - coolt!

Jag har myst med mina goa barn hela helgen. Måste berätta om min arga, bestämda, intelligenta yngsta son....Vilmer. Han var så arg på mig för att jag inte ville läsa ALLA 4 böcker han hade lånat på bilblioteket. Jag tyckte det räckte efter 2 och föreslog att vi skulle läsa de andra 2 ikväll istället. Dessutom ville jag se spurten i skidskyttet....
Han blev sådär härligt arg han blir rätt ofta nu och då kommer alltid HOTEN (undrar var han lärt sig det ifrån ;-)). "Då får du inte komma på mitt kalas mamma!", "Då får du inte bo här, mamma" och "Det ska BARA bo pojkar i detta huset". Eftersom han ju är tredje barnet sitter jag mest och tittar på hans arga ansiktstuttryck och ler - så söt han är när han är arg. Efter ett tag tröttnade jag dock och lyfte telefonluren och sa "Hej Tomten, jasså du undrar om Vilmer har varit snäll....han ska inte vara så arg - nej det ska jag säga till honom.....inga julklappar - okej.....jo, jag ska prata med honom".  Jo, lite elakt är det allt, men det har funkar utmärkt med mina andra barn - synd bara att det bara funkar i december.  Jag lade ner luren och Vilmer tittade argt på mig! Sedan lyfte han luren själv och sa "Hej Polisen. Kom och hämta min mamma!!" Han la på igen och fortsatte att titta argt på mig. Jag bröt ju givetvis ihop att skratt. Är det inte ljuvligt - han gav klockrent tillbaka med samma mynt. Otroligt smart gjort tycker jag! Sedan skrattade vi ihop och han erkände att han bara låtsades - han hade inte ringt polisen. Vilken tur för mig!!!!

Imorgon är det halvdag i Lund som gäller. Ska vara där kl 9 för cytostatika och sedan strålas jag kl 14. Sedan jag skrev senast har jag fått göra en ny form att ligga i. Har gått ner för mycket sedan den gamla gjordes så det har varit världens sjå att få mig att ligga rätt. Det har tagit dryga timmen vissa gånger, rätt jobbigt att ligga stilla så länge. Förhoppningsvis ska jag ligga i nya formen imorgon och få strålbehandling nr 10 - det går fort framåt trots allt!!

Tack snälla Lenita för det fina julhjärtat, ska pryda vår vägg och sprida mys.

Gonatt alla!!

Frikopplad från mitt hår

Jag har alltid beundrat min coola frisör Jeanette för att hon är så totalt frikopplad från sitt hår. Provar alla möjliga frisyrer och passar i allt. "Det är ju bara hår" brukar hon säga och "...det växer ju ut igen". Själv har jag krampaktigt hållt kvar vid de glesa testarna på skallen och inte vågat så mycket. Men igår fick hon äntligen klippa mig riktigt kort, det är ju hemskt glest så det blir kanske inte så mycket till frisyr men det är ändå ljuvligt. Det känns som att nu är håret "bara hår" men jag är jag.....med eller utan hår!  Gött! Tack Jeanette - lovar att du ska få klippa många fräcka frisyrer framöver - när mitt hår växt ut både tjockare och kanske lite lockigt i alla fall.... ;-)

Det blev ju inte sämre av att Malte mötte mig i dörren och blev överlycklig: "WOW Mamma du liknar hon tjejen i James Bond!!!" hihi kanske lite överdrivet men jag blev glad. Han vill absolut att jag ska visa mig för hans kompisar nu. Goe goe Malte!

Snart bär det av till Lund med hela familjen. Först ska jag välja peruk och klippa till den som jag vill ha den - då kommer även syrran som smakråd. Sedan ska killarna med till strålningen för att se hur allt funkar och efter den behandlingen ska vi upp till Psykosociala enheten och träffa vår kontakt sköterska där. Killarna ska få titta på en docka där man kan plocka ut organ för organ för att kunna se var min cancer satt och hur jag funkar nu - utan magsäck. Det blir spännande och inte så stelt som om vi skulle sitta och prata med honom.

Jag mår ganska illa och äter inte speciellt mycket. Igår åt jag popcorn (med smält smör på...mums det har jag inte ätit sedan jag var 20..) och buljong.....men det är så sköt att veta att det inte spelar någon roll för jag får min mat på natten.

Nu mååååste jag duscha.
Kram

Vårt konstiga vanliga liv

Vi slås ständigt av hur otroligt snabbt man anpassar sig efter nya förutsättningar. Referensramar ställs om och det som tidigare var okänt, skrämmande och konstigt är helt plötsligt vår vardag. Vi lever denna vardag, på ett ganska vanligt sätt - skrattar och bråkar - precis som vanligt.......om än lite intensivare.

Varje morgon och kväll kommer en sjuksköterska hit, våra barn reagerar knappt. Hälsar, berättar vad de fick i julkalendern men de vekar redan tycka att det är helt normalt att det kommer främmande folk och tar hand om mamma varje kväll och morgon.  Mamma släpar runt en droppställning från 8 på kvällen till 8 på morgonen. Alla är försiktiga så att vi inte drar i sladden men det är väl inget konstigt det heller...... Lille goe Vilmer frågar ofta: Ska du bli uppkopplad nu mamma?

I vårt hem vimlar det av näringsdrycker, plastsprutor, plasthandskar, rengöringsgrejor, informationspapper mm. I allt detta försöker jag navigera mig fram. Håller koll på vad som måste beställas, synkar olika enheter när det gäller tider för strålning, cytostatika, omläggningar, provtagningar. Är så lycklig över att ha upptäckt att jag kan beställa mediciner på Apoteket.se. Där kan jag också ha koll på vilka recept som går ut och vilka som måste förnyas. Jag som tidigare inte vågade ta en 400mg Panodil när jag hade huvudvärk - det räckte med 200...

Varje morgon är det en ritual där jag omsorgsfullt kollar upp alla mediciner, nej det är inte jättemånga, men det varierar med dagar från cytostatiska behandling så det gäller att ha koll, äter några och laddar dagens - fall-i fall-mediciner i en liten burk. Jag svalde igår medicinen samtidigt som jag tog en vitamin-energi-hälsokost-shot. Det var ingen bra idé - fick världens hjärtklappning och fick gå och lägga mig för att få ner pulsen ;-)

När det gäller håret pratar vi nu om det utan att barnen verkar livrädda. De ser hur det faller och har vant sig vid tanken på att det ska av. Och det ska det faktisk redan imorgon kväll!!. Då ska min frisör Jeanette få klippa av eländet. Riktigt kort - som jag velat göra i många år, men aldrig vågat. Nu kommer det ju att vara på tok för glest men jag vill inte raka av det riktigt än. Ett steg i taget. På torsdag får jag min peruk, det ska också bli spännande. Tror att jag kommer att känna mig som en gammal tant i den, vi får väl se. Malte är numera förhoppningsfull - kanske kommer mammas hår att växa ut som krylligt och tjockt - så att jag kan ha det hårsvall han helst skulle vilja se mig i!?! Calle är bara nöjd att han inte längre ska vara ensam om att inte ha hår.

Idag har jag fått strålningsbehandling nr 5 - 20% avklarade. Jag har börjat misstänka några biverkningar men själva behandlingen känns fortfarande inte. När det gäller cytostatikabehandlingen har jag börjat må illa och äter inte speciellt mycket, men fortfarande OK. Idag har jag haft fullt schema med provtagning, strålning, PCC-Line omläggning (insticket i armen där jag får "mat")  samt det viktigaste - luciafirande på dagis. Det går inte att beskriva den lyckan som finns i mig när jag ser underbare, goe lille Vilmer i sinstjärngosse-klädsel. Han viftade med stjärnan hela tiden och gäspade ganska ofta men sjöng också med riktigt mycket. Lyckan och kärleken har alltid funnits såklart men nu är det intensivare än någonsin. Det är verkligen som ett slag i magen, inte negativt utan positivt. Känslor finns inte längre på ett ytligt plan - de gräver sig ner i hela mig och varje cell känner både sorg och glädje. Det känns som att intensiteten även har smittat av sig till calle och barnen. Det är många ljuvliga stunder vi har tillsammans trots allt. Sedan är våra stubiner kortare så bråken kommer lite plötsligare och häftigare....men det pratar vi också om. Ja, ja - vi gör så gott vi kan i detta konstiga liv.

Tack snälla familjen Holmberg för det fina fina halsbandet. Jag har på mig det varje dag till strålbehandlingen - är övertygad om att kulan skyddar mot hemska biverkningar....

Natti!

S: 3/22 C: 6/14 och jag mår bra.

Då var mer än en fjärdedel av giftsprutorna tagna. Fast jag har ju några dagar kvar innan jag vet om jag kommer att må lika kass denna gången. Försöker att inte tänka på det...

Tredje strålningen är avklarad, de börjar få koll på inställningarna nu så idag tog det ytterligare lite kortare tid. Själva behandlingen tar ca 8,5 minut och det känns verkligen ingenting. Jag ligger inne i en båge, som ser precis ut som en röntgen och så hörs det som små smällar, nästa som hästhovar, som snurrar runt min kropp. Jag ligger helt stilla och fokuserar på att strålarna gör sitt jobb.

Jag fick idag skjuts av vännen Lotta Lundin så vi tog en julklappstur på NOVA, jättemysigt. TACK LOTTA!

Imorgon får jag sällskap av allra bästa pappa Bosse. Sedan får jag vila i två dagar. Har räknat ut att det blir den 13/1 som jag får sista strålningen!!! De har dock förvarnat att biverkningarna håller i sig i ytterligare ett par veckor efter avslutad strålning.

Jag har börjat att må illa av cytostatikan men märker att det blir bättre av att småäta hela tiden. Jag har alltid Polly, salta kex eller lite jordnötter inom räckhåll. Kakor är toppen. Även en och en annan oliv slinker ner. Jag ska vara fastande 4 timmar innan varje strålning så då mår jag mer illa, men absolut ingen fara än så länge.

Kortisonet hjälper mig fortfarande och när jag inte är uppkopplad far jag runt som en vettvilling och sorterar, jular, och fixar. Jag mår såå bra av att hålla igång och känna igen mig själv men känner också när det räcker och då blir det vila eller kanske fler avsnitt av MAD MEN, som jag numera är helt fast i.

För tillfället är det bara lycka som fyller min kropp - livet är ljuvligt, det här ska gå bra och jag äääälskar min familj och mina vänner. HIHI....smått religös faktiskt ;-)

Kram Kram

S: 1/24 C: 5/15

Så tänker jag mig nedräkningen. Betyder Strålning: 1 behandling avverkad/24 kvar, Cytostatika: 5 behandlingsdagar avklarade/15 kvar.

Allt har gått bra idag, fick min giftdos kl 14. 80% av den dos jag fått innan. Det var starkare än jag trodde men tydligen vill de testa 80% innan de eventuellt minskar ytterligare. Klockan 15.15 var jag på strålningen tillsammans med Calle. Först fick vi beskrivet hur allt går till och lite om vilka tider det kommer att bli osv sedan var det dags att lägga sig i "formen". De hade stora problem att ställa in maskinen, de har bytt maskin sedan planeringen eftersom de vill ha en så skonsam strålning mot mina övriga organ som möjligt, och därför tog det lång tid. De ritade värsta graffiti-målningen på min kropp för att de ska veta hur jag ska ligga framöver. Att ligga blixt stilla, med armarna uppsträckta över huvudet, i över 30 minuter i sträck, är rätt påfrestande. Jag kom på bästa tekniken. Jag tänkte att jag var på Asia Spa i Varberg. Gick igenom hela pruceduren man gör där - tvagning, de olika bastubaden, kallbadet, massagebadet och varmt stilla bad. Det var nästa så att jag trodde jag var där! Dit ska jag och Calle åka så fort behandlingen är över, har jag precis bestämt!!!

Såhär ligger jag när jag strålas - Förvisso ät detta n röntgen men strålapparaten ser nästan likadan ut...

Imorgon ska jag strålas 16.00 sedan får jag åka hem, blir utskriven innan jag går ner. Vill försöka åka fram och tillbaka varje dag för att jag så gärna vill träffa barnen, men om jag inte orkar det finns här ju patienthotell att stanna på. Vi får se, en dag i taget.

Det kommer i alla fall bli så att jag får nästa cytostatikaomgång 22:e och 23:e december vilket faktiskt är bra - det har ju varit en vecka efter som jag mått som sämst så förhoppningsvis mår jag OK på julafton medan nyår kanske inte blir så toppen. Jag hoppas dock att de kommer att låta mig ta cortison lite längre så att jag kanske slipper värsta dippen.

Helt klart är att man måste vara frisk för att kunna vara sjuk - det gäller att ha koll, skriva upp, följa upp, frågasätta och diskutera. Läkarna är ju också människor....och kan missa saker.

Trevlig kväll!!

Start imorgon

Efter en ljuvlig helg hemma med familjen begav vi oss åter till Lund i förmiddags. Jag var säker på att de skulle skjuta upp strålstarten ytterligare några dagar tills jag har börjat äta ordentligt. De tyckte dock att jag verkade tillräckligt pigg, vilket jag också känner mig, MEN just idag krånglade strålapparaten så vi fick skjuta på starten till imorgon. Jag ska först få cytostatika på avdelningen sedan går jag ner och blir strålad exakt en timme efter, för att få bäst effekt. Eftersom jag ska igenom samma procedur på onsdag väljer jag att stanna i Lund. Antagligen skriver de ut mig på onsdag och då får jag fortsatt dropp hemma.

Denna läkaren var tydlig med att detta kommer att bli jobbigt för mig. Du kommer att ha strul med tarmarna och att vara väldigt trött. Det kommer att bli värre och värre med tiden och fortsätta 2-3 veckor efter strålningen. Känns så klart tufft att stå inför detta nu när jag mår rätt bra men det är bättre att ha en realistisk bild än som det var innan att "du kommer inte märka något alls....". Jag vill ju igenom skiten så det är bara att sätta igång!!!

Arvid sa idag att de allra viktigaste är att vi är tillsammans på julafton så om jag måste ligga inlagd vill han att de ska vara hos mig....gulliga kille.

Tack för alla fina kommentarer från er alla, de hjälper mig mycket. Tack för de fina stöpta ljusen Anja, de ska lysa när det är som mörkast. Tack för filer och lussebullar fam. Berg, jättesnällt!! Tack Tina och Annika för presenterna. Perfekta - de kommer väl till pass!! ......och ni vet ju hur barnslig glad jag är för presenter ;-). Jag tänker att jag ska ringa runt och tacka men det får bli senare....

Tack alla andra som hjälper till i stort och smått.

Nu är det dags för bingen sedan är det fokus på att räkna ner från 25 till 0.

Ha det bra alla!

Glädje - jag ska hem!!!

Imorgon eftermiddag får jag, om allt går som det ska, åka hem över heeela helgen!!Konstigt, men jag tror inte jag varit gladare sedan Augusti. Känns som jag vunnit högsta vinsten!! Detta har gått att fixa genom att hemsjukvården nu är bokad, de kommer hem till mig på kvällen och kopplar upp mitt dropp och kommer på morgonen och kopplar loss mig. Då riskerar jag ingen viktminskning. Känns jättebra. Jag har fortfarande kvar rummet här och räknar med att ligga inne nästa vecka under strålningen för att de ska ha koll på mig. Det blir bra.

Jag tänker dock inte berätta det för mina barn än, om ifall att det blir bakslag och jag mår dåligt imorgon, vill jag inte göra dem besvikna.

På ronden idag fick jag reda på att jag INTE saknar det där enzymet som göra att man inte kan bryta ner cytostatikan. Min reaktion var "Jag visste det".....sedan sa jag till min läkare att det väl är lika bra att ni skriver in i min journal att jag är av klent virke. Då sa han att det är helt klart så att detta inte är "något neurotiskt" vi har ju sett på dina värde att du reagerar väldigt stark på detta relativt milda preparat. Det känns ju bra, att jag inte inbillar mig i alla fall, men vet ju inte vad en redan förvirrad hjärna kan ställa till med.

Och när det då gäller tarmen, som det känns som jag ändå berättar för alla om så jag kan ju lika gärna skriva det här ;-).....läkaren ville att jag skulle fortsätta med tarmvila och jag sa att nej, jag skulle vilja sätta hårt mot hårt - det är dags för tarmen att börja jobba. Jag föreslog rivet, brunt äpple. Förvisso fibrer men annars milt och utan både mjölk och gluten. Han sa OK och la dessutom till att jag fick dricka klara drycker under dagen. Sedan argumenterade jag för att få dricka ett glas ProViva blåbär, även om det inte är en klar dryck. Det kan ju bara vara bra att tillföra lite goda bakterier, eller hur?! Det fick jag det också och jag måste säga att det känns som att det vänder. Håll tummarna!!

Jag ska stanna hemma till på måndag morgon. Som jag ska kramas och julmysa. Granen ska in och pyntet ska upp. Det känns som julafton.

Fånga alla stunder, prioritera det viktigaste och  slösa ingen energi på fel saker!!!
Kram