onsdag 6 oktober 2010

Hur ska jag må?

Jag vill veta hur jag ska må - vad är normalt? Är det normalt att vara extremt trött ibland och känna mig precis som vanligt ibland? Ibland vara upp över öronen glad och förälskad i livet - känna mig oövervinnelig och stark och nästa timme tro att jag nog aldrig kommer att känna mig riktigt, riktigt glad igen......och då menar jag utan att känna det där elaka i bakgrunden. Jag övar hela tiden på att "vara här och nu" - riktigt känna, se och höra det som händer JUST NU. Mindfullness har jag varit intresserad av och försökt att tänka på långt innan detta monster kom in i mitt liv men nu blir det ett sätt att tackla verkligheten. Speciellt tillsammans med mina barn är det otroligt viktigt - att ge dem heeeela min uppmärksamhet, åtminstone under vissa stunder ;-)  Mina älskade, goa, fina barn - de verkar må ganska bra i vårt ovanliga, vanliga liv. De ger mig så mycket styrka!

Idag har jag varit ute och promenerat, cyklat och hämtat alla 3 barnen (visst, jag blev rätt trött av det....men det var det värt), varit på ansiktsbehandling samt varit och ätit goda Tapas på restaurang tillsammans med syrran.

Nu är jag trött men konstigt nog mest mentalt, tror att min hjärna arbetar på högvarv hela tiden även om jag inte själv märker det.

Gonatt mina vänner!

18 kommentarer:

  1. Leif och Gunilla6 oktober 2010 kl. 22:56

    Vi önskar dig en god sömn tillbaka! Alla dina vänner skriver så mycket kloka och kärleksfulla saker här, att vi blir alldeles förstummade. Hur som helst, vi vill i alla fall tala om att du finns i våra tankar hela tiden.
    Gonattkramar!

    SvaraRadera
  2. Hej på nattkröken lilla Marie..

    Du e´så cool, cyklar och far, hämtar barn...., men Marie även om du tror det: Så e´du inte RAMBO!
    Det är inte länge sen du blev opererad och det måste få ta tid för din kropp att återhämta sig.
    Mellan varven med allt vanligt kan du väl försöka koppla bort hjärnan och BARA VARA....
    Lätt för mig att säga, men jag vet att det inte är lätt.
    Krama och pussa på alla dina pågar, det ger dig den bästa läkningen!
    Go´natt och sov gott Marie.
    Kram/ Gerd

    SvaraRadera
  3. God kväll min vän :-)
    Att det går upp och ner, både i humör och kropp, är normalt (vad nu normalt är).Man kan väl säga att ett läge åt endera det ena eller andra hållet hela tiden kan kallas depression eller hysteri. Lite allvar och lite skämt men du är bra på att vara i dina känslor och visa dem så fortsätt med det jobbet och tänk hur du skulle orka den dagen du haft idag för en vecka sedan? Det går framåt kan jag se utifrån även om du kanske inte alltid känner det så. Bamsebamsekram o gå o lägg dig om du inte redan gjort det <3

    SvaraRadera
  4. Hej Marie!
    Håller alla tummar för dig och dina fina. Du och Calle skriver fantastiskt fint här och jag kan inte låta bli att gå in och läsa fast tårarna vissa dagar strömmar. Livet är inte alltid rättvist, men jag är säker på att detta kommer att gå bra, inget annat får vi acceptera!!! Kämpa på, kram från Helen i Vallåkra (gymnasiekompis med Linda "kusin")

    SvaraRadera
  5. Det är så härligt att läsa att du trots allt du/ni gått igenom är så pigg. Det är rätt som Gerd skriver, du är inte Rambo, men de stunder det känns bra vill man ju så mycket. Fortsätt lyssna på kroppen och gör det du orkar och känner för just NU och ta dig verkligen tid att vila o ta det lugn när kroppen säger ifrån. Jag är så märkta imponerad av din glädje och styrka i allt. Ska bli riktgit kul att se vad du lyckas sticka ihop. Min bild av dig är inte direkt en soffa, mystofflor och stickor, dock inte sagt att det är fel. :) Ta hand om er och ha en härlig hösthelg. Kram Mia-Maria

    SvaraRadera
  6. Hej Marie! Blir alltid lika glad över att komma in här och se att du har skrivit, tänker så otroligt på dej och familjen.. " Det är fullt normalt att känna så, tänk på vad du gått igenom, hör på dej själv när du berättar" så sa alla till mig och jag ville bara ge dom en stor smäll...det va inte vad jag ville höra...det gjorde såå ont i själen när min kurva pekade neråt att jag bara ville få ett slut på allt,varför jag..??när allt sen va uppåt så va jag nästan så dom som inte kände mig säkert trodde att jag gick på något.. Men Marie det är så det är, fullt normalt.. Jag brukar prata om min stege och om min bägare.. Stegen klättrar jag på, steg för steg och ibland trillar jag neråt MEN tänker att jag klättrar alltid fler steg uppåt.. Bägaren inom mig blir ibland överfull och då e det viktigt att tömma den... Skit jobbigt men gud så skönt efteråt!! Allt tar tid Marie, jag är i måål idag men trillar fortfarande neråt och måste tömma min bägare,särskilt denna tiden på året, den 25 oktober är det 9 år sen,dagen innan Håkans födelsedag.. Vill peppa dig och ge dej all all energi jag någonsin kan för jag veet att livet är orättvisst MEN samtidigt helt underbart,tror att vi som går genom svåra stunder i livet njuter mest av livet.. Så Kära Marie dom steg du klättrar njuut av dom, när du trillar bakåt och din bägare är full tillåt dej att trilla och tömma för att samla kraft så du kan fortsätta uppåt igen, och du kommer att märka att du mer sällan kommer att trilla neråt och att tömma bägaren. Du blir starkare och starkare.. Ha nu en fortsatt skön dag och du vet..jag hejaaaarrr!! Kramisar i massor Annika.A

    SvaraRadera
  7. Camilla Wilensjö7 oktober 2010 kl. 12:49

    Hej duktiga Marie!

    Härligt att höra att du har flera järn i elden igen, men försööök hitta dina stunder. Har du bra musik hemma? Annars har jag en massa avkoppling, "spa", lugn musik som jag kan skicka över (jag har ju själv svårt för det där med egen tid och vet hur svårt det är att vara här och nu...musik hjälper lite i alla fall...)

    Du står snart som segrare och mår tipp topp igen!

    Stor kram i regnet!
    Camilla

    SvaraRadera
  8. Ser du 2 1/2 men på tv3 mellan 19-20? Det gör jag och du skulle höra skratten som bubblar ur mig. Skratt är hur läkande som helst, man sover tex bättre. Minns du den canceropererade forskaren som stängde in sig på ett hotellrum med en påse roliga filmer? Tror han fick nobelpriset..fast i vad?

    SvaraRadera
  9. Hej Marie,

    Snabbt inom för att säga hejsan och önska dig och familjen en supertrevlig helg!

    Stor, stor kram från Bohusgatan 10 :-).

    /Arnar

    SvaraRadera
  10. Goaste Marie,

    Styrkekramar i massor!!! Jag är full av beundran över hur du hanterar "monstret". Förstår fullt att du pendlar och har upp- och nergångar i humöret men vet du vad?
    Du är skitduktig :-)))

    Kram Ullis

    SvaraRadera
  11. Kära Marie!
    Skickar några fler kramar till dig och din familj. Fortsätt att kämpa även om det tar emot och blir berg och dalbana ibland. Kram på er och hoppas att ni får en fin och energi påfyllande helg. Lotten

    SvaraRadera
  12. Familjen Åsberg7 oktober 2010 kl. 21:30

    Hej Marie!!!
    Snälla snälla söta Marie, kan du inte sticka en Rögle halsduk till mig? När du väl har gjort detta kan du visa min fru hur man gör. Mycket skämt och lite allvar, det är väl så di brukar säga. Du är en vinnare Marie glöm aldrig det
    Stora gigantiska mega kramar från Familjen Åsberg

    SvaraRadera
  13. Hej Marie, Calle och barnen
    Det är några dagar sedan jag skrev till Dig och familjen, tänker på Dig hela tiden, och här kommer en hälsning till Er alla.
    Jag är full av beundran att Du orkar med allt och med tanke på allt Du gått igenom så är det inte så konstigt att det går upp och ner.
    Glöm inte bort att "lagom är bäst" och det tror jag verkligen gäller nu.
    Känner Du för lite lektyr i form av tidnigar så löser vi det, vi har mer än skvallertidningar här i förlagshuset och jag behöver komma ifrån siffrorna, de försvinner inte från 6:e våningen.
    Jag önskar Er alla en riktigt bra helg!
    Wendel

    SvaraRadera
  14. Go natt/god morgon, Marie.
    Vi tänker på dig här i Älta. Mamma o Pappa är här, konstigt kanske men hela det här blir annorlunda med budbärare från familjen.
    Närvaron av dig/er genom dom är jättepåtaglig...bara genom att nån som träffat dig är här.
    I alla fall vill jag verkligen vara närmre er..Stockholm är långt bort i vissa fall..

    Ta hand om dig / Petter Ps. Elin, Julle, Frans och Moa, Mamma Karin & Pappa Lasse hälsar allt vad dom kan.

    SvaraRadera
  15. Hej Marie! TACK för att du hörde av dig när du hade vägarna förbi!! Så skönt att få se dig, och känna din styrka och energi - att få ge (och få) en stor kram! Lite egoistiskt hade jag velat behålla dig för mig själv en timme eller tre, så vi hade hunnit prata mer - men jag inser ju att du har andra du vill träffa, och som vill träffa dig och ge dig all positiv styrka som bara går! Oavsett vad som väntar ska du veta att DU ger MIG styrka; din positiva attityd, din inställning till att välja livet även om det innebär kamp mot de som "sticker upp"! Njut av den vackra dag som ligger framför dig idag - DET är att leva! Oj, vad djupt det blev - det var visst en sån dag idag. Sköt om dig och de dina! KRAM!! /Erika

    SvaraRadera
  16. Hej fina Marie!
    Har såklart hört om ditt allra finaste liv från både Gerd och Annika en tid, har tänkt mycket på dig/er och hur ni har det. Har just suttit och läst alla texter här - ibland med tårarna rinnande - och känner en så stark beundran för dig speciellt, men även för din goa, kloka familj! Din inställning och din i grunden positiva livssyn skulle fler behöva! Jag tror också att just denna grund många gånger kan vara avgörande när man tvingas igenom en sån här skitgrej...och då menar jag såklart inte att det är en skitgrej as in petitess - utan att det är SKIT och fullständigt ologiskt att detta ska drabba unga, friska människor mitt i livet. Där blev jag förbannad kände jag... ;)

    Fortsätter tänka på er, förmedlar så mycket styrka jag bara kan "tankevägen". Och du, du ska veta hur mycket glädje och hopp du förmedlar! Du är ett högst levande bevis på att vi bör vara mer tacksamma för allt det vi har - jag tackar i all ödmjukhet för att du påminner mig...

    Kramar från Lisa J

    PS En sak vill jag lova - nästa gång du passerar mållinjen i Göteborgsvarvet är jag en bland dina barn och din man som skriker så högt så tårna krullar sig!!!! <3

    SvaraRadera
  17. Hej Marie,

    Varje dag vaknar man och tänker "hoppas detta blir en bättre dag för Marie".

    Tårarna rinner ofta när jag läser din blogg, inte bara för att det är så orättvist tragiskt det som hänt dig, utanför din styrka, din vilja och den kärlek du har till din familj och kärleken du får från dina vänner. Jag hoppas jag snart får chansen att ge dig en stor kram!

    Hoppas inte det låter fel men mitt i allt detta sorgliga så hör man romantik.... så tajta ni är!
    Calle! Vilken PAPPA, vilken HJÄLTE du är!

    Kram från Jenny (Jimmie)

    SvaraRadera
  18. Go´natt..., eller ska jag kanske säga
    Go´morron Marie...?

    Tänker på dig nu när det är dax att krypa till kojs.
    Hoppas du haft en fin dag i SOLSKENET med dina pågar.

    Bamsekramar till er alla från Gerd.

    SvaraRadera