söndag 14 november 2010

Idag är jag liten

Oftast är det faktiskt väldigt positiva tankar som finns i mitt huvud. Känner mig i grunden stark men ibland faller jag igenom, som idag. Tycker inte så synd om mig själv men tycker synd om alla runtomrkring mig, det är för jävligt att vi ska behöva gå igenom det här. För jävligt att mina barn ska vara ledsna och tro att jag är dödssjuk. För jävligt att ha berövats framtidsplanerna. Helt enkelt för jävligt!!

Jag mår egentligen fysiskt bättre än jag trodde efter denna giftomgång . Illamåendet har börjat komma krypande så smått men det är faktiskt OK. Jag tror att jag börjar ladda inför kommande strålbehandling. Att åka till Lund 22 vardagar i rad och låta dem stråla mig mitt på magen är inget jag längtar efter. Det blir så motsägelsefullt när vi försöker tänka bara positiva tankar att jag faktiskt redan är frisk - att de fått bort allt under operationen - men att jag ändå ska utsättas för detta.

Jag är i livrädd för att det redan nu ska finnas någon spridning så jag ska prata med läkaren och kräva en rejäl röntgenundersökning. Hade varit så skönt att få veta status just nu, lättare att plågas under behandlingen på något vis.

Jag vet att ni alla tycker att jag är modig och en kämpe men idag är jag bara Lille Marie..... som kanske gör bäst i att bryta ihop och komma igen.... Imorgon är en annan och förhoppningsvis bättre dag. Jag ska till Lund och genomgå sk fixering, dvs de ska göra formen jag ska ha på mig under strålningen och de ska ställa in hur de ska stråla. Det blir nog bra när jag väl kommer dit.

Hej Hej!

20 kommentarer:

  1. Kära vackra Marie! Tack för den kunskap du ger oss om varje steg i behandling av cancer, att du nu ska få en form som styr strålarna etc, jag litar 100% på dina läkare. Det är som den flygskräck som plågade mig i många år tills jag lärde mig (genom 12-stegs programmet för missbrukare!) att förtröstansfullt överlämna mig åt de människor som har mitt liv i sina händer. I ditt fall läkarna.22 resor till Lund ska ge dig ett nytt liv!

    SvaraRadera
  2. Du måste tillåta dig själv att ha dåliga dagar för då känns de bra dagarna ännu bättre. Vi tänker på dig och din familj varje dag! Kram Johanna och Henrik

    SvaraRadera
  3. Jag säger bara en sak; FÖR JÄVLIGT!

    SvaraRadera
  4. Hoppas vi kan ta och ses snart! Helt ok att det inte känns bra idag och imorgon är det en ny och bättre dag. Mors dag bättre än fars dag, men den får vi vänta lite på.Det sista var nog inte Pier med på. Han säger att det är morsdag varje dag?! Hälsa dina killar :)Kram!

    SvaraRadera
  5. Jag tycker att du är fantastisk!!! Kram från Helen Å

    SvaraRadera
  6. Goaste Marie,

    Det är verkligen helt för jävligt det du går igenom! Förstår att du pendlar upp och ner och känner en enorm ilska i dalarna... Vill att du skall veta att jag tänker på dig hela tiden och är såååå imponerad att du trots allt har fler toppar än dalar. Krama om din goa familj och sök styrka hos dom och alla dina fina vänner som stöttar dig. Goa, fina Marie - fortsätt kämpa även om orken tryter emellanåt.

    Kram Ullis

    SvaraRadera
  7. Ibland så behöver man skrika,svära,gråta o kräka av sig.... Livet är jävligt orättvist,ja det är det! Cancer är en jäkla skit sjukdom som rycker bort mattan under fötterna på så många människor...
    Kämpa på Marie, ett steg i taget...

    SvaraRadera
  8. det är så klart ok att ha dagar som går ner, men det är också dom som stärker dig i slutet...
    det är dom dåliga dagarna som får dig att få ut all aggretion och negativitet för att se klarare..annars tror jag inte du kan ta dig igenom detta sykiskt, det är en del av läkningen i hela prosessen!!
    det är för jävligt för alla om kring dig på alla sätt men det är också dom/vi som ska stärka dig och se till att du fan ska fixa detta!!!

    Du finns i mina tankar Marie!

    Jeanette

    SvaraRadera
  9. Hej Marie. Blir ledsen av att höra hur du känner en dag som denna.
    Men du är fantastisk som skriver det här!
    ..Så vi får vara med dig, Calle och barnen här bortifrån.

    hälsningar från Petter och min fina familj.

    SvaraRadera
  10. Såna dagar finns förstås och är tunga - konstigt vore det annars. Om vi vore i samma rum skulle jag bara sitta tyst och vara hos dig och låta det onda och jobbiga vara där utan att gräva för mycket i det, för som du säger - det blir bättre igen. Vi människor har en fanatsiskt förmåga att komma igen (du tydligen mycket bättre än de flesta av oss). Tänk dig att vi alla finns med dig fast i "bloggrummet". Tänker på dig.
    Anna - Samuels mamma

    SvaraRadera
  11. Marie - du är en underbar människa och en fantastisk bloggare! Jag ser framför mig att du sitter som kåsör/författare/professionell bloggare när denna äckelsjuksom jagats iväg från din kropp. Liten är alla då och då, inte för att vi vill eller gillar det, och du har all anledning att dyka ner ibland. Jag är ändå imponerad över att du är så otroligt stark mestadels av tiden!
    Stor kram från Karin

    SvaraRadera
  12. Lilla Marie - det är helt ok! Man kan inte ta sig an allt med ett leende på läpparna, inte ens du - trots att det är så jag är van att se dig. "Bit ihop och gå vidare" funkar inte i alla lägen. Bryt ihop - och gå vidare, det är helt i sin ordning ibland!

    Kram Lisa J

    SvaraRadera
  13. Du är fantastisk. Jag hoppas så innerligt att alla behandlingar får dig att må bättre. Du får avreagera dig hur mycket du vill till oss här på bloggen. Vi finns här! Allt ska bli bra, punkt slut!
    Här kommer en jättekram fylld med värme och styrka från mig! Camilla W

    SvaraRadera
  14. Tänker på dig fantastiska Marie! Stor styrkekram Åsa B

    SvaraRadera
  15. Du har alla förutsättningar för att det ska gå bra, håll ut Marie! Humöret pendlar berorende på hur stark och positiv man orkar vara. Gråt & sök tröst, vi är alla små ibland! Snart skiner solen igen. Tänker så på dig, många bamsekramar från Malin P.

    SvaraRadera
  16. Stor VARM KRAM till dig Marie! Vi tänker så på dig och dina pojkar / Anna Torbjörn

    SvaraRadera
  17. Jag blev glad när jag träffade dig idag och kunde dela med mig med en go kram =)
    Vill ge dig och din fina familj en stor styrkekram från oss // Jenny Persson

    SvaraRadera
  18. Nu är det dags att ge sig tillkänna med en kommentar.
    Marie, följer din blogg med starka känslor, ofta med en tår i ögonvrån, du delar med dig berörande! Kämpa vidare!
    Zacke med familj.

    SvaraRadera
  19. Det är helt i sin ordning att vara liten ibland när man är så Stor som Du för det mesta är. Bamsekram från Laila.

    SvaraRadera
  20. Det är styrka att våga vara liten också. ♥

    SvaraRadera