fredag 26 november 2010

Lycka

Jag kom på den geniala idén att jag kanske kunde träffa barnen utomhus. Jag lade huvudet på sned och frågade syrrorna. Jag lovar att ha munskydd på mig när jag går genom korridoren. Fick bra svar tillbaka: "Jovisst kan du det - krama dem inte fööör mycket bara".  Jag tog på mig full mundering med skidbyxor och tjocka dunjackan och gick ut och väntade. Det var helt underbart när bilen rullade in och jag fick se alla tre (okej 4 - Calle också) godingar. Jag kramade dem alla - det gick ju såklart inte att motstå. Sedan gick vi en liten runda, kikade in på strålbehandlingen, kastade lite snö och pratade, pratade, pratade. Sjuksystrarna hade plockat ihop 3 påsar med varsin nalle, sprutor (utan nålar såklart), handskar, plåster, pincett, munskydd mm som jag gav till dem. Sedan satt vi ett tag i entrén men då fick mitt munskydd åka på igen. Underbart att träffa dem.

Syster Helene kom efter ett tag och tog med sig Vilmer och Arvid hem till kusinerna Sigge och Abbe. Malte ville absolut inte vara ifrån oss så han stannade och vi frågade snällt om de fick följa med ett tag på mitt rum. Det gick bra. Jag har nu fått ett nytt rum på en annan avdelning över helgen och det är ett dubbelrum som jag ändå ska ha själv. Malte fick alltså inta säng nr 2, iförd den fina gula rocken. Gissade om det var spännande att hissa sängen upp och ner upp med fotändan och huvudet osv. Han fick också varm choklad och muffin att smaska på. Efter ett tag sa han att han inte pallade vara i rummet länge, nej vem gör det tänkte jag ;-), och han och Calle gick ut i dagrummet och ritade lite. Efter ytterligare ett tag var det dags att åka vidare och gud vad jobbigt att inte få krama och pussa på sitt älskade barn. Jag berättade för Malte om exakt huuuur mycket jag ska krama och pussa honom när jag får. Han log på sitt underbara vis. De skulle åka och äta kebab på Nova innan de åker hem och kollar IDOL.

Vilken mysig eftermiddag det blev, nu kan jag stå ut i detta isolerade rum ännu ett tag!!! Jag har massa bilder jag vill visa men Calles mobil hade dålig täckning här så det gick iiiinte.
Hej Hej

8 kommentarer:

  1. Så underbart att höra, förstår all energi det ger att få krama om familjen! :) hoppas att du får en underbar helg! Stora styrke kramar

    SvaraRadera
  2. Goaste finaste Marie,

    Tårarna bara rinner när jag läser om din uppfinningsrikedom över att få chans att träffa dina härliga barn. Det är nog varje mammas värsta mardröm att inte få lov att träffa sina barn, att få lukta, prata, krama, pussa, gosa... och bara älska!
    Heeeelt fantastiskt att du kom på en toppenlösning - härligt :-))förstår att du tankade en hel massa energi av det som du kan bära med dig över helgen!
    Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att du får ha en lugn och bra helg, Marie, och att du får njuta av din meny imorgon ;-))
    Krama om din goa Calle och var rädd om dig!
    Oj, höll på att glömma.... vilken underbar bild på er alla från båtluffen - så fina ni är!!!!

    STOOOOORA kramar Ullis xxx

    SvaraRadera
  3. Tårarna bara flödar här också... Åh Marie, jag kan bara föreställa mig hur du har det och att det måste vara hemskt att inte få ha familjen nära nära. Så listigt av dig, nu har du tankat kärlek och klarar dig ett tag till :) Tack för dina uppdateringar! Stor kram, Malin P

    SvaraRadera
  4. Bra jobbat! Men också bra jobbat av syrrorna som försåg grabbarna med spännande påsar. Min aktning för Helsingborg lasarett bara stiger. Har själv fått den allra bästa vård där.
    Ska på Walldorf-fest på dagis i Helsingör i morgon. Med stor ödmjukhet inför alla som kan vara där med sina barn och njuta av den vackra festen.
    Orkar du se på film? Teve? Jag har massor med bra cd-filmer, om du vill låna.
    Kram och god natt!

    SvaraRadera
  5. Hej Marie

    Skönt att höra från dig igen på bloggen och härliga nyheter från röntgen. Hoppas verkligen att det från nu bli lättare och ljusare för dig och att detta är det tuffaste då går igenom nu.

    Bilden från i somras är superbra, förtjänar en förstoring och hängas på väggen. Sen måste jag kommentera perukdiskussionen - jag röstar för Sinead O'connor stilen, skulle passa dig tror jag :-)
    Kramar från fredagssoffan som snart ska bytas till säng. Pernilla P

    SvaraRadera
  6. För att köra med litet idrottssnack: att du har en otroligt hög högstanivå har vi ju vetat länge, men höjden på din lägstanivå är helt oförliknelig.
    Jodå, vi förstår att du gör ordentliga djupdykningar ibland, men din förmåga att hitta och ta till dig, eller själv skapa, glädjeämnen är även den oförliknelig. Vi har mycket att lära av dig.
    Pendlingar mellan glädje och vrede, styrka och svaghet, optimism och pessmism är ofrånkomliga, men en sak är oföränderlig: att du, Marie, är en helt underbar människa.

    SvaraRadera
  7. vem fäller inte tårar när man läser om allt du skriver, herregud... fattar inte fortarande hur detta kan hända i ditt underbara liv.

    världens finaste familj, tänk så underbart för er att fråffas, verkligen!

    Det finns inte en dag jag inte läser om dig och skänker dig all tänkbar energi.

    Marie, du är en kämpe, allt kommer bli bra!

    många kramar, och givetvis så vad det än är så vet ni var jag finns..

    jeanette

    SvaraRadera
  8. Hej Jeanette! Ja, jag ringer snart och behöver klippa det lilla håret som är kvar....denna gången riiiiktigt kort. Kram

    SvaraRadera