Måste informera om att Marie varken orkar läsa eller skriva på bloggen för tillfället. Jag berättar däremot för henne om vad ni skriver för fint till henne/familjen. Detta kommer vara till jätte stor glädje för henne längre fram. Så håll ut några dagar till så ska ni nog kunna få direktkontakt med henne.
Kramar från Marie genom Calle
Våra tankar går till dig Marie och hela din underbara familj.....Vi är så oerhört glada att operationen gått så bra som den gjort:-)
SvaraRaderaHela familjen Dahlman sänder våra varmaste kramaaaaaaaaaar till dig Marie innehållande en massa energi och styrka....och till Calle & barnen
Marie, vi tänker på dig och längtar efter att träffa dig snart.
SvaraRaderaKollar på bilder från Kolmården. Vimme och Julian sjöng skånsk Rock ´n roll vid rälsen men när jag filmar sjunger Julian själv en psalm på Stkhlmska om Tuff Tuff Tåget..vad hände? :) kramar från Petter och Elin.
Hej Marie! Var på sjukhuset idag i annat ärende och gick förbi ditt rum för att vinka hej. Men se där var ingen Marie, du hade tydligen just åkt ner på röntgen. Hoppas den gick bra och visade att allt ser OK ut! Jag tänker mycket på dig, hur det gått nu när de tagit "edan" från dig, dina tankar och tycker att din 1-timmesstrategi är klok. Massa kramar Karin (KLSO, som håller med att sjukgymnasten ser scary ut...)
SvaraRaderaHej Marie!
SvaraRaderaDet var väldigt glädjande att operationen gick bra. Ska även bli spännande om man råkar får se den berömda sjukgymnasten, när vi kommer och besöker dig. Är det sant att Calle nästan bröt hans fingrar? Du är i våra tankar hela tiden,vi kommer och hälsar på så fort som möjligt.
Puss & Kram hälsar Fam. Åsberg
Vi packar för fullt och snart går vår resa söderut. Max o jag har sålt Turevägen o pappaMange renoverar som sig bör när man är pappaledig... Filip tycker det är okej i skolan:)
SvaraRaderaMasser av styrkekramar till er alla
Helt OK att du inte läser själv, Marie - Clale fixar ngo även mina stvafel...Har äntligen haft lunchdate idag - second best när du inte är på plats: Payments/iPay-gänget: Mats, Camilla, Agneta, Marie och SUBS. Alla skickar styrka och kraft! Inatt tänkte jag på en sak; innan man får ett läskigt besked tänker man - om det händer mig skulle jag aldrig att orka - och så här skrev du tidigare: "Jag har alltid undrat hur man skulle reagera på ett sådant besked. Nu vet jag." Skräck och ångest, förstås...När man sedan är mitt i "eländet" gör man inget annat än kämpar, står ut...och orkar - för man har inget annat val...När ni sedan tillsammans tittar tillbaka på denna tiden, kommer ni återigen att tänka; hur orkade vi. Cirkeln är på nåt sätt sluten - och ni har varit igenom något ofattbart - och orkat! Jag skulle vilja skriva mycket mer men det får räcka för idag - återkommer! Kram, Erika
SvaraRadera